Tack för sången och musiken!

Det blev en fin stund att minnas för oss alla som var på plats på Casselgården igår måndag den 28 mars. Trubaduren Kurt-Ola Lindgren inledde med vår- och sommarsånger. Han presenterade varje sång med att målande beskriva innehållet och fick oss att lyssna på de välkända texterna på ett nytt sätt. Efter gemenskapen vid kaffeborden sjöng Kurt-Ola tre sånger som belyste den orostid vid lever i idag. Han avslutade med En sång till friheten, en sång som gick rakt in i hjärtat.

Musik kan verkligen beröra. Vår lilla kör sjöng Kärlekens Tid som avslutning på gudstjänsten i söndags. Lyssna på texten av Ylva Eggehorn och tonerna av Benny Andersson!

Tack för sången och musiken!

Blåst på konfekten

Blåst! Idag skulle jag skåda svan, alldeles traditionsenligt. Meteorologen hade pratat om de kommande dagarnas sämre väder. Bäst att passa på innan blåsten och kylan, tänkte jag. Maken ställde upp som chaufför. När vi rullade in mot Rånnesta gård anade jag att något var fel. Inga svanar så långt ögat nådde. När jag lämnade bilen så var det tyst. Inga vårskrik fyllde luften, så som det brukar göra. 

Aha, tänkte jag när jag så den här skylten. Svanarna hade flugit norrut! Skylten visade färdriktningen, ifall någon svan skulle känna sig osäker.

I brist på svanar fick jag nöja mig med gäss och kajor, som flög i stora cirklar över gärdena. Det var väl fint det också, men jag kände mig besviken och blåst på konfekten. Nu har jag inte kunnat pricka av den första vårspaningen: Sångsvanarna i Tysslingen.

Annars har jag själv "trumpetat" en del. Det har varit körövning med båda körerna i pastoratet. Med den ena sjunger jag på söndag - då blir det Maria-sånger i Laxås vackra kyrka. Med den andra blir det vårkonsert i Casselgården på onsdag kväll. Då river vi loss med bland annat Varm korv-boogie. Kontraster!

Här är två av mina körkompisar. Vi var lite tidiga till övningen i Finnerödja kyrka, så vi passade på att gå ett varv på kyrkogården.

Skickar med en tröstebild: äppelblom. Det kommer så småningom, "men än är det vinter kvar, säger mor".

Vårvinter

Än har vintern inte riktigt släppt sitt grepp här hos oss. Snötäcket ligger fortfarande kvar på gräsmattan, tjockt och hårt. Men solen börjar värma på dagarna och gör sitt jobb. Igår, lördag, drack Maken och jag kaffet efter lunchen på en vidunderligt vacker plats. Vi ville ha sol, frisk luft och sjöutsikt. Det var tyst, förutom skogsduvans kuttrande från gransnåret.

Överst till vänster: Föreläsning om Kuba och Jamaica. I mitten: Lille I, en vecka gammal, och hans fina mamma. Nederst till vänster: En kruka jag ropat in på nätauktion (20 kr). Till höger: En solig stund vid Unden.

För drygt en vecka sedan föddes lille I. Ja, liten och liten - han vägde över 4600 gram när han kom. Men hans mamma tyckte att förlossningen hade gått snabbt och bra, det berättade hon när vi träffades hemma hos familjen i förrgår eftermiddag. Tänk vilken glädje att få välkomna ett nyfött barn och tänk vilken glädje att få träffas igen!

Nu väntar en solig söndag på mig, en söndag utan några som helst planer. Jag tror jag börjar med att sätta på kaffet och hämta in tidningen.

Ha det!

Mot bättre vetande

Det var två år sedan vi utsatte oss för detta, VP, DD och jag: spänningen, nervpirret och fjärilarna i magen. I måndags var det dags igen för PRO-vetarna, distriktskampen i frågesport. Denna gång kunde inte DD deltaga, så AS hoppade in istället. 

Första frågan gick inte bra. Trots att vi egentligen kunde svaren så snurrade det inte tillräckligt fort i skallen. Men det tog sig. Det blev en spännande upplösning. Tre lag, bland annat vi, hade samma poäng inför sista frågan. Gubbarna i mitten på bilden, Kumla-laget nr 1, vann med en poängs marginal före Pålsboda-Sköllersta och oss i Laxå-laget.

Testa själv och se vad du kan. Vi fick två minuters betänketid per fråga. Här är länken du kan klicka på.

Idag är det föreläsningsdags. Vi i SPF har precis lyssnat på en kille som visade bilder och berättade om Tanzania och Zanzibar. Han hade fångat många spännande djur med sin kamera. Jag matchade föreläsningen med min gamla skjorta med elefanter, lejon, tigrar på. Och om en stund är det dags för Föreläsningsföreningen och Hans Sandberg att berätta om Kuba och Jamaica. Kul att komma ut och resa lite, även om det bara är i fantasin.

Tjingeling!

Tillbaka till dåtiden

Solens upp. och nedgång den 12 mars: solen makar sig upp röd av ansträngning när jag hämtar in tidningen vid 6-tiden. När vi rullar ut från den kungliga huvudstaden färgar den hela himlen citrongul.

Dagen igår blev en dag att minnas. Från dess att solen gick upp över den lilla galliska byn tills att den gick ner bakom riksdagshuset och Sagerska palatset. En dag av verklighetsflykt, en paus från omvärldsoro...

Maken och jag följde med på en bussresa för att gå på musicalen Saturday Night Fever i Stockholm. Vi var ett litet gäng som klev på i Laxå och förenade oss med ett större gäng från Örebro. 

Vi gjorde ett trevligt stopp på vägen för lunch, Glashyttans Värdshus vid Mälarens strand. Vi hann både äta en trerätters meny i lugn och ro och ta en nypa frisk luft (med tallskogsdoft) innan det var dags att klättra upp i bussen igen.

En stund senare förflyttades vi till New York 1977. När vi klev in i China Teaterns salong var det som att befinna sig på disco. Medan vi väntade på att ridån skulle gå upp lyssnade vi på pumpande discolåtar. Färglaserstrålar spelade och glittrande discokulor kastade reflexer över våra huvuden. Jag hade svårt att sitta still, men vem kan det till I will survive, Staying alive, Hot stuff, Best of my life... Minnena från ungdomens diskotek dök upp. (Den svartvita bilden är lite väl tidig. Den visar en chorus line från "barnträ" med mig längst ut till höger.)

Vilka sångnummer, vilken dansshow, vilken scenografi! Snyggt! DJ Monty med den mäktiga rösten visade sig vara Andreas Lundstedt. Paret David och Kristina Lindgren gjorde en jättefin prestation, han var på scenen i stort sett hela tiden. Scenen badade i pulserande färger, men svärtan fanns också med: arbetslöshet, gängbråk, kvinnoförnedring, obesvarad kärlek, besvikelser ...

När vi kom tillbaka till verkligheten och tumlade ut från China teatern började det så sakta skymma. Snödropparna i Berzelii Park och de vita skärgårdsbåtarna i Nybroviken förstärkte känslan av spirande vår. Snart så!

Från mitt perspektiv

 Det är söndag morgon och snart dags att ge sig ut i Vasaloppsspåret, ja bekvämt sittande i soffan framför TVn, förstås.

En dryg vecka har förflutit sedan jag sist skrev här i bloggen och den veckan har förmörkats av rapporteringen av krigets fasor i Ukraina. Chockvåg på chockvåg: 6 mil lång konvoj av ryska pansarvagnar på väg till Kiev, Putins hot om kärnvapen, bombade hus i brand, bomber över järnvägsstationer, flyende kvinnor och barn, kränkning av svenskt luftrum.... Allt sker inför våra ögon på TV-skärmen. Det är inga "fake news", ingen osanning som innebär internering enligt duman. Det är tyvärr den bittra sanningen.

I min lilla värld är det sig likt. Det har varit en vecka med årsmöten, jobbtimmar på Kupan, line-dans på Folkets Hus, lunchträffar och biobesök (såg den berörande filmen Belfast). 

En av dagarna blev en riktig "Tycho Brahe-dag", en dag då oturen var framme för Maken och mig. Det började med att sängen brakade ihop när vi satte oss samtidigt på sängkanten. (Jag vet vad du tänker, PO66!)

Var ska vi sova i natt? Det var vad jag nynnade på när vi var tvungna att skynda iväg och göra våra inköp. På väg hem med fyllda kassar började det väsnas i bilen. Det lät som en cementblandare drog igång. Varningslamporna tändes på instrumentbrädan. STOP stod det ilsket rött. Maken klurade ut att det var fläktremmen som gått. Så bilen blev obrukbar. Men det löste sig för oss: Maken kunde laga sängen och bilen kommer att lagas på måndag när bilverkstaden öppnar igen. 

En kväll var det årsmöte för hembygdsföreningen. Maken överraskades med att få ta emot en hedersnål med lagerkrans ur distriktsordförandens hand. Jag var inte lika överraskad, men glad att jag tipsade honom att byta tröja inför kvällen. 

Igår åkte vi ner till A-sund (i min lilla bil, som fortfarande är hel!) och hälsade på vår kompis A. Han bjöd på god lunch och vi hade som vanligt mycket att diskutera. Och som vanligt avslutade vi med ett parti Alfapet. Det var inte helt mörkt när jag körde tillbaka över gärdena och genom skogen. En tunn månskära hängde högt upp på himlen. 

Nej, nu är det bäst att jag kilar ner och sätter på TVn. Vill inte missa starten på Vasaloppet!

Hej då!