Det har bara gått en vecka sedan jag sist skrev, men ändå känns det som väldigt länge sedan. Maken blev akut sjuk natten mot onsdagen och fick åka ambulans in till sjukhuset. Han ligger kvar där, men läkarna har fått bukt med blodförgiftningen och infektionen. Däremot är njurstenen, gruset i maskineriet, kvar. Han skickade en bild som en hälsning till vännerna på Facebook och skriver att läkarna säger att det går åt rätt håll:
Vi saknade Maken vid bordet när vi firade Pe, som precis fyllt år. Övriga familjen strålade samman på favoritrestaurangen och sedan drog vi hem till den lilla galliska byn. Det var skönt att huset fylldes med aktivitet och gemenskap igen. Vi åt jordgubbstårta, pratade, promenerade, lagade mat tillsammans. Och så skjutsade jag LL till sin dansskola och fick ett litet smakprov på den kommande dansuppvisningen.
Tack för all uppmuntran och alla hälsningar till Maken och mig! Det värmer mer än vårsolen.
Skönt att höra att det går åt rätt håll. och fint att du inte behövde vara ensam med din oro.Familjen betyder ju allt när nån är sjuk. God bättring hoppas vi på.
SvaraRaderaepsilon: Nu är Maken hemma igen, kom hem nu i eftermiddag. Jag är mycket glad att jag har min familj i närheten. Tack för hälsningen!
SvaraRaderaAj då! Det var inte bra. Men tur att det gick att häva! Man blir mer uppmärksam på vad man värdesätter i livet när något händer. Min man blev opererad för prostatacancer i januari, en lindrig form fast med en himla stor prostata som var tvungen att tas bort i och med det. Ganska jobbigt med all väntetid innan man vet omfattningen och får en tid. Nästan hela hösten gick... men han mådde bra och har inte känt av det varken före eller efter. Ändå skakade det om - vi är inte så unga längre.
SvaraRaderaSkönt att du redan har fått hem honom!