Utsikt från en f.d. soptipp

En halvtimmes lunchpromenad i Skebäck gjorde mig gott i måndags. Maken var på återbesök hos doktor Uggla på USÖ och jag passade på att få uppleva lite av våren. Körde från vimlet, trafikljusen och bilköerna till La Stadas vattenhål. Tänk att en f.d. soptipp kan bli så vacker och rofylld. En skogsduva burrade upp sitt lilaskimrande bröst och satt blickstilla på en gren. Hon tog sig en siesta och lät sig inte skrämmas av den fotograferande människan på stigen bredvid.

På ängarna framför Erik Rosenbergs stuga betade gässen och andra fåglar. Jag satt en stund på en bänk och bara tog in allt det vackra. Innan jag åkte och hämtade Maken hörde jag koltrastens drill. 

Trots att jag har en hel del att stå i om dagarna, känner jag mig som ett trögdjur. Undrar hela tiden; - Vad har jag missat nu? Ligger efter med städningen, trädgårdssysslorna, kontakterna ...

Men pusslet blev klart någon dag efter påsk och finns nu på Kupan för hugad spekulant. Alla bitarna finnes! Sedan har jag läst en fin bok: Hon vars hjärta var som mitt av Göran Greider om Dan Andersson och hans förälskelse Märta.

Ha det gott!