Den här synen hade jag framför mig igår när jag körde hem från Karlskoga igår kväll. Bilden har jag lånat från nätet. Det var ingen större idé att stanna och fota med min mobil, då skulle månen ha blivit som ett nålstick bara.
A pro på nålstick. Maken kändes sig inte helt OK när vi kom hem från vår lilla Tivedsrunda under några timmar på onsdagen. Vårdcentralen hade rått honom att åka till akuten om han kände så, eftersom han har njurproblem. Så vi beslöt oss för att köra till närmsta akutintag, dvs Karlskoga. Där blev han omhändertagen på alla sätt. Man tog tempen, kollade covid, tappade fem rör blod, gjorde en infart, tog pulsen, kollade dränaget allt medan lilla frugan tittade på. Man beslutade att ta honom till USÖ för att under natten byta dränaget. Så iväg rullades Maken och jag klev ut i den varma augustikvällen och rullade själv söderut. Idag är han hemma igen och mår bra.
Tänk vad fort det skiftar, från stilla vatten och barrskogsdoft till en sal på lasarettet!
Lunchen utanför Tiveds Lanthandel igår var utsökt: Abanica av Pata Negra-gris med örtmarinerad zucchini, mojo rojo-salsa och rostad scharlottenlök. Gott!
Den turen fick bli vår minisemester för i år!
PS: Träffade på ett skogsrå i skogen, hon var nog urholkad i ryggen också. Inte undra på att folk trodde på skogsfrun när de såg en sådan här formation i skumrasket.
Tur att han hade tur denna gång. Visst blir livet lite mer oförutsägbart för varje år som går! Min man fick akuttid hos ögonläkare i tisdags eftersom hans symptom påminde om dem han hade när han fick näthinneavlossning. Det var det inte den här gången ”bara” blödningar i gula fläcken ... men de kan hållas tillbaka med sprutor i ögat. Inte kul, men tacksamt att det finns hjälp.
SvaraRaderaJag kommer ihåg att vara tacksam för varje dag som är ok!
Bloggblad: Jag tänker så också. Tacksam för varje dag.
SvaraRadera