Tänt var det här!

Första advent i den lilla galliska byn: Fönstren är putsade, stjärnorna upphängda och det första ljuset i adventsljusstaken är tänt.

Kupans julbasar på lördagen blev lyckad. Mycket folk, glad stämning och bra klirr i kassan. 

På söndagseftermiddagen var det adventsgudstjänst i den stora stenkyrkan i Hasselfors. Vaktmästaren tände alla ljusen i de mäktiga mässingskronorna och folket strömmade till. Det är en härlig akustik i det kyrkorummet, så rösterna från vår lilla kör bars fint fram under de höga valven. Extra festligt var det också med trumpet och orgel till psalmen Bereden väg för Herran.

Ha det nu så bra, var du än befinner dig! 

Så här i slutet av november

God morgon!

Roligt att du ville titta in!

Sedan vi sågs sist så har det fallit rejält med snö. Temperaturen sjönk från sexton plusgrader till några minus. Det blev till att ta fram snöskyffeln igen. 

Jag skyndade mig att fylla på fågelfrö i fågelautomaterna och hängde upp en rejäl fläsksvål i spaljén. Det gillade skatfamiljen. Annars är det gott om talgoxar, blåmesar och en och annan nötväcka.

Julbasaren på Casselgården var en trevlig tillställning. Kompisen och jag hade varsitt bord denna gång, hon sålde sina fina almanackor och julkort och jag hade med mig vår bok om tanterna på Villagatan. Diakonigruppens lotter fick en strykande åtgång och många slog sig ner vid kaffeborden och åt av våra hembakade bakverk. Det blev en bra slant till människor som behöver vår hjälp.

Idag ska jag till tandläkaren. Vad har du för roligt för dig?

Nu tändas åter ljusen

Nu när novembermörkret är som tätast är det skönt att kommunen ordnar ljuspunkter för oss medborgare. På toppen av Midsommarberget står ortens egna Svamp och lyser, för tillfället i blått och turkost. Men det står väl inte länge på förrän den blir röd som en flugsvamp utan prickar. 

När jag gick förbi torget härom dagen höll man på att sätta upp adventsstakarna på scentaket. Snart är det dags att tända det första ljuset.

Musik är också ett ljus i mörkret. Tivedspôjkera har spelat på Ramundergården för de boende där och det var många som sjöng med när Per klämde i med Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske...

Maken överraskades med ett kraftigt fyrfaldigt leve: Hurra, hurra, hurra, hurra! eftersom han råkade fylla år just den dagen. 

Tyvärr var det inte många som kom och lyssnade på den lysande föreläsningen Örebro - en litterär skattkista igår kväll på Kulturens Hus. Astrid Lindén och Clas Thor berättade om och visade bilder på kända Örebroare, både verkliga och fiktiva. Jag satt som en ljus och njöt av berättelserna och är glad att jag ska få Astrids nya bok i julklapp. Det har Maken fixat!

Ha det så bra,

önskar

Maggan

Fest

God morgon! Det är en tidig måndag morgon och här sitter jag redan bakom tangenterna. Jag har Frukostklubbens käcka melodi i huvudet:

Innan vi går ut i dagens jobb och spring och skubb
sjunger vi en liten sång i våran Frukostklubb!

Helgen har varit fylld med trevligheter:

På fredagen var det Mårtensafton hos goda vänner. Ingen gås eller svartsoppa på bordet men mängder med läckerheter. Tvärmätt blev man och trevligt hade man!

På lördagen samlades La Famiglia på favoritrestaurangen. Det var första gången som Lilla V gick på restaurang, 12 dagar gammal. Hon låg där i sin babylift och snusade så gott. 

Hemma hos oss fortsatte vi att fira födelsedagar. Farfars finaste present var nog att få hålla Lilla V i famnen. 

Nog med tillbakablickar! Nu ser jag fram emot en måndag med ett välfyllt schema: säsongsavslutning på linedansen, ljusstöpning med diakonigruppen och styrelsemöte hemma hos mig. Det är bara att kavla upp ärmarna!

Ha det gôtt!

Allhelgonahelg

Allhelgonadagen - en dag då vi tänker speciellt mycket på våra kära som inte finns med oss längre. Det var en minneshögtid i kyrkan igår kväll. Barbro och jag var kyrkvärdar och tog emot en jämn ström med människor som förlorat en nära anhörig under året som gått. Det var inte många platser kvar när vi stängde kyrkporten. Det blev en vacker stund fylld av levande ljus, musik och tacksamhet. 

Tidigare på eftermiddagen träffade Maken och jag vårt tredje barnbarn, Vera, för allra första gången. Söt som marsipan är hon! Och jag fick lyckan att hålla den lilla. Storasyster bjöd på glögg och lussekatter och sjöng  sedan en egen sång till gitarrackompanjemang av pappa Pe och farfar. Det blev en riktig guldstund att minnas länge.

Det är fortfarande milt med många plusgrader, trots att vi redan är inne i november månad. Men det mörknar tidigt. Grannen mitt över fick tända en strålkastare för att se att gräva i rabatterna. Jag har fyllt fågelhuset med solrosfrön. Talgoxarna kom och tittade uppfordrande på mig, så jag förstod att det var dags. 

Sedan har vi firat vår gode vän, A från A-sund, som fyllt jämnt i höst. Det blev en fyrarätters på vår favoritrestaurang. 

Varma hälsningar i höstmörkret!

Mirakel

Den första november - ett märkligt datum! För just det datumet föddes två av våra tre barnbarn. 

Igår kom den här lilla tösen till världen, mjuk och go och alldeles underbar. Här vilar hon ut i pappa Ps famn. 

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en tös, hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla.
Okänd poet

För fjorton år sedan föddes vårt första barnbarn, också den första november. Den kvällen skulle det hållas en minnesgudstjänst i vår vackra träkyrka för alla de som gått bort under året. Kyrkan var proppfull med folk. Jag var med i kören och var lite nervös för jag skulle inleda stunden med en solovers. Fem minuter innan jag skulle ta ton surrade det till i mobilen. Jag gick snabbt undan bakom orgelläktaren tog samtalet: - Grattis farmor! sa sonen Joy med tjock röst. 

Jag fylldes med glädje. All nervositet var som bortblåst. Nu kunde jag sjunga ut av hela mitt hjärta. Jag tänkte: - Vilket mirakel! Älskade människor lämnar oss och nya föds in i våra liv.

PS: Nu är de hemma igen och LL har fått träffa sin lillasyster!