Hänt i veckan: Paltkoma och lokalhistoria

Gokväll!

Bilden ovan tog jag för fem dagar sedan. Idag är det barmark igen. Dagarna rullar undan rätt snabbt ändå, det kunde jag och Emma på fotvården konstatera när jag satt uppspetad i en hennes stol i förmiddags. Och skönt är väl det. Februari får gärna rulla undan lite kvickt också, inte mig emot.

Vad har hänt sedan sist? Jo, vi blev bjudna på semlor en eftermiddag hos nästgårdsgrannarna. Mums fillibabba! Något annat gott fick jag igår när Maken tog fram stora syltgrytan och kokade pitepalt. Han  längtade efter sin barndoms favoriträtt. Med skirat smör och rårörda lingon smakade det finemang. Men det är mat för skogshuggare. Efter en palt blir man tvärmätt.

Sedan har vi haft den första föreläsningen för året, anordnad av oss som är kvar i föreningen. 

Kenneth Lantz berättade om den magiska platsen Ramundeboda vid Bodarnesjön. Han tog oss med på en tidsresa från järnåldern fram till Gustav Vasas regeringstid och vi fick vandra längs Tiwägen med både munkar och kungar. Det känns bara så tomt att inte vännen E-K, vår tidigare ordförande, finns med oss längre.

I helgen är det fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten. Igår hade vi stjärtmesarna här igen. Hoppas att de kommer tillbaka så att jag får rapportera dem, för jag tänkte vara med. Jag får kanske räkna in:

talgoxar

blåmesar

entitor

stjärtmesar

nötväckor

skator (fast dem ska man nog inte räkna)

Det vore ju roligt med några domherrar också. Man ju alltid hoppas på det.