Året var 2003. Det var maj månad och våra vänner A och U gjorde oss sällskap till Barcelona. Där bodde vi några dagar på ett hotell nära paradgatan Las Ramblas och "gjorde" sedan Barcelona grundligt. Naturligtvis klättrade vi upp i Gaudi-huset och besökte hans verk katedralen La Sagrada Familia. Vi shoppade förstås och gjorde en del fynd. I en mörk gränd låg en exklusiv hattaffär, där våra herrar dök in. Ut kom de, iförda varsin snitsig ljus stråhatt.
Sedan dess har den hatten varit en favorit för Maken om somrarna, speciellt när Tivedspôjkera haft sina spelningar. Men hatten tog stryk till slut, den började sloka och se sjangserad ut. Då var det jag som sa stopp: Den hatten har gjort sitt! Det är väl ingen slokhatt, heller!
Igår passade vi på att leta efter en ersättare, eftersom en sommarspelning för "pojkarna" närmar sig. Och till slut, efter spring i flera butiker, hittade vi en hatt som får duga.
Nu har vi lagt juni bakom oss. Den sista veckan bjöd på hetta och sol, men även på ett och annat åskregn. På tisdagen när jag just varit och handlat öppnade sig himlens portar och det vräkte ner. Jag blev sittande i bilen med mina pappkassar en lång stund, innan det lugnade sig och jag kunde skynda in.
Syster och svåger kom förbi på väg till Bohuslän. Med sig hade syrran de här fina rosenvantarna, som hon stickat åt mig. Visst är de vackra! De ska jag ta fram ur byrålådan när jag ska ut på vinterpromenad.
Ibland kan man köpa hatt, även på Kupan. Den här mannen ovan blev själaglad över sitt fynd, en tropikhjälm av strå. Det var full fart under de tre timmar vi hade öppet i onsdags. Vi var helt slut, AP och jag, när vi låste efter sista kunden.
Både tisdag och torsdag var AP och jag ansvariga för det hembakta kaffebrödet vid "sommarkyrkan", en stunds gemenskap med allsång och fika i kyrkparken. Jag passade på att intervjua diakonen för kyrkobladet Bodarne-Magazinet innan hon gick på semester.
Ta hand om dig!