Tinnar, torn och marsipan

God morgon! Eller kanske Gute Morgen!

För nu har Joy och jag varit i Tyskland några dagar och bevistat Hansastaden Lübeck och dess 350-åriga julmarknad. Det var första gången som jag trädde in i den gamla staden, som är ett av Unescos världsarv. Med på resan var ett glatt gäng närkingar, inga gnällspikar. 

Svenska Anna guidade oss runt bland de gamla husen, över kullerstensbelagda torg, genom passager och över "hemliga" bakgårdar. Hon gjorde det med humor och stor kunskap och såg till att vi inte kom i vägen för trafikanter och andra julmarknadsbesökare.

- Svenskar till vänster och tyskar till höger, ropade hon vid ett tillfälle. - Vart ska vi danskar gå då? frågade en förbipasserande turist och valde mittfåran.

Efter guidningen strosade vi runt på egen hand och hamnade förstås på det berömda marsipanhuset Niederegger. Vi slog oss ner på husets café en trappa upp och jag vågade mig på en "Spanischer Kuss", utan att veta vad det var. Den gav vissa associationer till fotbolls-VM, men smakade alldeles utmärkt. Den gav ingen bitter eftersmak.

En av Lübecks många kyrkor var förvandlad till en hantverksmässa. I taket hängde vackra stjärnor, s.k. Herrehuter, som även fanns till försäljning i olika storlekar och färger. 

Längst fram i koret stod den här vänlige smeden och sålde vackra, fantasifulla smycken som han tillverkat i mässing, koppar och läder.

I detta köptempel blev det några julklappar införskaffade.

Några julklappar till och lite annat smått och gott hamnade i shoppingvagnen på ett annat köptempel på vägen tillbaka till Sverige. Vi besökte förstås det väldiga Citti Markt. 

Efter fyra festliga dagar var vi tillbaka i ett snötyngt Närke igen. 

Tschüss!