Lilla V på sportlov och bemärkelsedag

Farmor och farfar fick kärt besök av flickorna V under några dagar. Oj, vad det händer mycket mellan gångerna vi träffas. Det märks allra mest på Lilla V som numera hunnit bli ett år och fyra månader. Nu knatar hon omkring på stadiga ben, bubblar på om det mesta, äter med god aptit, brottas och kramas med storasyster, uppträder gärna med dans och bugar sedan djupt och tackar för applåderna. 

Det hanns med en hel del under dagarna i den lilla galliska byn. Lilla V deltog i kortspelet på fredagskvällen, byggde koja med storasyster, provade farmors halsband och gick på långpromenad med pappa och farmor i vårsolen. Stora V och grannflickan lekte från morgon till kväll och hade svårt att skiljas när det blev dags att åka hem. Ja, jisses vad tyst det blev i huset när de åkt!

Scannat från fotoalbumet

Så har vi haft vår 51:a förlovningsdag. Den 24 februari, 1973, gick flyttlasset från Västerås till Karlskoga för Maken, som skulle börja ett nytt jobb. Jag körde efter flyttbilen i Makens mörkblå Mercerdes. Vi hade bestämt att vi skulle förlova oss på kvällen, efter att vi flyttat in alla grejorna i tvårumslägenheten. Det var kanske lite optimistiskt planerat. När klockan slagit nio på kvällen jobbade Maken fortfarande frenetiskt med att sätta upp hyllor och skruva ihop möbler. Jag, som är kvällstrött, började misströsta: - Ska vi inte förlova oss idag?

Då bytte han hammaren mot stekspaden och vi satte igång att fixa iordning en god middag istället. Jag bytte om till nyinköpt gul jumper och vi kunde äntligen växla ringar.

Dagen därpå kom min familj från Västerås. Mamma kikade försiktigt om jag hade en ring på mitt finger, innan hon lämnade fram förlovningspresenten, en fin tårtspade som vi har haft glädje av i femtioett år!

Lustigt att Maken illustrerade förlovningsannonsen med en bild på svetsning i vårt första fotoalbum. Inte visste jag då att jag skulle jobba på ett svetsföretag i 33 år! Men sammansvetsade blev vi.

Håll utkik efter våren! Det gör jag.

Umami, rosor och snö

Ja, så vräkte snön ner igen och plogbilarna körde upp snöberg i gathörnen. Jag trotsade vädret och pulsade fram till bilen och grävde fram den. Vi hade ju bestämt oss för att fira Ve med lunch som vi brukar, E-M och jag. Detta år firade vi hos Ghuncha på Björkhagen. Hon hade dukat så vackert med rosor och rosenblad och lagat världens godaste kycklinggryta. Mmmmm, jag inbillar mig att det är så här kryddan umami smakar.

Önskar er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Mot ljusare tider med Hjalmar Berglund

I fredags hade vi kungligt roligt. Vi var en busslast från södra Närke som åkte långt ut i bushen på smala, hala vägar. Busschauffören var en lugn och erfaren herre, som levererade oss prick klockan ett till Brevens Bruk. Där väntade först en trerätters lunch, mycket gott.

Till kaffet kom revystjärnan Peter Flack och småpratade bland borden. Att han var rolig syns på mannen till höger på bilden. Vilket gapskratt!

Maken var med, vilket jag tyckte var jättekul. Det är inte alltid han orkar.

Showen "Mot ljusare tider" var festlig. Det var mycket färg, musik, sketcher... Peter och Marie Kühlers dotter Amanda var helt ljuvlig som liten tjej med skinn på näsan. Jag glömde nästan bort att hon var en vuxen kvinna, så bra spelade hon. En annan som spelade bra var David Berg. Han spelade bland annat Carl Philip, men även gitarr och dragspel i orkestern. Till sist spelade han på cykelpump!! För att inte tala om Marie, Amanda och Moa Gagnert i sketchen Kulturens allra bästa tanter. Hög igenkänning!

Efter några härliga timmar med Hjalmar Berglund från Viby som ciceron, var det bara att äntra bussen och låta oss föras tillbaka till civiliserade trakter igen. Tack Hjalmar och gänget för en stunds skratt och värme. Det gjorde gott!

En rosa kyrka

Den syntes på långt håll. Redan när vi svängde norrut från Vretstorp kunde man skönja något rosa på andra sidan Vibysjön. Det var Viby kyrka som badande i neonljus lockade till ljus- och musikfest så där i vintermörkret.

Min vän E-M och jag hade bestämt oss för att åka och lyssna och Maken var så bussig att han skjutsade oss. Och det ångrade han inte. Vi fick en mycket vacker upplevelse när Viby Kyrkokör tog i från tårna och fyllde hela kyrkorummet med klanger. Det gjorde så gott i själen, efter dagar med sorg och bekymmer.

Snön kom tillbaka igår natt. Innan hade det känts som vår med barmark och talgoxens försiktiga sång på morgonkvisten. Det hade töat så pass att vår flitige granne hade hittat något jag tappat på parkeringen. Det som göms i snö.....

Förra helgen gladdes vi åt besök av Joy och Eli. De tog tåget från La Stada och sedan fick vi två härliga dagar tillsammans med dem. Naturligtvis blev det ett och annat parti Spite & Malice, men även semlor till fikat.

Ha det nu så gott!

önskar

Maggan