På söndagseftermiddagen gick jag och några vänner på bio. Vi såg "Den sista resan", en film av Filip och Fredrik. Den kändes äkta och berörde mig, kanske delvis för att jag också är något av en frankofil. Filip och hans gamla pappa Lars bjöd verkligen på sig själva och sin relation. Starkast i filmen var när många elever i en videoinspelning tackade läraren Lars för att han "sett" dem och trott på dem. Då var tårarna nära.
På måndagen var det dags för PRO-vetarna igen. Eftersom vårt Laxå-lag vann förra årets första deltävling, hölls bataljen på hemmaplan i Casselgården. Den gången slog vi Kumla 1 med fyra poäng. Denna gång fick de revansch. Vi kom på andra plats, fem poäng efter Kumla 1. Frågorna var som sig bör svåra och handlade om allt mellan himmel och jord. Första frågan handlade om djur. Vad är en pärlbåt, en lyktbärare och en bengal? Klarar du det?
På Kupan var kommersen igång. Många kunder tittade in, fyndade och slog sig ner en stund vid fikabordet.
En dam kom med två stora metallskrin. I dem hade hon sorterat knappar i alla regnbågens färger. Hon hade läst i NA om sygruppen som håller på att startas upp och ville skänka sin samling till den. Vilken skatt!
Det är inte så dumt att vara pensionär. Då kan man gå på föreläsning mitt på dagen. Efter "jobbet" på Kupan var det dags att ge sig iväg till Sydamerika. Ortens omtyckta spanska- och jumpalärare berättade i ord och bild om sina spännande resor på andra sidan jordklotet. Så himla behändigt sätt att ta sig upp till Titicacasjön och ut på klipputsprången på Dödens Väg i Bolivia. För mig svindlar det bara att titta på bilder.
Nej, dags att sluta för denna gång. Maken och jag ska alldeles snart ge oss iväg till den stora skogen Tiveden igen, för tredje gången denna vecka. Vi hörs!
Åh, vad mycket roligt du har för dig!
SvaraRaderaMen … jag ska inte klaga, jag har haft så mycket för mig senaste veckan att jag varit mer än trött idag. Det tar på krafterna även att ha roligt. Men jag har också morgondagen på mig att vila, innan det duggar tätt med program.