Mankemang och ljuspunkter

God morgon!

Den här veckan har inneburit både ljus och mörker. 

Tack vare hjälpsamma människor kunde Maken, som hamnat i rullstol, och jag komma till Creedence Tributes konsert i lördags. Biljetterna köpte jag för flera månader sedan som en födelsedagspresent till Maken, och nu kunde jag få sittplatserna bytta till rullstolsplatser. Vi hamnade alldeles vid scenkanten, på en armlängds avstånd från bootsen. - Så här nära publiken brukar vi inte spela, flinade sångaren i bandet.

Oj, vilket ös och vilken spelglädje! 

Mankemang, undrar du? Jo dels har jag blivit tjenis med killen i Bilbesiktningen efter fyra vändor med båda våra bilar, som både besiktigats, justerats på verkstaden och ombesiktigats. Fortfarande väntar stora bilen på byte av växellåda, något som ska ske i grannstaden i nästa vecka.

Vi har varit några vändor till vårdcentralen också för att Maken skulle lämna blodprover inför besöket på medicinmottagningen idag. Vi har försökt ordna transport dit. Under flera timmar skickades vi mellan olika instanser, men blev avvisade överallt. Men när lasarettet fick proverna, blev det bråttom. En sköterska dök upp med en påse järn och två påsar blod, blodvärdet var alldeles för lågt. Och idag blir vi hämtade av sjuktransporten.

Maken känner sig mycket piggare efter påfyllningen. Nu håller vi tummarna att han får den hjälp han behöver för att få krafterna tillbaka.

Orkidéerna i köksfönstren blommar och knoppas. Fina ljuspunkter i höstmörkret.