Nu har jag bara en endaste dag kvar av mitt arbetsliv på ESAB. Den här veckan har varit fruktansvärt hektisk. Det gäller att avsluta pågående projekt, överlämna uppgifter, förmedla, arkivera, slänga, sortera, informera, tacka, säga adjö... Jag kör ända in i kaklet, som en sportkommentator skulle ha uttryckt sig.
Samtidigt är det kärt att få bevis på uppskattning, som de vackra hjärtan jag fick av min vän och förtrogna. Mailen har strömmat in från när och fjärran och folk har ringt. En av dem satt i en bilkö i Holland och ringde. Min besöksstol har varit upptagen mest hela veckan. Roligt! Vad som återstår nu är att jag ska gå brandsyn på mitt område i morgon, Jag ska kolla att nödutgångsskyltarna lyser, att brandsläckarna är påfyllda, att nödutgångarna är fria från hinder. Det har jag lovat, dyrt och heligt.
Ikväll hade vi avslutning på vår FN-cirkel, en avslutning med stil. Vår kurdiska väninna och värdinna hade dukat upp ett fint julbord, det allra första för säsongen. Efter att vi ätit oss mer än mätta fick vi höra ett mycket tankeväckande stycke om tid och vad den är värd. Sedan fick vi följa med till foten av Himalaya meddelst diabilder. En kväll som gav något för både kropp och själ!
Nu är det läggdags, så jag önskar er en God Natt!
Godnatt!
SvaraRaderaDet är fint att läsa hur bra du har trivts på ditt jobb, hur uppskattad du är. Att lämna sitt arbete med en sådan förvissning är säkert lite grann som att ha håvat in högsta vinsten.
Karin
Ha en riktigt bra sista dag på jobbet och välkommen in i ledigheten! Det blir till att fira med champagne när vi ses i Paris.
SvaraRaderaKram