Tappra tandféer och jätteflamma - vardagsdramatik

En vecka har gått sedan sist jag skrev. Det har varit en vecka fylld av julbestyr och möten.

I måndags, en mycket gråtrist dag, hade jag en tid hos tandläkaren. En tid jag fasat för, inte med tanke på att det skulle göra ont att rotfylla, utan för att jag skulle få ha en tilltäppande gummiduk över andningsvägarna. Den duken hade varit som ett blått skynke för mig i veckor. Jag har stark klaustrofobi och klarar inte av att känna mig kvävd och instängd. Nu lirkade de båda tandféerna med mig och duken, så att det gick riktigt skapligt. Tandféerna heter båda två Maria, en är sköterska och den andra läkare. De borde ha tapperhetsmedalj.

För övrigt har jag övat med en tillfällig kör inför Trettondagen, då det ska bli julmusik i två kyrkor. Åsa, Jan-Kenneth och jag har hållit en stunds Andrum med temat Förväntan.

På onsdagskvällen kom A o E på besök. Vi åt min quiche och Makens crême caramel. Det var något fel på bunsenbrännaren som skulle göra den knäckiga ytan. Det blev en jätteflamma, som svedde Makens händer. Efter den dramatiken tittade vi på vackra bilder från Cinque Terra, där våra gäster vandrat några somriga höstdagar.

Allra senast har vi haft Lilla Hjärtat som gäst. Då har vi gjort pappersdockor, en stor kungafamilj, som vi klippte ut i kartong. Mamma drottningen hamnade på sjukhus efter att ha brutit benet, men det lagade vi med tejp, så var hon snart frisk igen.

Idag är det lördag och jag ska åka och hälsa på Min Lilla Tant. Det var länge sedan nu. Maken ska hälsa på en konvalescent.

Det viktigaste med julen är ju mötena och hälsningarna mellan oss människor. Och tankarna på de som gått före.

Önskar er sköna juldagar!