Mörbultad

Klockan nio skulle jag infinna mig på bilbesiktningen med min lilla gröna Ärta. Igår tvättade jag henne och dammsög innanmätet.

Jag var ute i god tid och det var klokt. Det var halt och bitvis oplogat. Jag kände mig som en smörklick i en het stekpanna ibland. Inspektören berömde bilens skick. - Den kan du åka länge i, sa han.

Tjugo minuter senare är bilen bara skrot. Jag snurrade runt uppe på en järnvägsbro och trots att jag styrde upp det första kastet, fick jag en ny släng som gjorde att jag  backade in i vajerräcket och blev stående med nosen i omvänd körriktning. Då blev jag påkörd framifrån av en kille som inte fick stopp på sin bil. Man hinner tänka en hel del medan det händer.

Som tur var blev varken killen eller jag skadade. Ambulans, polis, brandkår och bärgare blev inblandade. Nu har jag fått sitta i en brandbil för första gången och jag har fått uppleva hur proffsiga och trevliga räddningskårspersonalen är.

Nu har jag äntligen kommit hem igen, med hjälp av käre Maken, sju timmar sedan jag gav mig iväg imorse. Jag är mörbultad, musklerna ömmar och jag är nog lite uppskakad.

Lilla Ärtan kanske jag inte får se mer. Det beror på vad skaderegleraren säger.

Såg och hörde om flera trafikolyckor idag. Jag är tacksam över att jag kom så pass lindrigt undan i alla fall.