Isabelle i vimlet

Jag har varit så trött de här två vardagarna. Är det tidsomställningen, tro? När jag vaknar vid 6 (5), har jag ännu inte sovit klart. Jag vacklar upp, ger Katten mat som i trans. Sätter på tevatten och hämtar tidningen i brevlådan. Ikväll har det varit körövning, alltså sångträning, inte bilkörning, och snart är det dags att koja.

I söndags hade vi födelsedagsmiddag på Dahlins. Pe firades med "crispy chicken". Mums! Isabelle satt för första gången på egen stol på restaurang. Hon verkade lite snopen först, men fanns sig snart till rätta.

Isabelle ute i svängen. Här på Laxås innekrog Dahlins.

Maken och jag hamnade i biosalongen på kvällen. Vi såg Män som hatar kvinnor. Jag var lite nervös för att jag skulle tuppa av. Jag hade hört att det skulle vara rätt otäcka scener. Jag har nämligen svimmat förr, både på bio och på teater. Men jag blundade, när det blev för besvärligt på filmduken.

En gång, när jag var ung och grön, såg vi en käck pjäs som hette IFK Kamraterna. Det låter ju mycket oskyldigt, men jag levde mig så in i pjäsen att när det viskades om helförlamning när en av rollfigurerna bars ut från fotbollsplan på bår, så svimmade jag. Det var lite pinsamt att vakna till mitt i publiken. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag var höggradigt gravid. Det hjälpte nog till.

Hur som helst så klarade jag av filmen i söndags kväll. Jag har blivit mycket tuffare, tuffare än somliga tror.

Natti, natti!