Farmor rycker ut

Det kom ett SOS, jag menar SMS, från äldste sonen: Det vore väldigt bra om ni kunde komma över ett tag i eftermiddag/kväll.

Lilla hjärtat Isabelle har öroninflammation och är förkyld, liksom båda föräldrarna. Det blir mycket nattvak och pass och oro när en femmånaders baby inte mår så där jättebra.

Så jag slutade lite tidigare idag och så åkte Maken och jag iväg för att försöka stötta den lilla familjen lite. Isabelle var ganska pigg ändå och "sjöng med" i Imse Vimse Spindel och Vem kan segla. Däremot var hon helt främmande för Bä, Bä vita lamm.

Maken och Joy fixade kvällsmaten från restaurang Goddagens och sedan tog Maken och jag en riktigt skön långpromenad med Isabelle i vagnen. Hon sov så gott hela tiden. Vi gick längs den vackra svarta ån. Det duggade lite lätt. Vi passerade tjusiga patricierhus med egna ångbåtsbryggor och små kolonistugor pyntade med snickarglädje och med krokus i rabatterna.

Längre fram längs stråket tog de gamla träden vid. Vissa hade redan stora sprickfärdiga knoppar. Änder, gäss, knipor, skogsduvor, bofinkar, sädesärlor, koltrastar, kajor, starar var några av de fågelarter vi såg längs vägen. - Med en sådan här fin miljö vore det inte svårt att få till sin dagliga promenad, sa maken, som ordinerats promenader för sitt förhöjda blodsocker.

Vi kom tillbaka, stärkta av en skön promenad, och de unga föräldrarna hade fått en stunds paus från föräldraansvaret, den ständiga jouren. Lilla Isabelle sov fortfarande gott en lång stund efteråt. Hoppas vårt lilla Hjärta har gått igenom det värsta nu.