Mors Dag

Så här såg min Morsdagstårta ut. Den avnjöts i eftermiddag tillsammans med söner, make och barnbarn. Ja, Isabelle fick inte smaka, bara titta. Men hon var glad ändå. Annars har jag tillbringat helgen med att städa hos yngste sonen (Mamma är lik sin mamma...) och varit kyrkvärd vid en konfirmationsgudstjänst. Den gamla träkyrkan bågnade av alla besökare. Synd att den inte är gjord av stretch. Jag snodde, röd om kinderna, runt med stolar och psalmböcker och tömde alla resurser. Till och med sakristians stolar gick åt. Och ändå fick några stå.

Här är min lilla fina mamma, Barbro Elisabeth, född 1922 och död 1978. Hon var den bästa mamma man kan tänka sig och jag är glad att jag fått ha henne som min.

Från slott till koja

En kollega till mig brukar säga: - När man blir lite till åren så är de enda presenter som det är något med är de man kan äta, dricka eller uppleva. Med dessa visdomsord i öronen så bestämde sig vår avdelning att ge den nyblivne 60-åringen en slottsvandring med påföljande mat och dryck i present. Och vi följde med på köpet, så klart!

Vi fick en utmärkt guide i Josefin, som visade slottets salar och tjänstestabens enkla rum i källaren. I år visade man även hur städning och hygien sköttes anno dazumal. Man slås av hur tiderna förändrats, ändå är det inte länge sedan.

På slottscaféet nere vid sjön slog vi oss ned vid dukat bord. Vi hade fönsterbord. Att sitta ute var inte att tänka på. Det blåste friskt över Alsen. Något enstaka segel skymtade långt bort och Nerikes Brandkår i sin räddningsbåt övade idogt hur man angör en brygga i hård vind. Kan nog vara bra att kunna.

Skönt att se sjön från fönsterplats. Klicka gärna på bilderna!

Hemfärden bjöd på dramatiska inslag. Födelsedagsbarnet visade gammal kolmila, där en stackars kolare för 200 år sedan trampat genom milans tak och omkommit i milans inre. Därför lät man kolmilan stå kvar orörd.

Längre fram efter hemvägen låg ett träd omkullblåst över körbanorna och lämnade bara precis ett sådant utrymme att man kunde smyga runt med bilen om man åkte ut på vägrenen.

Nu har det mojnat och solen börjar visa sig igen. Det ska visst bli riktigt skönt och gott väder igen, något att glädja sig åt.

Besök på Skogsgläntan

Igår kväll klev jag in genom den här vackra grinden. Den ledde in till en underbar gammal trädgård, full med överraskande rum. Det fanns gott om sittplatser, vid örtagården, i syrenbersån, i trägungan, vid spaljén, på förstukvisten... Trädgårdsmästarinnan är fenomenal på att omsätta sina idéer till verklighet.

Vi firade ett födelsedagsbarn, som fyllt mycket jämt för ett tag sedan. T bjöd på härlig sommarmat, nygrillade spett och bönsallad, och efteråt vaniljpanacotta med hallontäcke i spetsiga glas. Födelsedagsbarnet och jag blev skjutsade av bussige B, så vi kunde njuta av vin och hallonlikör. Det blev en helkväll med allt från tipspromenad och till djuplodande samtal om Livet.

En tipsfråga löd: Vad kan man bäst skrämma rådjur med?

1) LP-skiva x) CD-skiva 2) korvskiva

- Det måste väl vara korvskiva, sa Någon. LP-skiva eller CD-skiva går väl på ett ut. Musiken låter väl lika från bägge?

Imorgon ska ytterligare ett födelsedagsbarn firas. Det är ingen ände på firandet. Men det är som det ska vara.

En vänlig grönska...

En vänlig grönskas rika dräkt - det sjöng vi som "extranummer" i Hasselfors för några timmar sedan. Det var Mullhyttans Bygdekör, som jag är stolt medlem i, som höll sin vårkonsert i Skagershults fina stenkyrka. Den ligger i ena änden av en av Europas nordligaste bokskogar. Ja, skog och skog. Det är väl mera en lund.

Det blev vårsånger, folkvisor, negro spirituals och våra paradnummer Underbart är kort och Vilken underbar värld! Vi får mycket beröm för vår täta körklang. Jag tror att Sune i sin himmel skulle ha varit stolt över oss idag.

Fotot ovan tog jag i torsdags i Alvastra med utsikt över Omberg. Jag tycker att vyn är så somrig med de skira vita blommorna och det gröna gräset.

Vill passa på att hälsa A och U välkomna hem till Sverige igen och jag hoppas att ni blir mötta av ett skönt sommarväder så att inte omställningen från Medelhavsklimatet blir för chockartat.

En ständig kamp

Jag för en ojämn kamp mot ogräsarsenalen. Vi är invaderade av kärs, maskros, kvickrot, rosenspirea.... Hur jag än rycker och drar, sliter och knipsar, så kommer de tillbaka i tusental. Har just varit ute en sväng med mina vapen, men jag får ge upp för tillfället.

Nu ska jag ge mig i kast med ett annat evighetsgöra: strykhögen!

Puh, vilken eftermiddag!

Idag har vi haft finfrämmat: Isabelle kom på besök med sin pappa och sin farbror. För första gången i år grillades det. Medan vi åt kom det en liten skur, men det gjorde ingenting. Vi satt under markisen. Sedan sken det upp igen.

Till efterrätt hade jag bakat en björnbärspaj, som smakade smaskens, om jag får säga det själv. Kanske åt vi bäret som skymtar fram i min rubrikbild ovan. Bilden är i alla fall tagen vid samma tillfälle som bären plockades, i min lillasysters trädgård en solig septemberdag förra året.

Efter maten tog Farfar och Farbror fram gitarrerna och spelade så medryckande att Isabelle satte igång att dansa i knät på Farmor. Och när Farfar spelade dragspel spärrade Isabelle upp sina stora blå ögon av pur förvåning.

Sedan lugnade vi ner oss och Isabelle och Farfar blev sittandes och tittade på barnTV. Isabelle verkade intresserad av en viss herr Puh.

Många intryck blev det nog för den lilla damen som förhoppningsvis sover sött hela natten.

Det tänkte jag också göra, så GOD NATT!

Äppelblom och nostalgi

Min längtan har varit att få se äppelblommorna i Grännatrakten när de står i full flor. Igår var det ideala tillfället. Vi begav oss ut på en Vätternrunda, som började med stopp i Motala.

Efter att ha spankulerat omkring i den vackra strandparken och hört hornorkestern spela psalmer, gick vi till det trevliga och röriga Motormuseumet.

De hade minsann mer än motorer. Jag hittade till exempel denna vackra pjäs: IBM Executive med skrivkula. Oj, vad jag var stolt som nybliven sekreterare när jag fick skriva på en sådan modern mackapär.

Maken hittade ett exemplar av den första (moppe f´låt) motorcykel han ägt. När vi botaniserat runt ordentligt, smakade det gott med kaffe och smörgås med utsikt över Motala Ström.
I Vadstena fick jag närkontakt med äppelblommorna. Örtagården doftade av syren och hägg. Praktfulla kanstanjeträd var översållade med blommor.

Nästa stopp blev Alvastra Klosterruin. Det var inte bara vi som besökte ruinen. Barnfamiljer lekte kurragömma i pelargångarna och andra hade brett ut picknickfilten i gröngräset. En liten späd lillebror sa till sin storasyster: - Jag älskar dig! Hon svarade beskyddande: - Jag älskar dig också!

I Gränna tog vi en glass i hamnen och åkte sedan till idyllen Röttle By. För att komma dit måste man passera genom gamla äppelodlingar, så där var vi av och njöt av blomningen.

Vi tog en liten hissnande serpentinväg från Röttle via Västanå Slott och åkte mot Huskvarna i ett öppet och kuperat landskap. Där odlades fruktträd i snörräta rader, så att det påminde om vinodlingarna i Frankrike. I Kaxholmen bor tydligen de mer bemedlade Huskvarnaborna, för oj sådana villor det låg där på sluttningarna.

Sedan blev det den västra sidan av Vättern tillbaka med stopp vid sandstranden i Baskarp och i hamnen i Hjo.

Fler bilder från resan hittar du i albumet här bredvid.

Här och där stod det skyltar med: Stuga 250 m. Men den här stugan låg nog närmare:

Idag regnar det, så vi gjorde rätt i att göra utflykten igår i härligt försommarväder.

Trix med prefix

A pro på em´s o-gräs och o-djur: Jag har funderat på det där med för-.

Har man förätit sig, har man ätit för mycket.
Har man försagt sig, har man sagt för mycket.
Har man förgått sig, har man gått för långt.
Har man försovit sig, har man sovit för länge.
Om man har förlovat sig då? Har man då lovat för mycket?

Hmm...

Stöttepelaren ger sig

Idag blev det damlunch på Dahlins. Hon vid gröna pilen ska faktiskt gå i pension om en vecka. Hur ska det bli? Hon som alltid funnits där som en stöttepelare på jobbet. Hon gick på verkstadsskolan som enda kvinnliga elev och när hon slutade där, klev hon rakt in i företaget och har blivit där sedan dess. Många är de gröngölingar som hon har lärt upp hur saker och ting fungerar på konstruktionskontoret. Vem ska nu jaga oss med blåslampa när inte tidrapporten är inlämnad? Vem ska hålla ordning på systemen och ritningsarkivet? Vem ska nu bli ryggraden på avdelningen? Ja, en sak är säker: Det kommer att bli tomt!

Nu väntar fyra lediga dagar och vi har lite planer på vad vi ska fylla dem med. På söndag är det körkonsert i Hasselfors, i Skagershults kyrka som har en härlig akustik. Det lät riktigt bra när vi tränade i måndags.

Paris - minnenas stad

Råkade på den här bilden under en cyberpromenad och den fick mig att minnas. Paris är Min stad och den känslan delar jag med många.

Första gången jag satte foten på Paris gator var på sommarlovet, året innan jag slutade gymnasiet. Jag och mina två svenska kompisar var på väg ner till ett "ungdomsläger" i Melan i Provence och mellanlandade i Paris några dagar. Livet och sommaren bredde ut sig framför oss, lockande och spännande.

Här står vi för första gången ovanför trapporna vid Sacré Coeur. Minns att när vi bläddrade beundrande bland sjalarna på varuhuset Le Samartine, så kom det fram en expedit och smällde oss på fingrarna. I hennes ögon var vi bara flicksnärtor och inte presumtiva kunder.

Sista året på gymnasiet valde jag att skriva mitt specialarbete om Paris på franska. Jag blev ännu mer nyfiken på staden och dess historia.

Sedan den första sommaren har det blivit många Paris-resor för min del: med Maken, med vänner, med sönerna en i taget, med lillasyster och även mol allena. Folklivet, ljuset över Seine, de historiska byggnaderna, gränderna på den vänstra stranden, rosettfönstren i Notre Dâme... det går inte att sätta fingret på vad det är som lockar med Paris. Man hittar hela tiden nya områden, upplevelser ...

En sak som jag inte gör, det är att åka upp i Eiffeltornet. Så det har blivit några gånger som jag har suttit och väntat nedanför medan mitt sällskap har åkt upp och beundrat utsikten. När jag var där med min yngste son, Pe, utspelade det sig ett litet drama i parken nedanför. En negress sprang omkring spritt språngande medan en fin polis med vita handskar och kortärmad skjorta försökte fånga in henne. En liten engelsk dam, som satt på samma bänk som jag, skrek upphetsat: - Cover her! Cover her! och erbjöd polisen sin regnkappa att svepa in damen i. Sedan sa hon bekymrat till mig: - What a pity that we should meet under these circumstances!

Men jag säger som Edith Piaf: Nej jag ångrar ingenting!

Må din väg gå dig till mötes, Isabelle!

Idag har det varit en sådan fin dag. Lilla Elise Isabelle Maria döptes i Längbro kyrka. Hon var på ett så bra humör och tycktes njuta av att vara i centrum.

Kyrkan var vacker, gjorde ett blont intryck. Redan i porten välkomnades vi av en skylt där det stod att här skulle minsann Isabelle döpas idag. En rar kyrkvärd tog hand om oss på bästa sätt och prästen och kantorn gjorde dopet till en riktigt fin stund som vi kan minnas hela livet. Jag sjöng till kantorns spel på flygeln: Må din väg gå dig till mötes.

Isabelles fadder, moster L, höll den lilla i famnen medan vi samlade ihop oss inför återtåget och smörgåstårtan.

En ros till en ros

Den här vyn fick vi på hemväg från våravslutningen med FN-gruppen igår kväll. Våra passagerare, som är uppvuxna i bergstrakterna i Irak, utbrast flera gånger under färden: Oh, vad vackert det är!

Kvällen var trevlig och intressant. Vi fick oss till livs ett föredrag om Bolivia och dessutom goda smörgåsar. Klas och Bert hade hand om kvällens tipsfrågor, sex frågor var, om FN och om miljö. Tre damer tog hem topplaceringarna.

Idag fyller R år! Vi är många i hyllningskören, många som tänker på dig idag och önskar och hoppas att du blir frisk och stark igen.

Lunchklubbens utflykt och Bilhälsningar

"Lunchklubben" har haft utflykt idag. En av medlemmarna skulle firas för att hon nyss fyllt år. Vi styrde kosan, som så ofta förr, till den lilla staden söderut. Staden har många söta caféer och vi valde ett med mycket atmosfär och en trevlig bakgård.

Vi åt goda foccacia, min med chèvre, valnöt och honung, pratade om livet, fick tårar i ögonen för att i nästa stund gapskratta åt något dråpligt. Sedan tog vi en sväng till en plantskola, där det blev en knubbig pelargon för min del. Den får stå i köksfönstret och lysa.

Från det ena till det andra. Jag har gjort en iakttagelse, som jag vill dela med mig av.

När jag åkte omkring i familjebilen för några år sedan, hälsade personer i hjullastare, grävskopor och traktorer på mig utan att jag hade en aning om vilka de var. Nu för tiden, när jag susar omkring i min gröna ärta, så hälsar tjusiga karlar på mig och jag har inte en susning om vilka de är. Men jag misstänker att det inte är mig de hälsar på. De hälsar på bilen! I samhället bor nämligen en mörk skönhet som kör omkring i en likadan bil som jag gör. Och att hjullastarna hälsade på familjebilen berodde på att Maken jobbade på Fritidsförvaltningen.

Morsning!

En toppentjej

Hipp, hipp hurra för denna toppensnäcka!

Vi har känt varandra i så där en 32 - 33 år och gjort massor med roliga saker tillsammans. Jag vet att vi finns där för varandra i vått och torrt, hon är en riktig vän.

På sista tiden har hon övervunnit sig själv och sina rädslor på ett sätt som verkligen väcker beundran. Det sporrar mig också att försöka klara mina hinder.

A, du är toppen på alla sätt och vis!

På avvägar

Idag har jag varvat ogräsuppryckning med deckarläsning. Fick en Maria Lang av min syster förra året. Den utspelar sig på Kolbäcks Gästgiveri 1972 och år 1973 hade vi vår bröllopsmiddag där, intet ont anande. Den ger en charmig tidsbild av hur det var när vi lyssnade till Is this the way to Amarillo, när vi bara hade två TV-kanaler att välja mellan och när telefonerna var stationära och av bakelit.

En liten söndagsutflykt har vi också hunnit med. Här kikade vi in bakom skynkena vid Ramundeboda Klosterruin, där man håller på att göra utgrävningar. Det blir Laxås Knossos!

Ruinen och Sockenstugan ligger så vackert nere vid Bodarnesjön. Vi gick en liten promenad och kunde konstatera att häggen blommar. Vi gick också en runda på den gamla kyrkogården där så många kända Laxå-namn finns på gravstenarna, ända sedan 1700-talet. På en gravsten med ett utländskt namn stod det: Den Auge weit, Den Herzen nahe. De raderna rymmer mycket saknad och mycket kärlek. Sedan tänkte jag på att på barngravarnas stenar står för det mesta bara förnamnet. Varför är det så?

Vi snirklade oss in i skogen på okända vägar. Då var det tryggt att upptäcka denna skylt, som visade att vi var på rätt väg. Annars såg det ut som Vargträsk i Västerbotten.

Men vi har också denna leende natur inpå knutarna. Jag påmindes om en målning av Carl Larsson när jag såg den här vyn nere vid Bodarnesjön.

Ja, så blev min söndag.

Vrooom

Nu blev det bråttom. Maken hade för flera månader sedan blivit tillfrågad om han kunde ställa upp i radiosambandet för helgens rallytävling i trakterna häromkring. Sedan hade ingenting hörts mer, så han antog att han inte behövdes. Men för en halvtimme sedan ringde de och undrade var han var. Så det blev bråttom att packa radion. Jag fixade matsäck och sedan, vroom, var han iväg på sitt uppdrag.

Jag håller på att "pyssla" här hemma. Skönt att inte ha så bråttom. En blank helg ligger framför mig. Ibland kan sortering, dammtorkning, diskning och ogräsuppdragning faktiskt höra till mina favoritsysselsättningar.

Nu ska jag läsa ikapp ibland mina kära bloggkamrater och sedan fortsätta att vara huslig.

Önskar er en skön dag!

Kontraster

Det kändes som om vi haft en lång ledighet nu när vi var tillbaka på jobbet igen. Det är skönt att vara lös och ledig, men kontrasten med rutiner och arbetsuppgifter är också viktig.

En rutin är pausjumpan mellan 08.45 och 09.00. Vi är ett gäng killar och tjejer som stretchar och tänjer till musik. Innan jag började med detta för några år sedan, var jag helt låst i axlar och armar. Det var omöjligt att lyfta upp armarna högre än till armhålorna. Tack var jumpan mjukade jag upp lederna och lyckades lirka upp mina värkande stela axlar. Jumpan förebygger nu alla de timmar jag sitter framför datorn i samma ställning.

En annan rutin är lunchpromenaderna. Idag kunde jag inte låta bli att fota ån och kabelekorna igen, se ovan.

Idag begravdes en fin och god kvinna, mjuk, kvinnlig, omtänksam. Hon bar namnet RoseMarie, inget annat namn kunde ha passat henne bättre. Hon var min systers fina svärmor, en fantastisk farmor och mamma. Hon var en människa som man är glad över att ha fått lära känna.

Det är dags att packa väskan igen. Jag drar iväg på en tvådagars tjänsteresa tidigt imorgon bitti.

Sköt om er, ni alla där ute!

Kvinnlig smörsång

Ibland är det skönt med ballader. Här är två fantastiska kvinnliga röster. http://www.youtube.com/watch?v=aSxt7BNYYZc

Söndagsutflykt

En liten miniutflykt blev det idag. Kaffe och räkmacka på uteservering, besök på två konstgallerier och sedan storhandling till kyl och skafferi.

Vi tog den backiga skogsvägen hem. När vi kom till Torpadalen skrek jag: Stopp! Stanna! Här var det så vackert att jag bara måste ta några foton.

Om några veckor kommer denna backe vara full av liljekonvaljer. Då får det nog bli ett återbesök. Klicka gärna på bilderna.

Dagsverke

Robert Högfeldt får illustrera våra göranden och låtanden idag. Vi har vädrat garderoben och borstat och hängt undan vinterkläderna.

Vi har polerat och sorterat alla våra skor. Somt får kastas och somt får skänkas och somt får användas av oss lite till.

Nu hägrar trädgården, för tillfället bara som oas och inte som arbetsplats. Hoppas ni har en riktigt skön eftermiddag i solen!

Våffelfrossa och åpromenad

Det blev våffelkalas idag när lilla fröken fyllde ett halvt år. Vi bänkade oss alla i unga familjens kök och lät oss väl smaka av våfflor, glass, grädde och sylt. Det finns gott om stora, långa, starka karlar i familjen, men ändå rådde vi inte på våffelberget utan tvingades lämna några kvar.

Sedan var det dags att sätta på solbrillor och solhatt och gå ut på promenad.

Promenadstråket vi valde går inte av för hackor. Känner du igen dig, mossfolk?

Det luktade grillat från koloniträdgårdarna vi passerade. Folk var ute och njöt av sommarvädret.

Det tänker jag göra imorgon också. Lite trädgårdspyssel och sedan en god bok i solen.