Familjeanekdoter

Blev påmind om en familjeanekdot för någon vecka sedan. Yngsta syster L och hennes man K-O firar snart 25-årig bröllopsdag. De gifte sig i ett litet lappkapell och hade sina bästa kompisar med sig som bröllopsvittnen. Med var också båda parens söner, som då var i fyraårsåldern. Lille O var med mamma och pappa framme vid altarringen. Han tyckte att det var mycket högtidligt och spännande. Det enda som störde var den lille kompisen i bänkraden, som gnällande och längtande sa: - Jag vill också gifta mej!!

Lille O kastade ett argt getöga på honom och väste irriterat: - Du är ju redan gift!!

En annan anekdot är när jag var fyra år och med till vår lilla sommarstuga vid sjön Munga. Pappa hade byggt till den så att vi fick större vardagsrum och veranda. Den låg så fint i en backe med utsikt över en äng och långt därborta kunde man skönja sjön.

En sommarkväll vaknade jag och märkte att föräldrarna var borta. Jag gick ut på verandan och spejade ut över nejden. - Pappa, ropade jag högt, men tystnade tvärt. För tänk om det kom en massa pappor springande från alla håll och kanter. Såg dem inom mig komma kryllande från alla håll. Därför ändrade jag mig snabbt och ropade: - Pappa Lindskog! Jag var ett litet klurigt barn, eller hur?

Här sitter jag med docka och pappa Lindskog med lillasyster S utanför vår sommarstuga.