Lille O kastade ett argt getöga på honom och väste irriterat: - Du är ju redan gift!!
En annan anekdot är när jag var fyra år och med till vår lilla sommarstuga vid sjön Munga. Pappa hade byggt till den så att vi fick större vardagsrum och veranda. Den låg så fint i en backe med utsikt över en äng och långt därborta kunde man skönja sjön.
En sommarkväll vaknade jag och märkte att föräldrarna var borta. Jag gick ut på verandan och spejade ut över nejden. - Pappa, ropade jag högt, men tystnade tvärt. För tänk om det kom en massa pappor springande från alla håll och kanter. Såg dem inom mig komma kryllande från alla håll. Därför ändrade jag mig snabbt och ropade: - Pappa Lindskog! Jag var ett litet klurigt barn, eller hur?
Här sitter jag med docka och pappa Lindskog med lillasyster S utanför vår sommarstuga.
4 kommentarer:
Jag insåg också tidigt att det var korkat att ropa på mamma och pappa - och började använda deras förnamn.
Nu skrattade jag gott... tack för det! Att ropa på sin pappa på ett sådant klurigt sätt... ja, det var verkligen både roligt och mycket fyndigt!
Jag brukar, faktiskt än idag, ropa "Ivan", när jag är ute med min pappa. Jag kom på väldigt tidigt att han var helt lomhörd när det gällde pappa-ordet! Men sitt namn hörde han i vilken skog, eller folksamling som helst...!
En godnatt-kram till dig...
Så roliga små anekdoter! Kommer ihåg en del från mi egen barndom och även mina barns...inspirerande! Tack M!
Kram
AK
Det var smart! Jag fick inte stå på gården och ropa... men brorsan gjorde det, och han la alltid till: det är David som ropar...
Nuförtiden har jag nog aldrig hört ungar som står och ropar som när jag var barn... mammorna är med i sandlådan nu.
Nu ska jag se till att du hamnar bland favoriterna. Jag vill inte skriva ut i min blogg att vi reser bort och tipsa om tomt hus... iofs blir det vaktat ändå, men...
Ska faktiskt bli riktigt skönt att ta en bloggpaus också. I Ystad ska jag träffa Hedgren och Elisabet... minibloggträff.
Vi ses om en vecka!
Skicka en kommentar