Ett gott slut

Idag har det varit ett riktigt "hundväder"! - Det bloooser, sa Lilla Hjärtat, när hon satt i sandlådan och försökte baka kakor mellan regnskurarna. Bilden har Lilla Hjärtats mamma mailat över. I hennes blogg finns det fler bilder att klicka på.

Maken och jag träffade våra vänner över lunch på Idas Brygga i Karlsborg. Där var det trångt och gemytligt. Många hade kommit på samma idé. Vännerna kom susandes i sin sprillans nya pralin till bil, men inte gick det att ha den nedcabbad någon längre tid.

Nu stundar en fullspäckad helg och sedan är det dags att kavla upp ärmarna igen och börja jobba. Det blir ett gott slut på en bra semester.

Dagen idag:

... bjöd på vågskvalp

... fyndade jag något vackert och gammeldags

... har snart tagit slut

I tassemarkerna

En verkligt skön sommardag fick vi igår. Vi styrde kosan till kära syster L och svåger K-O och deras mysiga sommarstuga, vackert belägen vid sjö och skog. Det hör till sommarens höjdpunkter när vi kan få vara tillsammans i den härliga miljön.

Minsann tog vi inte också ett dopp i sjön också, ja för syster och mig blev det två dopp. Nu har jag badat fem gånger (eller sex om det andra doppet räknas) i sommar. Ja, och så hemma i badkaret en ruggig dag också förstås.

De italienska bröderna, Leo och Angelo, var med på kantarelljakt, men jag vet inte om de var till någon större hjälp, så mycket tryffelhundar de än är. De var nog mer intresserade av katterna som smög på åkern. Men det blev en liten skörd ändå av kantareller som vi åt till det grillade. Extra gott var det tillsammans med grillade squash med fetaost.

Sedan var det prat, mat och skratt till sena timmen. Systersonen M och hans fina I var med och lyssnade på alla rövarhistorior.

En dag som denna är det gott om bloggvirke!

Bilderna går att klicka på så att de blir stora.

Inte längre luguber

Jag påverkas av vädret, vare sig jag vill eller inte. Nu måste jag motarbeta mina dystra (lugubra?) känslor med något vackert. Bilden ovan är så romantisk, en favoritbild som var omslag till en broschyr för Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Nyss tog jag stövlarna på och cyklade ut på skogsvägarna bakom oss för att plocka lite bär. Blåbären är på gång och det finns gott om smultron.

Igår kväll höll Åsa, Lars och jag ett Andrum i kyrkan. Det handlade om Gemenskap, Glädje och att bli Berörd om och av sommaren. Jag hade bl a gjort en lista med saker som gör mig glad:

... vinbären som mognar i granna klasar

... fjärilarna som fladdrar kring blommorna

... gula, knubbiga kantareller under risiga granar

... vykort från en vän

... en bra bok som jag äntligen har tid och ro att läsa

... en glass en solig eftermiddag

... katten som spinner i mitt knä

... ett dopp i en stilla insjö

... ett uppfriskande regn som får naturen att dofta

Fast nu får det räcka med det sistnämnda!

I lördags blev badturen och picknicken av naturliga skäl inställd. Istället hade vi picknick inomhus och när regnet upphörde gick Lilla Hjärtat och jag ut och blåste såpbubblor.

Dagen idag:

... är den sista semestermåndagen

... händer inget speciellt

Lägg märke till att två pyttesmå sniglar har satt sig på termometern. Man kan klicka på bilden.

Ett gott parti

Ett lappkast blev det i väderleken. Från tropisk hetta till nordisk kyla. Måtte sommarvärmen komma tillbaka. - Svalorna flyger väldigt högt, säger Maken just. Det låter hoppfullt.

Igår eftermiddag/kväll kom A på besök på sin röda hoj. Vi har inte setts på ett tag så det blev mycket prat om vad vi varit med om. Och många glada skratt. Kvällen avslutades som sig bör med ett parti Alfapet och jag vann!!

Dagen idag:

... lockar inte till bad

... firar vi våra Kristinor

... får jag träffa Lilla Hjärtat igen

I gott sällskap

Min Lilla Tant har nu flyttat in på ett hem för gamla. Jag var där igår och hälsade på. Så ljust och hemtrevligt det var! I den stora hallen satt de gamla och lyssnade på ett par som spelade gitarr och sjöng: Ute blåser sunnanvind.

Vi gick in till Min Lilla Tants stora ljusa rum. - Här har du nog fått det större än din mormor hade det i sin lilla stuga vid Hemsjön, sa jag. Hon hade så fint möblerat med sina egna möbler och tavlor. Men än så länge kände hon inte igen sig riktigt. Vi drack kaffe och åt jordgubbswienerlängd. Och pratade om det som hänt förr och det som händer idag. Närminnet sviktar ordentligt nu. - Jag har nog blivit lite glömsk, säger hon. Men det som hände för åttio år sedan, det kommer hon ihåg.

På en vägg hade sonen hängt upp ett porträtt på Min Lilla Tant, där hon är 83 år yngre än idag. Men man kan fortfarande känna igen henne.

Jag tror att hon kommer att få det mycket bättre här där hon kan få tillsyn och sällskap. Trots närapå blindhet och dåliga ben så har ensamheten varit det värsta gisslet, eftersom Min Lilla Tant är en mycket social flicka. Jag hade med mig en liten, gullig vaktvalp, som kan hålla henne sällskap. Egentligen letade jag efter en katt, eftersom hon är en verklig kattvän, men det fanns inte i vår leksaksaffär.
Dagen idag:

... är det lite svalare än det varit tidigare

... får vi besök av A från A-sund

... är det dags att klippa gräset

På grunt vatten

Vid sjutiden igår kväll åkte vi ner till Kommunalbadet för att svalka oss med ett dopp. Det var flera år sedan vi var där, trots att det är det närmaste badet för oss. Vi var nästan ensamma, det är skönt att inte behöva trängas med en massa människor. Jag gick rakt ut och fortsatte att gå flera hundra meter och fortfarande nådde vattnet mig bara till låren. Steget från bryggan var bara några centimeter. Inte undra på att skylten som varnar för att dyka var uppsatt.

Idag läste vi i lokaltidningen att kommunen är förargad på att kraftbolaget reglerar vattennivån alldeles för hårt.

Dagen idag:

... fyller syskonbarnet O 14 år

... har jag betalat en massa räkningar

... regnar det

... ska jag besöka min Lilla Tant som är ledsen för att hon fått flytta till hemmet

Förgät mig ej

Mot kvällningen igår gav vi oss ut till det hemliga svampstället, det ställe som Ville visade oss en gång i tiden och som alltid har "burit frukt". Det gjorde det den här gången också. Eftersom Maken har ett ont knä, så var det jag som kröp under de risiga granarna och slogs med myggor och broms. Men jag tog fighten och kunde bärga en fin skörd. Det blev varma mackor när vi kom hem och resten blev infryst till ett senare tillfälle.

Vinbären har förvandlats till ett antal burkar gelé. När jag ändå var i farten så bakade jag en omgång mandelskorpor också. Jisses, vad jag har varit huslig idag.

När jag ser den här stockrosen blomma under vårt fönster så tänker jag på Barbro, som jag fick frön av för många år sedan. Det är så härligt med växter man fått. De påminner en om givaren. Jag fick för många år sedan även en viva av en granne, en man med valkiga händer och ett stort och soligt ansikte. Han var mycket maskulin och hade varit brottare bl a, men skötte sin trädgård med stor varsamhet och ömhet. Nu minner mig blomman, som blommar troget varje vår, om honom som inte finns kvar i livet längre.

Dagen idag:

... har min lilla Tant, 92, flyttats till hemmet

... flyger trollsländorna som ivriga helikoptrar över trädgården

... avslutas kanske med ett kvällsdopp

Still leben

- Du farfar, kan du berätta den där sagan igen? Vi har, som skrivet, haft besök av Lilla Hjärtat. Enligt recensionerna i Digitalt Foto så är min nya kamera, Olympus SP-800Uz, inte bra på sportfoton. Det tänkte jag inte på. När man ska fota Lilla Hjärtat så blir det mest en massa schwisch och inte mycket fokus. Det är nämligen full fart på den lilla.

Däremot går det bra att fota sådant som är stilla. Såsom vinbären som mognar på busken. Idag är det dags att plocka av dem.

Fjärilsfladder går också bra att fota. Här sitter det tre kompisar på samma blomma, Rosenspirea. Jag brukar kalla den ogräsbusken, kanske elakt av mig. Men den skjuter otaliga skott och nästlar sig in precis över allt. Har man gett den ett lillfinger...

Dagen idag:

... hämtar sig U på Sahlgrenska efter en akut operation

... klipper grannen gräset

... föds måhända en ny liten släkting på Västerås BB

... firar vi Margaretor vår namnsdag

På museum

Det är måndag förmiddag och tyst i huset. Både Lilla Hjärtat och Farfar sover. Det blir tidiga morgnar när Lilla Hjärtat sover över här. Imorse var klockan halv fem bara när det var dags att vakna. Visserligen får vi slumra en liten stund till, men sedan får det räcka. Det är så mycket som ska hinnas med. Vi har bland annat matat Katten och provat igenom Farmors halsband.

Igår eftermiddag var Maken och jag i tjänst på Bruksmuseumet, som håller öppet varje söndag eftermiddag under juli månad. Både ortsbor och turister letade sig dit. Några hade tur och kom just när nestorn Alf Pettersson, 90 år, var på plats och kunde berätta om allt intressant som finns att se.

Jag och M höll till i det stenhus som kallas Arkivet. Där håller man nu på att utöka utställningen med lite modernare föremål. Sydnärkedräkten ovan är t ex sydd av R, som hennes änkeman nu skänkt till samlingarna för att fler ska kunna ta del av det vackra hantverket. Jag hittade till och med en broschyr som jag själv producerat på nittiotalet. Tänk att man hamnat på museum! Inte illa!

Inte främmande

- Vi ska ha främmande, sa man när jag var barn. PO66 och jag reflekterade över detta när hon och U var här tidigare idag. Främmande är då rakt inte våra kära vänner.

De kom igår och vi fick en skön eftermiddag i djupa Tivedsskogen. Det blev ett dopp i sjön Trehörningen och en "hemgjord" glass vid Tivedstorps kaffestuga.

Idag blev det en skön morgon med kaffekopp och tidning och sedan en utflykt till MullhytteMarken. Det var gott om folk, trots att det började droppa från himlen. Jag köpte mig en fin korg, eftersom min gamla gått sönder. Den har dock hängt med länge. Vi har en bild när yngste sonen sitter parkerad i den och i år fyllde han 30!

Den här fjärilen fångade jag i morse. Den satt och torkade sina vingar i morgonsolen. Jag hade max zoom på nya kameran.

Vindruvorna frodas i värmen. Så här långt har de kommit idag.

Håller jag på att bli naturfotograf, månne?

Spegelbilder

Vilken fascination att se en person mitt emot på andra sidan glaset göra samma grimaser och gester som jag själv!

På de svartvita bilderna är det jag och mamma Barbro som figuerar hemma framför spegeln på Skogsvägen i Västerås. Och på färgbilderna är det Lilla Hjärtat som poserar i ny klänning framför spegeln i det hyrda sommarhuset på kusten.

Idag har dagen delats upp i en het och solig förmiddag och en eftermiddag med skyfall och åskknallar. Katten kom infarande genom altandörren som skjuten ur en kanon när regnet började ösa ner. Då är det skönt med tak över huvudet, tycker Maggans bästa vän.

Dagen idag

Dagen idag
...åker L och K-O till Island för att tölta
...träffar S och exet familjerätten
...städar PO66 och bröderna ur sin mammas hem
...jobbar Joy i sitt anletes svett

Jag har gått mellan tvättmaskinen, torkvindan och frysen. Har nämligen äntligen kommit mig för att frosta av mitt i värmen. Hittade en mängd av fjolårets vinbär och ska ta mig för att koka saft, bara temperaturen sjunker något.

Idag har vi fått hjälp att montera en sprillans ny markis över uteplatsen. Den gamla började bli bra luggsliten. Den har ju redan trettio år på nacken.

Pionen ovan härör sig från de allra första försöken med nya kameran. Blomman är för länge sedan utblommad och det är härligt att kunna spara intrycken, inte bara i minnesbanken i hjärnan.

A pro på hjärnan. Snart kokar den. Jag får gå ner till bottenvåningen och kyla ner mig lite.

Önskar er en fortsatt bra sommardag!

Final

Vilken finaldag! Och då menar jag finalen på vår vistelse på kusten. Strålande sol och fantastisk natur. På inrådan av bloggvännen åkte vi till Lysekil och Stånge Huvud. Mjuka, varma, grå, beiga och skära glittrade klipporna i solskenet. De var som snälla urtidsdjur eller elefanter som lät oss klättra omkring på deras ryggar.

I klippskrevorna växte rosor och andra blommor, obekymrat i lä för vind och saltstänk.

Stigen tillbaka ledde förbi doftande blomsterängar. Jag påmindes om barndomens stig från badet till sommarstugan. Då man gick hem efter simskolan i den rödvita frottébadrocken.

Efter en simtur i ett varmt grönt hav och lunch i Lysekils hamn, åkte vi vidare och tog efterrätten på en brygga i Bovallsstrand.

Imorgon bär det av hemåt igen, dock via en annan väg än den vi kom hit. Vi ska besöka platser varifrån Makens släkt härstammar.

Det har varit en toppenvecka. Ända smolket har varit ett stort gäng odrägliga tonårspojkar från vårt grannland som har väsnats, bråkat, skrikit, kissat, slängt ölburkar omkring sig dygnet runt de senaste två dygnen. Vi får se om de orkar en tredje natt!

Inspiration

Jag vill också rita! Lilla Hjärtat blev inspirerad av hällristningarna i Vitlycke.

Visst är det fascinerande med dessa urgamla ristningar som skildrar livet för bronsåldersmänniskorna! Här i Vitlycke har man byggt upp ett levande museum med bl a en vikingaby där barn fick prova på att vara arkeologer.

Igår kväll hälsade Maken och jag på bloggvännen Lotta och hennes man. Jag har då aldrig sett en sådan underbart prunkande trädgård. På en liten yta trivdes massor av växter: blommor, träd, grönsaker. En fantastisk honungsros blommade ymnigt, ett vattenfall av vita, väldoftande blommor. Tack för en fin kväll!

Kustnära

Idag lyser solen igen ifrån en molnfri himmel. Ungdomarna har styrt kosan hemåt och vi gamlingar är kvar några dagar till här på den bohusländska kusten.

Det har blivit en vecka med samvaro och upptäcksfärder. Vi ser allt genom Lilla Hjärtats ögon nu. Hennes förtjusning över djuren i Nordens Ark smittar av sig på oss andra.

Nu puttrar kaffet i bryggaren och vi ska ta oss en tår innan vi letar upp en vik för ett dopp i havet.

Ha det gott, som Maken brukar säga!

Högsommar

Vår kära inneboende, Katten, håller sig gärna utomhus de här varma nätterna. Det finns så mycket spännande att smyga på och smaka på. Gröngräset rensar magen.

Det här smultronkartet har mognat och blivit uppätet på några dygn. I torsdags tog jag bilden, idag åt jag upp det. Det smakade gott.

Skönt att vara ledig nu. Jag vill hinna med pionens blomning och de första sommarkantarellerna. Allt går så fort, i en blinkning kan sommaren vara över...

En glimt av paradiset

Kaprifolen lyser honungsgul i kvällssolen. I år blommar den rikligare än vanligt. Det kanske beror på att den inte har någon konkurrens av klängrosorna som inte tålt den snörika vintern så bra.

Våra grannars praktfulla Skönhetsbuske lutar sig långt över staketet till vår tomt. Den väcker minnen från mitt barndomshem, då en Skönhetsbuske eller Kolkwitzia Amabilis var pappas stolthet.

Denna buske kallas också Paradisbuske. Ikväll har vi pratat om ett förlorat paradis. G och A har varit här och hälsat på. De berättade med stolthet om sin vackra hembygd, där de en gång hade ett hus. I trädgården växte persikoträd, rosor, fikonträd. Men förföljelse och maktmissbruk drev bort dem och de var tvungna att fly. Nu bor de här med sina barn utan fruktan för sina liv, men med en stark längtan efter familj, släkt och vänner. Och längtan efter den trakt som en gång var paradiset.

Vi har fått säga tack och adjö av många arbetskamrater på sistone. Igår kväll var det dags att tacka av G. Det gjorde vi genom att bjuda honom på middag på Degernäs Herrgård, ett ställe jag varmt kan rekommendera. Det blev en trevlig kväll och G var tacksam över att han slapp spela golf och äta sallad, sysselsättningar han inte är så förtjust i.

Varför ska det ligga timjankvistar på varenda matbit? Efter att jag en gång inhalerat en dylik av misstag och nästa kvävts, så är jag väldigt försiktig med dem. Som krydda däremot är timjan underbar.

Nu väntar sängen och sedan sista arbetsdagen före SEMESTERN!!!!