2011-10-31
Festlig söndagseftermiddag
Farfar vill ha en spelkompis, så Lilla Hjärtat fick en rosa gitarr av honom. Den spelade hon på oavbrutet. Bäst gick Imse Vimse Spindel. Mormor hade mycket lägligt presentat Lilla Hjärtat med en sångbok med just den visan. - Du får ta med dig din rosa gitarr när du kommer till oss nästa gång, sa jag. - Det vill jag gääärna och jag tar med mig hela familjen, svarade Lilla Hjärtat belevat.
Efter kalaset blev det bio på hemmaplan. Ingen av mina väninnor hade möjlighet att hänga med, så Maken "offrade" sig. Vi såg "Niceville", "The Help" är den engelska titeln. Tyvärr fick vi se filmen i fel format de första tjugo minuterna. Människorna var korta och tjocka och de amerikanska bilarna var väldigt långa. När formatet blev normalt, kunde jag koncentrera mig på handlingen. Filmen handlade om de färgade hembiträdena och deras villkor hos de "fina" familjerna i Jackson. Svårt att förstå att det var så här illa för bara några årtionden sedan. Förresten, så här illa är det säkert fortfarande på många håll. Filmen var varm, rörande, sorglig och rolig på en och samma gång. Kul att återse femtio- och sextiotalsmodet! Gå gärna och se filmen!
2011-10-30
En spaning
- varje fredag tog man ut mattorna och piskade dem på piskställning
- varje morgon skakade man sängkläderna genom fönstret innan man bäddade
- när det blivit hål på strumporna stoppade man dem med silkesgarn (inte i sopsäcken)
- när man var förkyld snöt man sig i bomullsnäsdukar
2011-10-29
Närke i höstfärger
Veckan som gått
I torsdags förlade vi ett avdelningsmöte till Tiveden. Vi passade på att hälsa på en nybliven pensionär och äta lunch med honom. Han bjöd på en god efterrätt med blåbär och honung från egna bin. Hunden Ronja var uppspelt. Hon uppmanade oss alla att kasta pinnar till henne och till slut kastade hon sig själv i den kalla sjön.
2011-10-26
En litterär salong
2011-10-24
Höstpromenad
2011-10-23
Nästäppa och täpparbete
Under veckan som gått har vi lunchfirat en makedonsk lillasyster, som fyllt år. Det är alltid trevligt med en guldkant på vardagen.
2011-10-18
Sista kursdagen
Temperaturen varierade mellan -2 till +8 grader under färden. Ett rådjur sprang över vägen som en mörk skugga. En bakomliggande bilist gillade inte att jag saktade in utan gasade sig frejdigt förbi. Tur att det inte kom ett rådjur till.
2011-10-15
Hänt i veckan
2011-10-09
Bruce x publiken = SANT
Min arbetskompis och facklige vapendragare Per lånade mig en dyrgrip, en DVD med Bruce Springsteens och E-Street Bands konsert i Hyde Park 2009. Igår kväll lyssnade Maken och jag på tre timmar av ren spelglädje och energi. Bruce svettades ymnigt. När konserten var slut såg det ut som han stått i duschen. Han gav verkligen allt.
Bruce har en stark scennärvaro som går genom TV-rutan. På Ullevi 1985 fick jag uppleva den i verkliga livet. Han hade den stora publiken i sin hand. Alla dansade, alla sjöng med i texterna. Efter pausen kom han ensam in på scenen. En mäktig regnbåge spände mycket effektfullt och lägligt sitt färgband precis över oss.
- Jag har kommit hela den här långa vägen bara för att få höra en enda sak, sa han. Och med en enda röst ropade hela publiken: We love you! Är det sådant som kallas publikfrieri? Ullevi-publiken sa i alla fall Ja, och det gjorde HydePark-publiken också, mer än tjugo år senare.
2011-10-08
Vill man vara fin får man lida pin!
2011-10-02
Mossa, mossa på er!
Lilla Hjärtat var med i svampskogen. Hon var mest intresserad av kottar och pinnar. Vi andra fick en ordentlig skörd med svamp, som vi sedan rensade på altanen.
Frisk luft tar på krafterna. Då kan det vara skönt att sjunka ner i en fåtölj och ta igen sig lite.
2011-10-01
Sjöutsikterna
Första stoppet var klosterruinen där taklöken rodnade vackert. Andra stoppet var Skansbacken, där jag aldrig varit tidigare, trots mina 32 år i Laxå. Det verkar inte som om så många andra besöker den platsen heller, för stora gula kantareller hade fått stå orörda på stigen. Tills nu.
Oktoberfest
Hos I och M puttrade grytorna på spisen. Det var goda korvar av olika slag, surkål, potatismos och till det stark och god senap, bretzel, oströra ...
I hade födelsedag och vi uppvaktade henne med skönsång och salut. Bergsprängaren i sällskapet stod för det sistnämnda. Han stod också för spännande berättelser ur verkliga livet, bl a hur han räddat ett dragspel från förgängelsen.
Dragspelet fick Maken låna och spelade så medryckande att det blev dans och allsång. "Muss ich denn" rungade genom det vackra lilla huset.