Festlig söndagseftermiddag

Lilla Hjärtat tog emot i rosa tyllkjol, grön dinosarietröja och ett tjusigt diadem. Den ömma modern hade bakat en vacker tårta som matchade den lilla prinsessan perfekt. Tårtan var inte bara vacker, den var utsökt god också. Det tyckte mormor, morfar, moster, farmor, farfar och farbror och lät sig väl smaka.
Farfar vill ha en spelkompis, så Lilla Hjärtat fick en rosa gitarr av honom. Den spelade hon på oavbrutet. Bäst gick Imse Vimse Spindel. Mormor hade mycket lägligt presentat Lilla Hjärtat med en sångbok med just den visan. - Du får ta med dig din rosa gitarr när du kommer till oss nästa gång, sa jag. - Det vill jag gääärna och jag tar med mig hela familjen, svarade Lilla Hjärtat belevat.
Efter kalaset blev det bio på hemmaplan. Ingen av mina väninnor hade möjlighet att hänga med, så Maken "offrade" sig. Vi såg "Niceville", "The Help" är den engelska titeln. Tyvärr fick vi se filmen i fel format de första tjugo minuterna. Människorna var korta och tjocka och de amerikanska bilarna var väldigt långa. När formatet blev normalt, kunde jag koncentrera mig på handlingen. Filmen handlade om de färgade hembiträdena och deras villkor hos de "fina" familjerna i Jackson. Svårt att förstå att det var så här illa för bara några årtionden sedan. Förresten, så här illa är det säkert fortfarande på många håll. Filmen var varm, rörande, sorglig och rolig på en och samma gång. Kul att återse femtio- och sextiotalsmodet! Gå gärna och se filmen!

En spaning

Det är söndag och det är vintertid. Jag skulle ju kunna sova på söta örat, men klockan var inte mer än sex förrän Katten väckte mig med ihärdigt jamande.

Nu har hon fått sin mat och gått ut i den ljumma morgonen.

Har ni tänkt på att det är flera saker man gjorde förr, som de flesta inte gör idag. Den yngre generationen kanske inte minns, men jag tänker på att:

• varje fredag tog man ut mattorna och piskade dem på piskställning
• varje morgon skakade man sängkläderna genom fönstret innan man bäddade
• när det blivit hål på strumporna stoppade man dem med silkesgarn (inte i sopsäcken)
• när man var förkyld snöt man sig i bomullsnäsdukar

Det finns säkert fler företeelser som verkar ha försvunnit ur vårt moderna liv. Vissa människor fortsätter förstås att göra som man alltid har gjort. En till mig närstående person använder bomullsnäsdukar och sparar på så sätt miljön genom att det går åt mindre papper.

Idag blir det kalas på eftermiddagen. Det blir rapport på det!

Ha en riktigt skön söndag!

Närke i höstfärger

Det blev en liten utflykt idag utrustade med kameror och termos. Det gäller att fånga höstfärgerna innan snön täcker över det hela. Ser ni var vi har varit?

Veckan som gått

Det är lördag morgon och jag kan se tillbaka på en innehållsrik vecka. Dagarna har varit fyllda med jobb. Jag jobbar mot klockan för att hinna bli klar i tid med manualer till produkter som snart ska "sjösättas".

Kvällarna har varit fulla med aktiviteter. På tisdag kväll var jag och Pe på Bokens Dag, som jag skrev om i det förra inlägget.

På onsdag kväll ordnade FN-föreningen och SKUT ett gemensamt och försenat firande av FN-dagen. Karin, föreståndare på förläggningen för ensamkommande barn, berättade om det relativt nya hemmet, Ester. Med sig hade hon två charmiga killar som på några få månader lärt sig svenska så bra att de kunde berätta och skoja om sitt nuvarande liv. Efter kaffe och smörgås berättade Lisa om Dubai, där hon bott med sin familj i tio år. Den skandinaviska kyrkan är en trygg samlingspunkt för alla nordbor som verkar i området. Det blev en toppenkväll. När jag åkte hemåt hade jag sången Jag hade en gång en dröm ringande i öronen. Den sjöng vi alla till Makens ackompanjemang. Att jag dessutom vann en kladdkaka i ett brödlotteri försämrar inte saken.
I torsdags förlade vi ett avdelningsmöte till Tiveden. Vi passade på att hälsa på en nybliven pensionär och äta lunch med honom. Han bjöd på en god efterrätt med blåbär och honung från egna bin. Hunden Ronja var uppspelt. Hon uppmanade oss alla att kasta pinnar till henne och till slut kastade hon sig själv i den kalla sjön.

Nej, nu ska jag sätta på kaffet och ta in tidningen.

Ha det gott!

En litterär salong

God morgon!

Yngste sonen Pe och jag unnade oss en trevlig tisdagskväll. Efter en Triss-i-Mix på Shanghai sällade vi oss till den långa kön utanför Club 700. Vi behövde inte köa länge utan kunde snart bänka oss framför varsin landgång. Som tur var skulle vi vänta till pausen med att hugga in på den. Jag var alldeles för mätt. Men den lilla söta damen vid min sida kunde inte vänta utan började nagga sin landgång i kanten.

Den stora lokalen var helt fyllt med publik när Martin Dyfverman äntrade scenen tillsammans med fyra författare: Linda Olsson, Håkan Nesser, Helena von Zweigbergk och Markus Lutteman. Sedan fick vi njuta av ett fyra timmar långt samtal kring skrivandet i allmänhet och om deras böcker i synnerhet.

När Martin Dyfverman frågade Linda Olsson om det fanns någon som inspirerat henne att börja skriva, så pratade hon med värme om sin lärare Erik Edlund. När det visade sig att läraren satt i publiken, fick han en varm applåd. Vi är så glada och tacksamma att han uppmuntrat Linda att tro på sig själv och skriva. Annars hade vi kanske vi gått miste om hennes vackra romaner.

Inspirerade och nöjda gick Pe och jag ut i den mörka höstkvällen, ivrigt samtalande om våra intryck. Detta var andra gången vi gjorde sällskap till Bokens Dag, som gjort ett fem år långt uppehåll. Vi får hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång, för detta vill vi göra om!

Höstpromenad

Efter lökplanteringen igår eftermiddag tog min väninna V och jag en skön promenad i omgivningarna. Det gäller att passa på när solen skiner och när man är ledig. Carpe diem!

Nästäppa och täpparbete

Jag har precis varit ute i täppan och månat om växterna inför vintern. Klematisen har fått en ny spaljé att klänga på, vresrosen Charlie från Canada har fått lite uppluckrad jord runt fötterna, den finska, vita rosen har blivit befriad från efterhängsna ogräs. Upptäckte att den gula vivan blommade för fullt. Hon trodde nog att det var vår.

Igår köpte jag ett antal lökar för halva priset, som jag ska peta ner i jorden. Ja, jag vet att det är sent. Det skulle jag ha klarat av för en månad sedan.
Under veckan som gått har vi lunchfirat en makedonsk lillasyster, som fyllt år. Det är alltid trevligt med en guldkant på vardagen.

Jag har dragits med förkylning, men stretat till jobbet ändå. Hoppas att jag inte smittat mina arbetskamrater bara. Lilla Hjärtat gav mig en blöt puss till avsked förra söndagen. Den var ljuvlig, men förmodligen giftig.

Nästa vecka, på tisdag kväll, väntar kulturell utflykt med yngste sonen. Det ser jag fram emot.

Ha en riktigt bra vecka!

Sista kursdagen

God morgon!

Igår morse åkte jag tidigt iväg mot Linköping och den sista kursdagen på Teknisk Engelska. Gryningsljuset var magiskt. Sjöarna låg helt spegelblanka och en lätt morgondimma vilade som en slöja över nejden. Jag var bara tvungen att stanna och fotografera vid den lilla Östersjön.
Temperaturen varierade mellan -2 till +8 grader under färden. Ett rådjur sprang över vägen som en mörk skugga. En bakomliggande bilist gillade inte att jag saktade in utan gasade sig frejdigt förbi. Tur att det inte kom ett rådjur till.

Under lunchen i Linköping blev det ännu mer naturupplevelser. Efter den goda maten på hotellet gick vi ut i solen. Bara ett stenkast därifrån låg en klippa med en jättegryta. Sedan var det inte långt från en dalgång med ett vackert vattenfall och höga, gamla träd.

Medan jag satt i kurslokalen kände jag hur det började sticka och svida i halsen. I natt har jag vaknat varenda gång jag försökt att svälja. Men det finns ingen tid för mig att bli sjuk. Jag har tre brådskanden projekt att hantera på jobbet. Alla ska vara klara inom några veckor. Huvaligen, som norrlänningen säger!

Hänt i veckan

Det är lördag kväll. Lilla Hjärtat ska sova över hos oss. Än så länge rumsterar hon om i bädden bakom min stol. Vi har lekt i lekparken, tittat på DVDn Gruffalo, badat och ätit kvällsmat. Hon har bedyrat flera gånger att hon ska rädda mig, farmor, från eventuella drakar. Det känns tryggt.

Den här veckan kom frosten på allvar. Tre morgnar har det varit is på vindrutan. I tisdags morse upptäckte Maken att Hemglassbilen backat på vår stora bil och lämnat ett telefonnummer på en lapp. En riktig köldknäpp?

A pro på frisyrer i ett tidigare inlägg: Jag slog mig ner i stolen hos min frissa MP och fick ny färg och ny frisyr i tisdags kväll. Hennes exman ståtade på omslaget till Skvallertidningen. Vi lär nog få läsa mer om honom, Bonden, under hösten.

FN-cirkeln om miljön är ett stående inslag varje torsdagskväll. Denna torsdagskväll berättade B om sitt eget miljöprojekt och visade fina bilder till.

Fredagskvällen tillbringade jag med fyra väninnor i en sportstuga. Vi hade knytis. Ärtan T hade tillagat en härlig kreolsk gryta och Chefen bjöd på smarrig efterrätt av vit choklad. Jag bidrog med dryckjom, vackra E med snacks och hon, den änglalika, stod för frukosten i morse.

Jag blev uppvaktad igen, jag firar födelsedag halva året i år! Fick hemstickade sockor, en "god bok" och en stor, vacker lykta i svart smide. Oj, oj, vad jag blir bortskämd.

Nu snusar Lilla Hjärtat så rofyllt i sin bädd och det är dags för mig att tassa ner till Maken och hålla honom sällskap!

Trevlig lördagskväll!

Bruce x publiken = SANT

Min arbetskompis och facklige vapendragare Per lånade mig en dyrgrip, en DVD med Bruce Springsteens och E-Street Bands konsert i Hyde Park 2009. Igår kväll lyssnade Maken och jag på tre timmar av ren spelglädje och energi. Bruce svettades ymnigt. När konserten var slut såg det ut som han stått i duschen. Han gav verkligen allt.

Bruce har en stark scennärvaro som går genom TV-rutan. På Ullevi 1985 fick jag uppleva den i verkliga livet. Han hade den stora publiken i sin hand. Alla dansade, alla sjöng med i texterna. Efter pausen kom han ensam in på scenen. En mäktig regnbåge spände mycket effektfullt och lägligt sitt färgband precis över oss.

- Jag har kommit hela den här långa vägen bara för att få höra en enda sak, sa han. Och med en enda röst ropade hela publiken: We love you! Är det sådant som kallas publikfrieri? Ullevi-publiken sa i alla fall Ja, och det gjorde HydePark-publiken också, mer än tjugo år senare.

Vill man vara fin får man lida pin!

Det är lördag förmiddag. Solen skiner utanför, men det är kallt, Snart ska Maken och jag gå ut och ta itu med trädgården, ett ständigt dåligt samvete. Nu är det dags att göra den iordning för vintern för rätt var det är så börjar det snöa.

Förra året kom snön den 22 oktober. Det minns jag så väl, eftersom det var "kick-off" med arbetskamraterna. Vi satt i en badtunna med nattsvarta himlen över oss när de första snöflingorna började singla ner. De singlade på rätt kraftigt och när det var dags att återgå till vår lägergård fick vi pulsa fram. Ärtan T pulsade fram i pumps och med en vit badhandduk draperad som en cape runt axlarna. Under skymtade hennes röda bikini.

A pro på arbetskamrater: Igår satt vi runt fikabordet och samtalet löpte på som det brukar. Vi kom in på spikmattor och jag sa att förr i tiden hade man spikmattor för huvudet. Jag kom att tänka på några nätter i min tonårstid när jag sov på papiljotter. Vilken plåga! Ett annat tilltag för att "bli fin i håret" var när mamma värmde locktången i gjutjärn på spisplattan och sedan krusade mitt hår tills det osade bränt. Man var rädd om öronen, så att man inte skulle bränna sig. Jag inser att jag är bra gammal när jag har sådana här barndomsminnen!

Nej, nu har Maken precis gått ut för att sätta igång med höststädningen. Bästa att sluta!

På återhörande!

Mossa, mossa på er!

Nej, idag blir det inga sjöutsikter. Jag bjuder istället på en lite mossig bild, ovan.

Lilla familjen kom åkandes och efter köttfärspaj och sallad så åkte vi ut i skogen. Det blev en varm och skön eftermiddag. Tröjan åkte av. Det räckte väl med bara T-shirten.
Lilla Hjärtat var med i svampskogen. Hon var mest intresserad av kottar och pinnar. Vi andra fick en ordentlig skörd med svamp, som vi sedan rensade på altanen.
Frisk luft tar på krafterna. Då kan det vara skönt att sjunka ner i en fåtölj och ta igen sig lite.

Imorgon drar det igång igen, ekorrhjulet.

Sjöutsikterna

Sjöutsikterna idag kommer inte från Norra Kvarken utan från lilla trevliga Bodarnesjön, eller ihopdraget i folkmun Borasjön. Vi gjorde en liten tur tillsammans med en ung, relativt nyinflyttad, familj.
Första stoppet var klosterruinen där taklöken rodnade vackert. Andra stoppet var Skansbacken, där jag aldrig varit tidigare, trots mina 32 år i Laxå. Det verkar inte som om så många andra besöker den platsen heller, för stora gula kantareller hade fått stå orörda på stigen. Tills nu.

Oktoberfest

Kvällarna är vackra nu. Igår kväll, när vi var på väg till våra tyska väninnor på "Oktoberfest", stannade vi till vid den vackra sjön Unden och njöt av stillheten.
Hos I och M puttrade grytorna på spisen. Det var goda korvar av olika slag, surkål, potatismos och till det stark och god senap, bretzel, oströra ...
I hade födelsedag och vi uppvaktade henne med skönsång och salut. Bergsprängaren i sällskapet stod för det sistnämnda. Han stod också för spännande berättelser ur verkliga livet, bl a hur han räddat ett dragspel från förgängelsen.
Dragspelet fick Maken låna och spelade så medryckande att det blev dans och allsång. "Muss ich denn" rungade genom det vackra lilla huset.

Ja, det blev en festlig kväll och min melankoli försvann.