Baskisk resa - veckoslutet

Utsikt från värdshuset i Laas

Vi lämnade Atlantkusten och åkte av allfartsvägarna och valde små byvägar in i franska Baskien. Här tävlade byarna om att vara de vackraste och mest pittoreska.

"Här är det bättre än på andra sidan" står det i skyltfönstret i den lilla byn Ainhoa.

I byn Ainhoa drack vi te och kunde samtidigt titta på redskapen som används för den märkvärdiga, baskiska sporten pelota. Kastverktyget och en boll stod som jättelika rondellprydnader i en liten by och vi gissade alla på att det var en majskolv och ett ägg som skulle illustreras. Tills det gick upp för oss vad det var.

I Espelette torkade man röd paprika på utsidan av husen i långa girlander. Vi handlade med oss paprika, paprikapulver och ost, goda souvenirer.

Högt ovanför St Jean-Pied de Port åt vi vår medhavda lunch. Våra närmaste bordsgrannar var en flock fridfullt betande får som inte verkade bry sig ett dyft om den storslagna utsikten över bergen och de snöklädda topparna.

St Jean-Pied de Port är den urgamla startpunkten för många pilgrimsvandringar. Naturligtvis gick vi backen, genom porten och över bron där så många trampat före oss.

Vi besökte också Salies de Bearn och Sauveterre de Bearn innan vi knackade på hos värdinnan på Auberge de La Fontaine, ett litet värdshus i pyttebyn Laas. Där fick vi både husrum och en härlig middag. Jag åt de godaste lammkotletter jag någonsin smakat. Sedan var det skönt att få somna under snedtaket och vakna till kyrkans klockklang morgonen därpå.