Gott om och gott med blåbär

Äntligen hälsade jag på Min Lilla Tant igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan sist. Men jag fick inga förebråelser. Hon var bara så glad att jag kom. Hon hade en vacker siden blus och en färgglad kjol på sig. Kjolen trodde hon att hon hade sytt själv, för hon har sytt mycket i sina dagar.

Jag hade med mig blommor från trädgården och en blåbärskaka som jag bakat samma förmiddag. Marie, som jobbar på boendet, vispade grädde och det blev extra gott till kakan, som bjöds till halvtrefikat.

Blåbär har jag gott om sedan jag och tre unga systrar var ute och plockade en sen eftermiddag i veckan. Regnet hängde i luften och vi var ganska blöta när vi så småningom drog oss hemåt och drack en kopp te runt köksbordet.

Här är receptet på blåbärskakan. Jag rekommenderar dig att prova:

Maggans blåbärskaka

2 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1/2 dl grahamsmjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 msk sesamfrön
125 g smält margarin eller smör
3 -4 dl djfr blåbär
1/2 - 1 dl socker

Vispa ägg och socker poröst.
Rör ner mjöl, bakpulver, vaniljsocker och sesamfrön som du blandat ihop.
Blanda i det smälta matfettet.
Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar kant.
Blanda de nästan tinade blåbären med sockret och bred över smeten.
Grädda i 175 gr i ca 55 minuter.
Sikta florsocker över kakan när den ska serveras.

Lycka till!

Olle i olle

Idag har Olof namnsdag. Det hette min pappa här på en bild från 1955, tagen vid vår sommarstuga i Munga. Det är jag som sitter bredvid med rosett i håret och med docka i knäet. Syster S är bara några månader gammal.

Visst var väl somrarna vackrare då, i barndomen? Jag minns dofterna från det torra gräset, ljudet från hammarslagen från stugbyggena i närheten, smaken av filbunken som mamma gjort i ordning åt oss, känslan av barren under fötterna när man gick på stigen till utedasset.

Ibland åkte vi på tältsemester. Bilden ovan måste vara från 1956. Pappa Olle älskade att ta oss med på utflykter. Han hade en nyfikenhet och en upptäckarglädje, som gått i arv till mig. Han var en modern och närvarande pappa, som tog hand om oss döttrar och som brydde sig om oss. Ibland var han väl lite för beskyddande.

Här har tredje dottern kommit och pappa har fullt upp med trädgård, villa och ungar. Månadssmultronen växte vid sidan om garageuppfarten och på andra sidan vägen var det ännu ej bebyggt. Där lekte vi och där hängde man tvätt till tork. Syster S har sitt vackra röda hår upprullat på papiljotter, det skulle kanske bli kalas och då ville man vara fin. Ibland sov man med papiljotter. Ja, sov och sov. Det var inte lätt med de där piggarna som tryckte in i hårbotten.

Ja se där! Det var lite reflektioner med anledning av dagens namnsdag.

Ett fall för Lyxfällan?

Aprikoser från Coop Forum

Idag gjorde Ve och jag en förnyad shoppingattack, nu i nordöstlig riktning. Denna gång gick det utomordentligt bra, nästan för bra.

Att släppa mig lös och oövervakad i en bokaffär, då är det färdigt. Jag borde anmälas till Lyxfällan för bokmissbruk.

Min stora svaghet

Denna gång handlade jag Astrid Lindgrens Krigsdagböcker, Englas Skafferi av makarna Hoelstad och så fyra pocket till priset av tre: Två böcker av Jojo Moyes, Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren och så till sist boken jag fått mig rekommenderad av flera personer Gatukatten Bob av James Bowen.

Englas Skafferi hette ett café i Lännäs mitt ute på den närkingska slätten. Paret som drev det beslöt sig för att flytta till Nya Zeeland med sina två barn och nu har de skrivit en bok om äventyret.

Sedan var det ju rea på rea i klädaffärerna också. Jag köpte beige jeans, som jag har fått klippa av och fålla upp, och en ärtgrön jumper. I en annan affär hittade jag trevliga shorts under hundralappen, jag blev så glad att de hade min storlek.

Men när jag skulle prova shortsen hemma, fick jag dra upp dem med våld över lilla magen och höfterna. - Herregud, det måste ju gå!! Och det gjorde det till sist. Det var lika svårt att kränga dem av mig. - Nej, nu får jag ta itu med 5/2-metoden igen, tänkte jag. Sedan fick jag till min lättnad se att det var färgnumret jag läst och inte nummerstorleken. Shortsen är sydda i en storlek som jag haft för mycket länge sedan. Tänk att man kan känna sig lite glad och lättad åt ett felköp! Men icke desto mindre är det läge att ta itu med bilringarna. Man vill ju bli en slät figur.

Inga tårar på Margareta-dagen

Inte grät himlen på Margareta-dagen, inte. Jag firade namnsdagen på bästa sätt med min kompis Ve. Vi åkte ner till A-sund och flanerade runt i hamnen och runt torget. Snäckbåten som så nesligt kantrade i vintras stod nu på rätt köl och serverade go´ glass igen. I båtens buk finns en presentbutik, som jag inte har varit inne i på år och dag. Men idag blev det av.

Alla butiker hade rea och jag fyndade baddräkt och tröja för halva priset. Vi tog en munsbit nere i hamnen medan kajorna studerade oss noggrant och sedan åkte vi hemåt igen.

Vi gjorde ett glasstopp vid Reveln, vår vackra badplats där två sjöar möts. Det var inte så många som badade, men Mamma And och hennes lille son vågade sig på ett dopp i alla fall.

Tack, Ve, för en alldeles underbar eftermiddag!

Den första gång jag såg dig det var en sommardag

Första bladet på vårt gemensamma fotoalbum

Igår var det den 17 juli, en minnesdag för paret Swenson. Då jobbade jag som turistvärdinna på Björnö Camping och satt i den lilla stugan som var receptionen. Jag hade jobbat hela sommaren, men just den här dagen kom det en ny campingvärd. Jag kan fortfarande i minnet se honom komma nerför vägen i morgonsolen.

Dagen efter städade vi den lilla stugan tillsammans och jag var tvungen att gå ut och skratta i smyg. Det stod helt klart för mig att vi två skulle städa många gånger ihop, men att jag visste det fick jag inte visa. Det var alldeles för tidigt.

Men det jag kände på mig så tydligt visade sig vara helt rätt. Nog har vi städat många gånger tillsammans, fast det är väl inte städning som vi prioriterar, förstås.

En dröm gick i uppfyllelse

Nu har barnsliga farmors önskan gått i uppfyllelse: Jag har fått åka Sagotåget på Junibacken!!! Mitt barnbarn (förklädet) hade blivit tillräckligt stort för att uppskatta ett besök och vi hade äntligen fått till en resa. Vi bokade med ett bussföretag och klev på bussen halvvägs till Stockholm, vilket innebar en mycket tidig väckning. Men det är inte några problem för mig, i alla fall.

Lilla Hjärtat roade sig ordentligt. Hon skuttade från hus till hus, kikade in hos Pettsson och klättrade runt på Villa Villerkulla. Överallt kilade ungar och deras föräldrar hade full sjå att få in dem i kamerasökaren. Jag har också massor med bilder i kameran med bara ett suddigt rosa svisch på.

Lilla Hjärtats höjdpunkter på Junibacken var nog Mumindalen och sedan Sagotågets eldsprutande drake. För mig var hela resan med tåget en upplevelse och sedan utsikten från lunchrestaurangens uteservering.

Modell framför originalet

Vi fyra strosade över till Wasaskeppet när vi var mätta på stoj och skutt. Vilket fantastiskt skepp det är! Det var länge sedan jag var där och det hade hänt mycket med utställningarna runt skeppet. Det fanns massor att titta på, fina modeller och illustrationer över hur det var att vara ombord på ett sådant skepp och hur livet kunde te sig år 1628.

Lemurfamilj, Joy med glasstrut, Lilla Hjärtat pratar med guppies, Lilla Hjärtat och farmor framför Seglora kyrka och Björnen sover

Nästa begivenhet blev Skansen, som grundades 1891 av Hazelius, som tyckte att storstadsborna skulle få se hur livet hade levts på landet tidigare. Så han lät flytta dit äldre byggnader från olika håll, den äldsta från Norge, Vastveitloftet från 1300-talet.

Vastveitloftet, Skansens äldsta byggnad

Från Seglora flyttades kyrkan där min farfar blivit kär i min farmors vackra sångröst. Farmor Agnes stod på orgelläktaren och sjöng när farfar Edvard kom in i kyrkan och blev betagen. Resten är historia.

Djurgårdspaviljongen är lite nyare. Den ritades av Fredrik Blom och byggdes 1820.

Herrskapet utanför paviljongen

Fast det var mest djuren vi ägnade oss åt under vårt Skansenbesök. Vi hade lemurer runt anklarna, kikade på ormar och krokodiler, sovande björnar och sådana som balanserade på en planka, nyfikna uttrar och lata sälar, ursöta kultingar och en massa fåglar. Lilla Hjärtat var en riktig tuffing. Hon köade för att klappa en tjock orm och en hårig spindel och både ormen och spindeln fick hennes klappar.

Fåglar på Skansen

Lilla Hjärtat köade även för att köpa spunnet socker, inte ofta man äter det. Bäst att passa på, tyckte hon.

Framför bodarna på Bollnästorget

Dagen avslutades med en hissnande utsikt över Stockholm. Kyrktorn, skyskrapor och  Globen avtecknade sig mot himlen. I vattnet nedanför brölade en jättelik lyxkryssare. Den stångade sig ut från sin hamnplats och skärgårdsbåten, som oförskräckt smet förbi, såg ut som en miniatyr.

Skärgårdsbåt i närkamp med tysk lyxkryssare

 

En ännu mer hissnande utsikt hade de modiga som satt i slänggungorna högt, högt över Gröna Lund.

Jisses, det där hade jag aaaaldrig vågat!

Ja, det blev en fullmatad dag på Djurgården. Både Lilla Hjärtat och hennes farmor kunde vara riktigt nöjda.

Mina reskamrater

Gammal vänskap rostar aldrig!

Tanterna på Villagatan har bidragit till mycket trevligt i mitt liv. En konsekvens av boken vi gjorde, Britt-Marie och jag, är besöket idag. Idag stod nämligen det här fina paret på tröskeln och det var inte en dag för tidigt. Det var kanske trettio år sedan sist de hälsade på här hemma.

Herr G hade kvar sina väldiga mustascher och glimten i ögat och Fru G var också sig lik. Inte kunde man tro att det gått så många år mellan bilderna till vänster och de till höger, som togs idag.

Och vad har Tanterna på Villagatan med det hela att göra, kanske du undrar. Jo, boken blev presenterad på ett årsmöte för göteborgsseniorerna från "vårt" företag och så fick vi kontakt igen, Herr G och jag.

Det var som om vi sågs igår eller som Herr G så klokt sa: - Gammal vänskap rostar aldrig!

Från skalmeja till dragspel

Stekoset från rostade vildsvin låg tät över nejden. Ett gäng musikanter drog förbi spelandes på säckpipa och skalmeja. Stadsvakten i sina röda och gröna dräkter marscherade fram till torgets mitt och hälsade publikum välkomna. Som ett tecken på att nu kan det börja, avfyrades ett redigt kanonskott.

En stolts jungfru i ljusblå klädnad lät Lilla Hjärtat tippa i vilket hål i riddarborgen i miniatyr musen skulle kila in i. Efter en stund förvandlades Lilla Hjärtat självt till stolts jungfru som satt i tornet på en betydligt större borg och tittade ut. Men det var bara en mycket kort stund. Sedan blev det hopp och spring.

Vad pratar människan om, kanske ni undrar. Jo, vi var på Riddarveckan i Hova igår. Det var riktigt festligt, både för stora och små. Gycklargruppen Pest & Kolera var roliga. De fick skratt och applåder. De tre gycklarna hade roligt själva också, det märktes.

Dagen avslutades betydligt lugnare. Maken spelade med Tivedspôjkera i Tiveds lilla Missionshus. Det var allsångskväll med läsarsånger. Undertecknad ropades fram och fick sola med O store Gud. Dessutom vann jag första pris i lottdragningen och valde mig en korg med nyplockade kantareller.
Lugn hemfärd över skogen. Prästkragarna stod som vita skyar längs vägkanterna. På ett fält betade tranparet, som dock blev oroliga av vår närvaro och flög skriande åt var sitt håll. Himlen speglade sig i Västra Laxsjön, som låg alldeles blank.

Så var denna sommardag till ända.

Perfekt för en regnvädersdag

Hej!
Vilka kontraster! Efter en het vecka med bad, utflykter och fest väntade ruggiga, regniga, lugna dagar. Sist skrev jag att jag höll på att smälta alla intryck som en boa som svalt ett för stort byte. Jag fick mycket riktigt ont i halsen och hade som en otäck klump under struphuvudet. Inget annat än soppa, te och Mollipect slank ner. Halsontet gick över och nu är det som vanligt igen.

Sådana här dagar lämpar sig väl för läsning och jag har just läst ut två fina biografier:

Per Olov Enquists Ett annat liv och Morgan Allings Kriget är slut

De två böckerna skiljer sig väldigt från varandra, men har ändå mycket gemensamt. De är raka, nakna och visar på hur mycket barndomen präglar en människas liv.

Kan hända blir det en liten tur ut i skogen idag för att se om Herr Kantarell har stuckit upp huvudet ur mossan. Han kanske står och väntar vid vägkanten med hela sin släkt.

Ha det!

Och kärleken förde oss samman ...

Idag känner jag mig som en boa constrictor som svalt ett stort byte. Jag håller på att smälta alla intryck från gårdagens fantastiska bröllop i lilla vackra Duvbo kyrka, som ligger väl inbäddat i ett lummigt villaområde.

Systersonen och hans härliga flickvän sa ja till varandra inför en stor samling släkt och vänner. Ja, en del kom till och med ända från Nordamerika för att vara med. Det finns så mycket musikalitet i båda släkterna och hos parets vänner och det fick vi njuta av, både i kyrkan och under bröllopsmiddagen som hölls i restaurangen i Marabouparken.

Men först minglade vi i parken medan vi smuttade på välkyld cava. Det behövdes för dagen var varm. Herrarna längtade efter att få hänga av sig kavajerna, som den här herren nedan redan gjort:

Damerna hade det lite lindrigare:

Sedan följde middagen med många trevliga tal och musikinslag och inte minst mycket god mat och trevliga pratstunder med bordsgrannarna. Snett över bordet satt syster S, vars son O sjungit och spelat gitarr i kyrkan, I give you my morning.

Tyvärr måste vi i Örebro-bilen bryta upp innan bröllopstårtan kom in. Vi susade hemåt i sommarkvällen, passerade Västerås som var till brädden fylld med amerikanska bilar, och avslutade samvaron med en het kopp kaffe på MacDonalds. Det var midnatt innan vi nådde hemmets dörr och vi undrade om festen fortfarande pågick där borta i Marabouparken.

Tack, kära brudpar, för den fantastiska festen och lycka till med er fortsatta gemensamma liv.

Min favoritkanal

Idag fick jag en försenad födelsedagspresent av Maken. Vi åkte till Norrqvarn vid Göta Kanal, en hög kvarnbyggnad som nu för tiden innehåller både hotell och en "lyxrestaurang". Det var skönt att sitta där på bryggan i skuggan av ett parasoll och äta den goda lunchrätten, presenten. Jag valde den vegetariska tallriken som var så god.

Sedan åkte vi till Sjötorp och tittade på folk och på slussningen. Jag bjöd igen, det blev varsin lyxig coupe med bär och glass. Jag handlade något mer också - en virkad sommarhatt! Eventuellt kommer det ett foto på den.

På hemvägen vek vi av allfartsvägen och letade upp Södra Råda. Den 700 år gamla träkyrkan brändes ju ner för ett antal år sedan och nu bygger man mödosamt och pietetsfullt upp den igen. Vi träffade på en mycket trevlig guide, som berättade kunnigt om den gamla kyrkan och om återuppbyggnaden.

Svalorna pilade fram och tillbaka inne i kyrkorummet. De hade kvistar i näbbarna och verkade tycka att den luftiga byggnaden kunde bli en bra bostad. Det tyckte inte guiden om. Maken och jag kommer säkert tillbaka snart, förmodligen i sällskap med vännerna i hembygdsföreningen. Det, däremot, tyckte guiden om att höra.

Till slut, en bild på kaprifolen som strävar mot den blå himlen.

Trevlig helg och skön semester!

Senare:
OK då, eftersom ni tjatade, här är min nya hatt:

Åh, här är den sköna sommaren som jag har lovat dig ....

Vilken kväll det blev, den där första julikvällen. Anna-Greta sjöng så skinnet knottrade sig på armarna och Tivedspôjkera spelade av hjärtans lust.

Det var våffelcafé vid Finnerödja Hembygdsgård och både stor och liten myste i gröngräset. Jag och glasmästarns fru fick sällskap av två söta systrar, som hade benen fulla med spring.

Visst är det härligt med alla blommorna just nu. Jag upplever att det blommar rikligare än tidigare. Rhododendronbusken har väl aldrig haft så många blommor som i år. Innan vi åkte till kusten fotade jag Finlands vita ros. Det var tur, för när vi kom hem igen var den överblommad.

Grannens paradisbuske är praktfullare än någonsin. Vi gläds åt grenarna som sträcker sig in på vår sida staketet.

Om jag kryper närmare med kameran, så ser blommorna ut så här:

Jag hade en skön morgonstund på uteplatsen på baksidan med kaffet och tidningen. Snart är det dags att gå ut i trädgården igen och rensa bort det där man inte vill ska växa i rabatterna.

Min utsikt i morse

Ut och njut, du med!!