Min kreativa och begåvade syster S skickade mig en bild genom cyberrymden igår kväll. Den måste jag få dela med mig av. År 1970 skrev hon en dikt om just liljekonvaljer:
Se dessa rena, vita klockor ringa sanningen i ditt öra
där de står i skogens djup bland gräs som bär dagg.
Se dess röda frukt, men för eget begär du ej dem må röra.
Ty fröet i frukten kan glöda
och ur den en blomma växer fram
lika ren, lika vit, lika sann.
Den skänker dig en doft av kärlek.
Liljekonvaljer och kärlek, det är väl aldrig fel.
SvaraRaderaNu på eftermiddagen har visst värmen kommit tillbaka.
Ha det bra!