Min kreativa och begåvade syster S skickade mig en bild genom cyberrymden igår kväll. Den måste jag få dela med mig av. År 1970 skrev hon en dikt om just liljekonvaljer:
Se dessa rena, vita klockor ringa sanningen i ditt öra
där de står i skogens djup bland gräs som bär dagg.
Se dess röda frukt, men för eget begär du ej dem må röra.
Ty fröet i frukten kan glöda
och ur den en blomma växer fram
lika ren, lika vit, lika sann.
Den skänker dig en doft av kärlek.
1 kommentar:
Liljekonvaljer och kärlek, det är väl aldrig fel.
Nu på eftermiddagen har visst värmen kommit tillbaka.
Ha det bra!
Skicka en kommentar