Rapport från Körsbärsdalen: På gator och torg

Bilder från Perpignan utom bilden längst ner till höger som visar PO66s terass där vi åt alla frukostar.

Det regnar ute och lönnens löv har börjat rodna. Det är höst i Sverige. Då är det skönt att tänka tillbaka på hur det var bara för en vecka sedan, knappt, när jag trampade på fransk mark. Då gassade solen över marmorgatorna i Perpignan.

PO66 och jag tog bussen in till staden, bara 1 Euro för bussbiljetten. Skönt att slippa trafikträngsel och parkeringsletande. Butikerna reade ut sommarkläder, men det blev ändå inte mycket handlat. Två blusar samt lite smått och gott till barnbarnsflickorna blev resultatet.Utanför det vackra varuhuset Fnac med sitt glastak träffade vi på PO66s vänner, både tvåbenta och fyrbenta.

Folkfest i Céret på lördagsmarknaden. Längst ner till höger njuter jag av musslor i Amelie les Bains.

På lördagarna är det stor torghandel i den lilla staden Céret, så även förra lördagen. Vilken folkfest! Skuldra vid skuldra, i alla gränder, på gator och torg, står marknadsstånden. Det dignar av allehanda varor. Jag tror du kan hitta det mesta här: blommor, ballonger, frukt, grönsaker, ost, honung, bröd, kantareller, fisk, kött, kläder, smycken, skor, keramik, husgeråd, godis, kryddor...

Här finns ett bra svampställe!

Mitt i trängseln går en skrammelorkester, som låter mycket men kanske inte så rent. Musikanterna är i alla åldrar och format. Gemensamt är att de har klätt sig i rött och vitt. De utstrålar livslust och glädje. Det dunkas på trummor och blåses i bastuba och klarinetter.

Efter inköp av en gammal fotsvettsdoftande ost från Bethmale, drog vi oss undan till den lilla staden Amelie Les Bains. Där, vid ett litet torg under platanerna, finns en restaurang Le Poivre Vert, som serverar goda Moules frites. Så det fick bli den sista lunchen på denna fransyska visit.

Rapport från Körsbärsdalen: Kust och hav

Till vänster ovan och nedan syns bageriet i Cerbère där vi intog morgonkaffet. Det är PO66 som sitter vid det högra bordet på trottoaren. Uppe till höger ser du klocktornet i Collioure, i mitten badar jag i havet och längst ner till höger poserar jag i en idyllisk liten gränd i Collioure.

God morgon!

Klockan är inte sex slagen ännu när jag skriver detta på tisdagsmorgonen. Vardagslivet är fullmatat för mig, trots att jag är pensionär. Igår var det aktiviteter från nio på morgonen till nio på kvällen och idag blir det likadant. Så ska det bli något bloggat, så ,,,,

Torsdagen i Körsbärsdalen bjöd på högsommarväder. PO66 hade hört att det fortfarande var 23 grader i havet, så vi styrde kosan mot kusten. Himlen var bläckblå. Vid den vackra viken i Paulilles stannade vi.

Några få personer till hade kommit på samma goda idé, men det var ingen trängsel när vi gick över sanden och ner i det sköna, klara vattnet. En segelskuta låg ankrad på redden. Ett litet gäng vandrare sökte skuggan under pinjeträden på kullen bredvid stranden.

Skördearbetarna på vingården intill hade precis gjort dagens första pass och drack vatten på gården, innan de skrattande och pratande gick iväg till nästa vinfält. Fälten kring Banyuls ger ett berömt och gott sött vin.

PO66 rattade oss med säker hand längs de vindlande vägarna, högt ovanför klippor och hav, ända ner till den sista franska lilla staden innan gränsen till Spanien, Cerbère. Den har varit en viktig järnvägsknut, precis som Laxå. Där vände vi, men först tog vi en kopp kaffe vid ett litet torg där livet levdes lugnt och turistfritt.

I Collioure var det tvärt emot ett myllrande folkliv. Det var dags för lunch och vi letade upp en restaurang som är specialister på Moules frites (vin- eller gräddkokta musslor med pommes frites). Mums fillibabba! Sedan strosade vi ner till hamnen och in i de små idylliska gränderna. Man behövde inte gå långt förrän sorlet avtog och vi blev i stort sett de enda flanörerna.

Ja, så framlevdes den andra dagen på min fransyska visit. Imorgon får du en glimt av dag tre, om du vill.

Au revoir!

Rapport från Körsbärsdalen: Över berg och dal

Övre raden från vänster till höger: Häxan från Villefranche som fick följa med hem, jag i gränd i Eus, PO66 beundrar utsikten mot bergen Nedre raden: Pelargångarna vid klostret St Michel de Cuixa, lunch på Auberge St Paul och inköp av häxor av entusiastisk häxmakerska

Nu har jag landat på fosterjorden igen, efter att ha varit ute och flugit över Europa. Jag såg inte så mycket av länderna under mig. På nerresan skymde molnen och på hemresan var det mörkt.

Precis innan landningen i franska Beziers på tisdagskvällen drogs slöjmolnen undan och vi gjorde en härlig gir över marsklanden och dammarna där man odlar ostron.

På flygplatsen väntade min kära kompis PO66 i sin fräsiga röda Mini och sedan blev det full rulle ut på motorvägen söderut.

Onsdagen ägnade vi åt berg och dal. Villefranche de Conflent är en liten medeltida by med ringmur och vallgrav, omgiven av väldiga bergssidor. De få gatorna är trånga och ovanför de små butikerna hänger vackra svarta smidesskyltar. I en av butikerna kan man köpa sig en häxa, symbolen för staden. Det gjorde jag, så nu har jag två söta häxkompisar att hänga upp till påsk.

Vid ett litet torg med ryggen mot ringmuren ligger restaurangen Auberge St Paul. Där lunchade vi innan det var dags att åka vidare. Patén gjord av hasselnötter och roquefortost till förrätten var himmelskt god.

Saint-Michel-de-Cuixa är ett pampigt gammalt kloster vid foten av Mount Canigou. Det grundades redan på åttahundratalet. Tanken svindlar. Vi gick runt, först nere i kryptan och i det lilla kapellet, sedan ut till pelargångarna av rosa marmor och in i den väldiga kyrkan där en gyllene ärkeängel hängde med sitt dragna svärd.

Sista uppehållet på utflykten i dalen var den lilla byn Eus, Bilden ovan gör den inte rättvisa alls, men den klänger sig fast på berget, toppig som en termitstack. Utsikten från byn är hänförande. Inte undra på att så många konstnärer valt att slå sig ner här.

Nej, nu får jag sluta och berätta vidare senare. Måndagsjobbet på hembygdsföreningens arkiv väntar.

Vi hörs!

God morgon världen!

Utsikt över Körsbärsdalen från min vän PO66:s hus

God morgon!  Försöker mig på att blogga via mobilen denna vackra morgon i Körsbärsdalen.

Igår susade vi upp till bl a Villefranche de Conflent, häxstaden vid foten av Mount Canigou. Så häftigt och vackert.

Idag blir det kusten.

Njuter av sensommardag med mjuk värme. Tids nog ...

Gone fishing!

Nu blir det ett litet uppehåll. Madame far på semester.

Här ska susas runt i denna lilla röda bil och det blir definitivt nedcabbat!

Eventuellt skickar jag en hälsning från Körsbärsdalen. Annars återkommer jag om en vecka.

Ha det gôtt!

Solen skiner idag

Vilka härliga septemberdagar vi har! Idag hade jag ett ärende till La Stada och passade på att stämma träff med mina tjejer, Em och Lilla Lila, i Wadköping. Vi kikade in i en av de små hantverksbodarna och fick en pratstund med polska Veronika som ställde ut sin konst. På Jeremiabageriet köpte jag doftande bröd och sedan hade vi en lång och mysig lunch på gården utanför Kungsstugan. Em bjöd på räkmacka och Lilla Lila fick sin lunchmjölk.

Rosorna blommar fortfarande vackert i Stadsparken. Det kunde vi konstatera när vi strosade runt, beundrade färgprakten och drog in väldoften.

Igår var det Maken och jag som tog en liten tur på eftermiddagen. Vi tog oss tid att stanna till vid Sannahed och vid Mosjö. Tidigare har vi alltid åkt förbi och tänkt att någon gång ska vi titta närmare. Och nu blev det av.

Sannahed

Mosjö

En typisk närkingsk replik:
- Idag skiner solen!!!
- Ja, idag ja ...

Ut i solen med er!
Hälsningar från västmanländskan!

Och söndagskjol åt mor

En hälsning från det tidiga sjuttiotalet. Här står familjen Lindskog utanför Ängsö slott. Systrarna har moderiktiga V-jeans, pappa Olle har Papphammar-hatt och mamma Barbro är fin i söndagskjol. Bilden kom nerdimpandes i brevlådan igår. Tack, syster S!

Ängsö betydde mycket för mamma och pappa. Här hade morfar Sven och mormor Rut sitt sommartorp. Här förlovade sig mamma och pappa och här gifte de sig. Bara namnet Ängsö är som ljuv musik för mig.

Kaffekalas på Länsmuseet

Just idag fyller Lilla Lila fem månader. Vi hälsade på som hastigast i söndags eftermiddag efter en invigning på Länsmuseet. Hon mår prima och är absolut charmerande. Farmor smälter. Lilla Hjärtat var upptagen med en cheerleaderkurs, så henne missade jag. Hon satsar på att lära sig hjula. Ser fram emot att få se hennes färdigheter på gräsmattan, med eller utan pompoms.

Om precis en vecka sätter jag mig på planet och kvistar över till PO66. Kanske kan det bli ett dopp i Medelhavet och en tur i bergen. Ser fram emot att få träffa min kompis!

Men innan dess är det en hel del att uträtta här hemma!

Hasta la vista! À bien tôt! See you!

Rapport från en baklucka

Igår fick jag frågan på Messenger: -Har du lust att åka på bakluckeloppis i Hova imorgon? Och, varför inte. Det kunde vara roligt.

Strax efter sju i morse åkte vi iväg, Ve och jag. (Ve och Fasa?) Vi hade tryckt in bord, stolar, kartonger och påsar med sådant vi skulle kunna avvara och matsäckskorg i min lilla bil. Plåten nästan bågnade, men det gick att stänga dörrarna.

Vi var tidigt på plats på den stora parkeringen vid Lisas Krog och kunde börja plocka upp. Snart fylldes planen framför oss med fler loppissäljare. Och två timmar senare strömmade kunderna in. Det blev många trevliga möten, både med bekanta och obekanta. Det blev ett köpslående och prutande och glada skratt. Ve var lyckosam och fick en hel del sålt. Jag mycket mindre, men så hade jag inte hunnit få med mig så värst mycket heller.

Det var ett härligt brittsommarväder och vi njöt av att vara ute i solen. Timmarna gick fort och snart vände vi kosan hemåt igen, nöjda och glada med dagen. Nästa år kommer vi tillbaka.

Hösthälsningar,
Maggan

Gruvligt

I våras fick hembygdsföreningen två inramade svartvita fotografier från Röda Korset. De kom ifrån ett nedlagt glasmästeri och hade blivit kvar där eftersom kunden aldrig kommit och hämtat ut sina bilder. Med hjälp av det som stod på baksidan på tavlorna kunde Maken och jag spåra motiven till Kopparberg, närmare bestämt till Katarinagruvan i Kaveltorps gruvområde. Maken kontaktade deras hembygdsförening och så blev det bestämt att vår förening skulle komma på besök och lämna över tavlorna.

Igår blev det av. Vi var tjugo medlemmar som tog chartrad buss upp till Kopparberg och fick en fin dag bland museer och vid gruvhål. I ett av huset tog en tysk herre emot. Han hade skapat ett miniatyrlandskap av just Kaveltorps gruvområde, med alla detaljer minutiöst placerade på rätt ställe. Vilket pillergöra!

Utsikt från kaffestugan Loftet

Det blev en sen, men mycket god lunch på Värdshuset Älgen och sedan ett litet stopp i Nora Folkets Park, där jag precis hann köpa mig en basker och handledsvärmare inför den kommande vintern.

Men, den där vintern får gärna dröja!! Eller hur?

Kolmilan Eliza, kolbullar och Koltrastarna

I år heter kolmilan i Flugebyn Eliza. I fredags var vi där och inspekterade den och det var det fler som gjorde. Bland annat kom skogsrået fram mellan tallarna, eskorterad av en chevaleresk herre. Skogsrået behövde lite extra stöd för att inte snava på alla rötter, för det blonda, blanka håret hängde för ögonen som ett draperi.

Tidigare på kvällen spelades det från scenen. Det var durspel, dragspel, munspel, bas, trummor och gitarr - i bland spelade alla på en gång, ibland några i taget. Koltrastarna hette en damduo, som spelade och sjöng härligt.

Jag passade på att inmundiga en himmelskt god kolbulle med lingonsylt. Det är precis den som ligger i kolarens stekpanna på bilden. Varför heter det bulle, när den är platt? Mystiskt!

Så här lät det när alla spelade tillsammans!

Glassigt

Höstmarknaderna radar upp sig. Igår var det dags att bege sig till Askersund om man ville vara med om den festliga marknaden där. Det ville Ve och jag.

Egentligen var det inte för att fynda billiga varor utan för att strosa omkring i en härlig miljö och äta glass i hamnen. Men visst blev det något i kassarna hem i alla fall: vaxduk, isterband, leverpastej, brända mandlar och klädnypor i trä... Man träffar på bekanta också. - Vad har hänt sedan sist? frågar man. Ve:s bekanta, en chic äldre dam, berättade att hon vallat lejon i Zimbabve förra året. Tuffing!

På kvällen var det samkväm och upptåg i församlingshemmets trädgård. En delgren i tipspromenaden var att gissa vilken som gjort vad. Alla hade nämligen fått i uppgift att skriva ner på en lapp något som man inte trodde att andra visste om en. Oj, det satte myror i huvudet! Vem hade nästan gått vilse i ett elljusspår och var samtidigt jägare? Vem hade ägt en dragracingbil? Vem hade blivit mästare i skytte med Mausergevär? Svaren utlöste förvåning och glada skratt! Själv bidrog jag med att ha cyklat Tjejvättern nio gånger. Det var nog inte många som gissade att det var jag.

Maken och jag fick varsin vacker solrosbukett som tack för att vi tillverkat en broschyr till pastoratet. Trevligt!

Dagens barnbarnsbild: Lilla Lila på besök i söndags. Hon fick sin jordgubbsmössa som kanske var lite stor ännu. Men hon växer så det knakar, så snart sitter den som en smäck!

Nu när vi precis kommit in i september månad:

Härliga hösthälsningar
Maggan