Hjärtan

Här är mitt vackra barnbarn, Lilla Hjärtat, som har hunnit bli tio år. Hennes pappa Joy och hon har varit och uppvaktat Maken, en vecka i efterskott. Igår kväll njöt vi vuxna av presenten, en fin skotsk whisky. Inte dumt alls!

Två av mina hjärtan!

Ha det så skönt i helgen!

Håll mitt hjärta - fragment från förra helgens konsert

Videosnutt från konserten med Björn Skifs den 17 november på ABB Arena

Håll mitt hjärta, håll min själ.
Lägg mitt huvud i ditt knä.
Säg att du menar och vill mig väl.
Håll mitt hjärta, håll min själ.

Som jag väntat alla år.
Du kan läka mina sår.
Ta mina händer och gör mig hel.
Ta mitt hjärta
Ta min själ.

Håll mitt hjärta, håll min själ.
Låt mig bara stanna här.
Så allt jag ber dig, allt jag begär
Håll mitt hjärta, håll min själ.

Text. Björn Skifs Musik: Peter Hallström

Maken firades med musik, mat och möten

God morgon!

Oj, oj! Nu har vi firat Maken i flera dagar, både hemma och borta. Det är måndag morgon, klockan har inte slagit sex än och här sitter jag och ugglar. Kollar igenom bilder och minns:

På torsdagen, själva födelsedagen, fylldes huset av spelemän och en sångfågel. Det kom släkt, vänner och blommor.

På fredagen firade vi med familjen. Efter fruktfrossan testade Pe oss i ett musikquiz.

På lördagen drog vi till staden där vi träffades för fyrtiofem år sedan. Tillsammans med goda vänner njöt vi av restaurangbesök och Skifs-konsert.

På söndagen vaknade vi upp på det hemtrevliga lilla hotellet till en dag fylld av möten och nostalgikickar. Vi träffade mor och son från pojkhemmet Maken bott på under 60-talet och vi tittade in till käraste Elsie för en pratstund om livet i stort och i smått. Det blev en runda på stan också, då vi konstaterade att vissa hus stod kvar och andra hade givit plats åt nybyggen. Skoaffären där jag sommarjobbade finns kvar, men favoritkonditoriet hade blivit förvandlat till kinarestaurang.

Efter fyra dagars firande verkar Jubilaren mycket nöjd och belåten. Och det är jag också!

Har du också vunnit värdecheckar och iphones?

Överst: År 2014 Viby och År 2013 San Sebastian
Nederst: År 2016 Göteborg, År 2015 Tivedspôjkera och Anna i Laxå och År 2017 Porla

Fick en påminnelse via Google om hur det var just den här dagen, den 14 november 2013, och det fick mig att leta bilder. Hur var det de andra åren fram tills idag?

Förresten, får ni också en massa skräpmail nu för tiden? Det kommer drösvis med mail om att jag behöver något att sova på, jag behöver låna pengar, jag behöver få stånd, jag behöver gå ner i vikt. Dessutom har jag vunnit en massa värdecheckar och telefoner. Jag är ständigt eftersökt. Skynda dig och hör av dig, ett paket väntar bara på dig, står det. Förutom de vanliga annonsmailen från Hemtex, Gunnel Sjödén, etc som jag själv har tackat ja till. Det är mer sällan jag får ett "riktigt", personligt, mail. Och brev med snigelposten får jag nästan bara av min ena syster, förutom räkningar förstås.

Morgontidningen hamnar i brevlådan en bra bit bort istället för lådan vi har vid tomtgränsen. Så det är slut med att slafsa runt i röda morgonrocken på morgnarna. Inte vill man visa sig i den inför grannarna som är på väg till jobbet.

Här intill får man en skymt av den röda morgonrocken.

Nej, nu får jag skärpa mig. Inte sitta här och "leka". Här ska röjas, putsas och fejas. Ha det gott!

En riktig Tycho Brahe-dag

Vyer från Åtorp och Södra Råda och den goda äggmackan och kaffet

Den här dagen började med att sladdosan till dataskärmen hade gått sönder och jag letade efter en ersättare, hittade en, men fick den inte att fungera. Det avhjälpte Maken, som just vaknade till sin fyrtiotredje Fars Dag, som far.

Efter lite donande hemma med småstrul och tappade grejor beslöt vi att åka ut och känna på novemberluften. Vi ville trotsa grådiset och åka dit näsan pekade. Den pekade mot Åtorp. Där finns en mycket vacker stenbro, som jag ivrigt fotade. - Låt oss åka till den gamla kyrkan i Södra Råda, föreslog Far. Sagt och gjort! Vi letade oss förbi Rudskoga och tog av den lilla vägen ner mot Södra Råda.

Vi konstaterade att man byggt några meter till på träkyrkan, som ska uppstå igen och se ut som den såg ut i forna dagar, före illdådet då en vettvilling brände ner 1300-talskyrkan. Vi passade på att ta fram lunchen: kaffe, äggmacka, ostmacka och pepparkaka. Gott, gott. Det var alldeles tyst och fridfullt, förutom en galen tupp som gol som besatt från en gård i närheten och någon kråka som kraxande flög över de bruna fälten.

Men när vi lite småfrusna satte oss i bilen för att ge oss hemåt igen, så startade den inte! Den gav ifrån sig några pipande läten och sedan var den tyst. Maken försökte i omgångar, men nej. Ingen respons.

Vi tittade på varandra: Vad gör vi nu? Provade nå en bilmekaniker utan resultat. Det blev till att ringa på bärgning, Vi har en viss vana nu. Detta var tredje gången på några månader. Värre var det att få tag på taxi en sen söndagseftermiddag. Men efter några försök på olika håll lyckades vi få tag på en bil.

Södra Råda i dystert väder genom bilfönstret

Vi fördrev några timmar med denna utsikt framför ögonen. Både bärgaren och taxichauffören ringde flera gånger för att hitta oss där ute på åkern. Och till slut kom de fram samtidigt.

Dags för bärgning nummer 3 under andra halvåret 2018

Vad gjorde man utan mobil? Och vad gjorde man utan vänner? De hörde av sig och peppade när de såg på "fejan" hur det var fatt.

Men om bilen ska få vara kvar i det här hushållet, det vete katten!!

Tick, tack, tick, tack

Det har varit en fin helg, denna Allhelgonahelg. Idag firade vi äldsta barnbarnet LH som precis fyllt tio år. Hon visade med båda handens fingrar hur gammal hon blivit, tydligt och fint. När jag skulle visa hur gammal jag har blivit fick jag vifta länge med händerna, sex flashar med bägge händerna och sedan sju fingrar i luften!

LH fick en klocka i present, så nu kan hon hålla stenkoll på tiden. Här hjälper pappa Joy henne med att knäppa det rosa klockarmbandet.

Dagen igår var också en fin dag. På eftermiddagen sjöng jag med Bodarnekören i den vackra stenkyrkan i Hasselfors vid Minneshögtiden. Den första sången var Himlen kommer så nära av min bloggvän Marianne Bokblad. Vilka underbara kvällshimlar vi har fått uppleva nu i höst.

Efter det var det dags att tjänstgöra i Ramundeboda. Hela kyrkan fylldes till bristningsgränsen, över fyrtio ljus tändes framme vid altaret till minne av alla dem som gått bort under året. En stråkensemble spelade bland annat det pulserande, vackra stycket Air av Bach.

Min kör- och kyrkvärdskollega på väg till Allhelgonadagens andra uppgift

Ja, det var min Allhelgonahelg anno 2018!

Uggletugg

Intressanta observationer gjorda i veckan:

Den inte alltför ovanliga Skuldbeläggaren sågs och hördes en dag. Hade skiftat till den grå offerkoftan.

Jag kan även notera att den kråmande Ryggdunkaren varit synlig, cirklande runt en annan hanne med status.

Den gråe Belackaren, som känns igen på det gnällande lätet, hörde av sig i veckan. Det var nog ett år sedan jag hörde det lätet senast.

Ungdomsporträtt av Ruggugglan

En kväll hade vi ett gäng spelglada tuppar här, de spelar fast det inte är säsong.

Däremot har vi inte haft besök av de svärmande små Fågelskrämmorna, som brukar dyka upp så här i Allhelgona. Och fågelgodiset, inhandlat med tanke på deras besök, är nästan slut, i alla fall. Konstigt.

Det börjar dagas. Bäst att stänga näbben och sova en stund.

Ho, ho!

Ruggugglan

Tio år idag

Grattis mitt Hjärta! Idag fyller du tio år. Tänk att det är hela tio år sedan du föddes den där mörka Allhelgonakvällen. Vi är så glada i dig, Farfar och jag. Snart ses vi!