Här och nu

På radion hörde jag Lalehs spröda, innerliga röst:

Vårens första dag
och jag vill va´med
så att jag kan se
att jag är en del av allt.

Låt mig vara, låt mig vara lite till.

Maken och jag beslöt oss för att ge oss ut i våren utan att ha något speciellt mål. Vi åkte på små grusiga skogsvägar och kom upp på en höjd. Där hade skogen tagits ner och utsikten av en av våra närliggande sjöar var storslagen.

Vi fortsatte förbi åkrar, vitsippsdungar där björkarna precis spruckit ut, kabbelekor i dikena ... Vårt kaffe tog vi på den gula sandstranden med sjön Skagern blånande framför oss. Vinden från nordväst var kylig och skapade små krusiga vågor.

Om igen tänkte jag på att vi är lyckliga som har så mycket vackert omkring oss, så nära in på knutarna, så tillgängligt och tillåtande.