Stilleben och en dos nostalgi

Min syster målar det. Jag lever det. Stilleben = stilla liv. Just nu är det lite extra stilla, eftersom min högra fot svullnat upp till en bulle och är svår att tränga ner i vinterkängan. Ja, jag har varit på vårdcentralen för bedömning och väntar på provsvar. Jag har också fått medicin mot "restless legs", eftersom elaka stickningar under fotsulorna håller mig vaken om nätterna.

Fotona ovan, utom tulpanbuketten som är ett pusselmotiv, är tagna med mobilen under veckan. Peters fisksoppa smakar extra gott en kall vinterdag. Syster S skickade blomsterfrön, tänk när man kan få se blommor i trädgården igen!. Förmiddagssolen sken in på det blå stillebenet i etiennen som svärfar snickrat. Maken väntade i bilen medan jag handlade på ICA och bakom honom lyste vattentornet turkosblått. Ett annat stilleben i vardagsrummet är svart och blankt: En lyktgubbe, en lykta och en smed från Karlskoga delar bricka med ett fasanhuvud från Jylland. Brickan vann jag en gång på en konstutställning på biblioteket.

Nedslag i min dagbok

Fredagen den 6 juni 1969 var inget "stilleben". Det kan jag konstatera i den lilla röda fickdagboken. Hör bara:

Underbar dag, Soligt och fint. Tågade till Djäkneberget med fanan i spetsen. Efteråt jättebra jazzkonsert med Lasse Färnlöv och tre till. Fick verkliga applåder.

På eftermiddagen tog G, S och jag spruta mot tyfus-paratyfus. Det gjorde inte ont alls. (Vi skulle resa till Frankrike på sommarlovet, red. anm.)

På kvällen såg jag en helt uuunderbar show med Paul Jones i parken. Det var marvellous! Han kunde verkligen hålla oss fångna och ge utav sitt sitt generösa hjärta. 💖 Musikaliskt var det mycket hög klass på hans band "Mike Cottons" och på hans sång, munspelslåt och puksolon. Han fick oss alla att skratta, sjunga och klappa händer. 

Jag har var nog lite kär, det verkar så eller hur? Förresten, lite kär var man nog för jämnan, men föremålen växlade. Så här såg Paul Jones ut när det begav sig, idag är han 78 år:

Ja, ja! Det var tider det! Men det är inte så dumt nu heller.

Ha det!