Sipporna på marken

Min vårspaning i år har gått lite så där. Jag missade svanarna i Tysslingen med några dagar och blåsipporna var i det närmaste överblommade, när jag kom till Trystorps Ekängar igår. Men vitsipporna däremot bredde ut sig som en vit matta över markerna. 

Kompisen Ve följde med och fick vara årets fotomodell i den ihåliga eken. Det var första gången hon var här på platsen och hon tyckte att det var så vackert med alla blommorna. 

Efter promenaden smakade det gott med kaffe. Eftersom vi inte hade tagit med oss någon egen kaffekorg, så åkte vi till ett ställe i närheten och fick en trevlig fikastund. 

Vårliga hälsningar från

Maggan

Utsikt från en f.d. soptipp

En halvtimmes lunchpromenad i Skebäck gjorde mig gott i måndags. Maken var på återbesök hos doktor Uggla på USÖ och jag passade på att få uppleva lite av våren. Körde från vimlet, trafikljusen och bilköerna till La Stadas vattenhål. Tänk att en f.d. soptipp kan bli så vacker och rofylld. En skogsduva burrade upp sitt lilaskimrande bröst och satt blickstilla på en gren. Hon tog sig en siesta och lät sig inte skrämmas av den fotograferande människan på stigen bredvid.

På ängarna framför Erik Rosenbergs stuga betade gässen och andra fåglar. Jag satt en stund på en bänk och bara tog in allt det vackra. Innan jag åkte och hämtade Maken hörde jag koltrastens drill. 

Trots att jag har en hel del att stå i om dagarna, känner jag mig som ett trögdjur. Undrar hela tiden; - Vad har jag missat nu? Ligger efter med städningen, trädgårdssysslorna, kontakterna ...

Men pusslet blev klart någon dag efter påsk och finns nu på Kupan för hugad spekulant. Alla bitarna finnes! Sedan har jag läst en fin bok: Hon vars hjärta var som mitt av Göran Greider om Dan Andersson och hans förälskelse Märta.

Ha det gott!

Påskpusslet

Påskdagarna har flugit förbi. Häxorna från Villefranche de Conflent har flugit klart och ska ner i påsklådan igen. Däremot har jag sett årets första fjäril, en stor gul citronfjäril, lågsniffa över tibasten.

Påsken 2022 har inneburit både gemenskap och stilla dagar. Vi har firat två födelsedagar, Lilla L som fyllde 6 år och min "skyddsling", den nyblivna tvåbarnsmamman, som fyllde 30 år. 

Jag har lagat en hel del mat, mina köttbullar fick Väl Godkänt av LL. Maken gillade den inbakade fläskfilén jag bjöd honom på igår på Annandag Påsk.

Förutom att laga mat, har jag rensat lite i trädgårdsrufset och dessutom påskpusslat. Av min kära systerdotter fick jag ett 1000-bitars pussel, massor med påskgodis! Jag har svårt att slita mig från pusslet, men ibland måste jag göra annat.

Nu är det vardag igen. Maken och jag har varit på vårdcentralen och fått våra fjärde sprutor. Och i eftermiddag väntar jobbet på Kupan. Maken blir bättre och bättre, men håller sig än så länge i lugn och ro hemma. 

Ha det så gott! Njut av solen!

Färna? Ja gärna!

Min fina sjuttioårspresent, en spa-vistelse på Färna Herrgård, var bokad sedan länge. Äldste sonen Joy hade lovat vara hemma och se till att faderskapet mådde bra. Då kom snösmockan. Trafikkaos, bilar i diket, knäckta träd, bilköer. Jag, som varit med om en krock på en snöig bro, vågade helt enkelt inte köra bil i detta snöoväder. Det var för sent att boka om, sa receptionisten på Färna. Till min lycka så gick det att ta tåget från hemorten till Bergslagen. Där hämtade min mycket yngre lillasyster, som skulle göra mig sällskap i plurret. Nu var det dessutom hennes födelsedag.

Efter en slirig, skakig väg var vi framme i vackra Färna. Solen sken över de ljusgula sjuttonhundratals byggnaderna och den vita snön. Efter några varv (och några inköp) i Herrgårdsboden slog vi oss ner i Vinterträdgården och njöt av Afternoon Tea och bubbel. 

Vi promenerade och åt sedan en lukullisk middag som började med en "amuse bouche" kl 19.30 och slutade med en konstfärdig dessert kl 21.30. 

Den allra bästa stunden på Färna var frukosten i Vinterträdgården. 

Den näst bästa stunden var doppet i den varma poolen, med snö på trädäcket och vårhimmel ovanför huvudet. 

God Dymmelonsdag önskar

Eder förtrogna

Fåragö?

 "Aprilsnö är fåragö", så säger det gamla talesättet. Men riktigt så här mycket fårgödsel behöver vi väl ändå inte? Det började snöa lite smått igår för att tillta rejält under kvällen och natten. En av våra snälla grannar skottade åt oss sent på kvällen. Vid åttatiden i morse fanns det ytterligare några decimeter tung snö att skotta. Jag skottade mig fram till brevlådan, men jag såg ju på långt håll att några tidningar hade vi inte fått. 

Maken är hemma igen sedan i måndags eftermiddag, lite blek och trött efter pärsen. Nu är det vila, medicinering och återhämtning som gäller.

På bättringsvägen

 Det har bara gått en vecka sedan jag sist skrev, men ändå känns det som väldigt länge sedan. Maken blev akut sjuk natten mot onsdagen och fick åka ambulans in till sjukhuset. Han ligger kvar där, men läkarna har fått bukt med blodförgiftningen och infektionen. Däremot är njurstenen, gruset i maskineriet, kvar. Han skickade en bild som en hälsning till vännerna på Facebook och skriver att läkarna säger att det går åt rätt håll: 

Han får troligen komma hem snart.

Vi saknade Maken vid bordet när vi firade Pe, som precis fyllt år. Övriga familjen strålade samman på favoritrestaurangen och sedan drog vi hem till den lilla galliska byn. Det var skönt att huset fylldes med aktivitet och gemenskap igen. Vi åt jordgubbstårta, pratade, promenerade, lagade mat tillsammans. Och så skjutsade jag LL till sin dansskola och fick ett litet smakprov på den kommande dansuppvisningen.

Tack för all uppmuntran och alla hälsningar till Maken och mig! Det värmer mer än vårsolen.