Besök hos sorberna - Tysklandsresan del 2

 Det blev en del farande på vattenvägar också, under vår Tysklandsresa. Under torsdagen besökte vi Spreewald, ett område där floden Spree har delat upp sig i 150 mil av smala kanaler, kors och tvärs under frodig vegetation. Här har det slaviska folket sorberna bott sedan tidig medeltid och språket sorbiska räknas som minoritetsspråk i vissa kommuner. Som Västeråstjej kände jag mig lite hemma här, där deras stora specialitet är att lägga in gurka.

Det var mycket fridfullt att glida fram på vattnet. Det var tyst, så när som på plasket från ekollonen och  kastanjerna som föll i vattnet när det släppte taget om grenarna. En stark man drev båten framåt med en lång stör. Hade han haft randig tröja och halmhatt, så hade man känt sig som i Venedig. Mitt i labyrinten av vatten och grönska låg värdshuset Wotschofska, där vi fick veckans godaste lunch: gulasch. 

Dagen innan kajkade vi runt på sjön i Wörlitz-parken. En ung man fick träna sina armar när han rodde runt sexton turister i taget. Här fick vi se hägrar, svanar och änder. Men vänta! De där änderna låg ju onaturligt stilla trots att vi kom riktigt nära. Och var de inte lite väl solblekta? Jo, den unge mannen medgav flinande att änderna var av plast, men att många turister blev lurade och fotade dem i tron att de var riktiga.

Riktigt gott var det att avsluta sjöturen med en våffla med körsbärssylt, glass och grädde.

Sjön suger!

Fortsättning följer.