Gäster hos Luther och hans fru - Tysklandsresan del 1

Wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen, diktade skalden Matthias Claudius en gång, och jag ska berätta lite om vad vi fick vara med om på vår bussresa i förra veckan. Efter två och ett halvt år skulle jag äntligen få komma ut och se mig omkring i Europa igen, denna gång i en del av Tyskland där jag aldrig varit; de östra delarna Brandenburg och Sachsen-Anhalt och miljonstaden Berlin. 

Med på resan var ett trevligt gäng pensionärer (en av oss hade fortfarande långt kvar till pensionsåldern men var väldigt trevlig för det). Vi blev upplockade efter vägen och Per som rattade bussen fick snirkla sig igenom diverse små orter i Närke och Värmland innan vi blev fulltaliga. Anders på Komfort Resor var vår excellenta reseledare och till sin hjälp hade han Karlstadparet Ingalill och Bengt, som stod för allt mys och pepp. 

Min reskamrat var B-I, en vän jag delar många intressen med, inte minst musiken. Vi tycker att det är roligt att sjunga och B-I är en överdängare på att lägga till en andra stämma. Och när det var musikquiz på båten, då satt vi på första parkett, både på resan dit och på resan hem.

När bussen rullade av färjan i Kiehl hade vi en bra sträcka framför oss. Vi åkte först på motorvägar, förbi enorma solcellsparker och vindsnurror så långt ögat nådde. Så småningom kom vi in på idylliska småvägar, alla vägar var asfalterade hur små de än var. Eftermiddagssolen lyste in mellan bokskogens stammar. Löven lyste som guldpengar.

Innan vi kom till vårt efterlängtade mål, hotellet i Pretzsch, så skulle vi prompt åka och titta på en sten. - Varför det nu då, nu när vi var trötta efter resan, tänkte jag. Men det visade sig att vid stenen väntade en skepnad med lång svart kappa och svart mössa. Visst var det väl Martin Luther? Där stod han och hälsade Willkommen och delade ut schnaps med sitt porträtt på etiketten. Och på stenen stod det inhugget "Vår Gud är oss en väldig borg" (fast på tyska förstås).

Nästa dag åkte vi in till pittoreska Lutherstaden Wittenberg. Det var där Martin år 1517 spikade upp sina 95 teser och grundade på så sätt protestantismen. 

Överst vänster: Vår grupp anländer till staden. På väggen på ett av de vita husen i bakgrunden stod det att Karl XII hade bott över här. Överst höger: Det vackra torget med Sankta Maria-kyrkan i bakgrunden. Där vigdes Martin och Katharina och där döptes sex av deras barn.
Nederst vä: Fru Luther, Katharina van Bora. I mitten: Vackra gårdar, längst därinne en Trabant Nederst hö: Luther själv

Fortsättning följer...