Äppelblom och röda stugor

Det är så obeskrivligt vackert ute nu. Sommardagarna radar upp sig, dag efter dag lika varma och soliga. Nu blommar syrenerna, häggen, fruktträden, liljekonvaljerna...

Och imorgon ska jag lämna landet för en vecka. När jag kommer tillbaka så kanske mycket har blommat över. Så tänkte jag när Maken och jag bestämde oss för att göra en liten tur bland drumliner, rösen och röda stugor i det vackra Närke. 

Jag tänkte att jag skulle besöka Oxaryggen igen med alla gullvivor, men där var den lilla parkeringen fylld med bilar. Gården mitt emot hade nämligen loppmarknad. Så vi åkte vidare på måfå.

Vi hittade en fin plats vid den lilla grusvägen där vi tog fram kaffetermosen. Ljuvligt att sitta där i solskenet och tystnaden. En korp flög kraxande över fälten.

Vid Viby Hembygdsgård gick jag runt och fotade äppelträd och röda stugor. Sedan dök en bil upp med två personer jag kände igen. Det var Olle och Ulla-Britt, trogna kunder till oss på Kupan. Det här var deras favoritutflyktsmål.

Nu byter jag miljö för några dagar. Istället för röda stugor blir det mer av korsvirkeshus och klocktorn. Måhända skickar jag en hälsning från Rhen och Mosel!

Ha det!

 

Det ekar i skogen

Så blev det en sådan där helt underbar vårdag i Trystorp tillsammans med familjen. Vi kom körandes från olika håll och strålade samman under ekarna vid picknickbordet. Eli uppvaktade sin mormor, men annars var vi fulltaliga.

Det blev bus och skoj, mycket att upptäcka för Lilla V. Mamma Em och Lilla V stöttade träden: - Men kom och hjälp till då!!! Till slut blir man trött. Stora V hittade en parkbänk att chilla på. 

En härlig vårutflykt att minnas länge!

Majdagar

God morgon!

Tänkte titta in så här på morgonkvisten och småprata lite. Majdagarna rullar undan och idag är det redan den 10 i månaden.

Igår gjorde jag och AÅ en spontanutflykt till det vackra drumlinlandskapet öster om vår lilla ort. Jag behövde nämligen en lila utstyrsel inför ett evenemang som sker om en månad. Och var hittar man romantiska kläder om inte hos Madame La Gård.

Jo då, nu hänger en lila klänning i garderoben och en stråhatt med en lila ros ligger på hyllan. Lunchen intog vi på Berga, en gård där både höns och människor spatserar fritt omkring.

I onsdags kväll bevistade Maken och jag hembygdsföreningens medlemsmöte i Kulturens Hus. Många var vi som kom och ville höra kyrkoherden berätta om hur vår vackra kyrka flyttades från Borasjöns strand till där den ligger idag, mitt i samhället. Janne fick oss att lyssna, skratta och känna oss stolta över kyrkan och bygden. Jag blev varm i hjärtat.

Så har vi haft årsmöte i ESAB Senior Club. Vi bänkade oss i det gamla missionshuset i Sannerud, det som med tiden blivit kaffestuga. Det var roligt att så många kom och att de tyckte att vi i styrelsen skött oss. Gänget på bilden överst till höger är den nya styrelsen och mannen med blomman, Keijo, avtackades efter 18 år. 

Det är ljust länge nu. Innan jag drog ner rullgardinen tog jag en bild över den lilla galliska byn. Flitens lampor lyser hos grannarna mitt över. De är mitt uppe i flyttbestyr.

Nej, hör ni! Nu är det dags att ta itu med fredagen den 10 maj! 

Ha det!

Killinggänget

Igår fick jag vara med om en fin stund. En getfamilj har precis flyttat in på Herr Arnes gård, en get med präktigt skägg, en liten vit bock och två söta killingar. Barnbarnet Helga var på besök och fick mata djuren med knäckebröd. - Jag tycker nog mest om mamman, sa Helga, för hon heter Karamell. 

Jag undrar vad de söta killingtvillingarna ska döpas till? Kanske Knäck och Kola?

Idag har vi ytterligare en underbar solskensdag. Vi har äntligen haft vår årliga grannstäddag. Förra lördagen snöade den inne. Nu läser jag att det kanske drar in snö igen i veckan. Det får inte vara sant!!!
 

O hur härligt majsol ler!

Vilka kontraster! Från snögloppet förra lördagen till vårvärmen på valborg.

Igår, på första maj, tog Maken och jag med våra vänner till Trystorps Ekäng för att titta på sipporna på marken och imponeras av de 400-åriga ekarna. En del av jättarna hade brakat omkull och låg som mossbelupna, uråldriga drakar i terrängen. Ett jätteträd som nyligen fallit hade fått stammen avsågad för att gångvägen inte skulle blockeras. Årsringarna berättade trädets långa historia, som en dagbok. I brist på barn och barnbarn fotades jag detta år i den ihåliga eken.

På Valborgsmässoaftonen fick vi en härlig musikalisk upplevelse i Finnerödja kyrka. Laxå Blåsorkester under ledning av Robert Bruus spelade de vackraste stycken i full harmoni. Min kompis T-S, som spelar klockspel i orkestern, menade att den borde heta Laxå Symfoniorkester istället. Och jag håller med. Vi kan vara väldigt stolta över att ha ett så professionellt gäng på orten.

På måndagens eftermiddagscafé, som vi i diakonigruppen ordnar, spelade en annan blåsorkester, Lyran från Örebro. Då hade vi publikrekord. 88 personer kom för att lyssna och sedan slå sig ner runt kaffeborden. 

Här sjungs den obligatoriska Kaffevisan innan kaffet hälls upp.

Den bästa tiden på hela året har kommit. Det är bara att njuta!

Dagar med flickorna V

Vojne, vojne! Så här vitt ser det ut utanför mitt fönster nu. Flingorna faller tätt. Och vi som skulle vårstäda området idag, vi i den lilla galliska byn. Men det går nog inte som det ser ut nu.

Annars har jag haft en fin vårvecka hos flickorna V i Vintrosa. Stora V har varit i skolan medan Lilla V och jag har roat oss på egen hand. Vi har varit på "Öppnis" (Öppna förskolan), åkt ruschkana, promenerat med barnvagnen, plockat blommor, handlat gosedjur, tittat på Bing och Alfons Åberg och sovit middag. Medan Lilla V sov så gott i vagnen, satt jag under gårdsträdet och njöt av stillheten och vårsolen. När hon inte sov var det full rulle. Det finns så mycket att upptäcka och undersöka och nu springer hon snabbt. Farmor har full sjå att hänga med.

När storasyster kommer hem blir det glädjetjut. Allt vad Stora V gör, vill Lilla V göra. Stora V är idolen!

Nej, nu ska jag gå ner i köket och sätta på kaffet.

Trevlig helg!

 

Fadäs med lyckligt slut

När jag tog den här bilden den där soliga, men lite kylslagna, måndagen hade det precis hänt. Men jag märkte inget då. Det var först några dagar senare när jag stod framför den vänliga damen i Forex-luckan som jag upptäckte till min förskräckelse att mitt körkort inte längre låg kvar i mitt mobilfodral. 

Jag rusade tillbaka till lunchrestaurangen där vi suttit och njutit av bakad potatis med Skagenröra. Där fanns det inte. Jag ringde till USÖ och mammografireceptionen, där jag varit några timmar tidigare. Där fanns det inte. Vi sökte igenom handväskan, bilarna, jackfickorna, alla rummen hemma. Där fanns det inte. På kvällen följde min vän Må med mig till Kupan, där jag jobbat tidigare i veckan. Där fanns det inte.

Men igår kväll ringde det på mobilen, ett okänt nummer. - Har du tappat ett körkort? 

Ett par som just varit och strosat runt bland sipporna i Trystorp hade hittat kortet en bit inne i skogen. Jag kommer ihåg att jag snubblade till i den snåriga dungen men lyckades hålla balansen. Då måste kortet ha flugit ur fodralet. 

Vilken lycka att det finns så snälla och hederliga personer och att de av någon anledning lyckades gå på samma otillgängliga ställe som jag gjort. Jag är så tacksam! 

Blåsippan ute i backarna står

Måndag och inget särskilt inplanerat. Den iskalla vinden hade mojnat och vårsolen värmde. Det var läge för årets första tripp till Trystorp, tyckte Maken och jag. Ryggan fylldes med kaffetermos och äggmackor och så drog vi iväg. Oj, vad det var skönt att sitta där på en solvarm bänk, höra bofinkar och korpar, se fjärilar dansa fram över fjolårsgräset. Blåsipporna hade haft sin storhetstid, men jag hittade några blyga sippor att fota i alla fall. Nu är det vitsippornas tur att bre ut sig mellan ekarna.

Stora V fyllde 8 år på lördagen och blåste ut alla ljusen på tårtan i ett enda svep. Mitt på tårtan tronade en enhörning, så klart. För enhörningar är något av det bästa hon vet.

Efter det festliga födelsedagskalaset drog Farmor och Farfar vidare. Vi skulle nämligen på konsert på kvällen tillsammans med lillasyster och svåger.

Nu blev det fart och fläkt. Det var nämligen Jeremias Session Band och Ludwig Hart som spelade. Ibland lät de som E-street Band extra allt, ibland blev det lugna ballader. Vi klappade takten och stampade med fötterna, så att min stegräknare fick stora snurren. Den trodde att jag tog jättemånga steg den kvällen.

När konserten var över kände jag mig alldeles marinerad av musik, en härlig känsla.

Jag avslutar den här rapporten med en bild på Lilla V, som gärna ville gå ut i vårsolen. Hon hörde att man först måste ha skor på fötterna. Än är det vinter kvar säger mor... Så hon hämtade första bästa sko, som var mormors.

Gör slag i saken! Gå ut och njut av våren.

V-dagen ska firas!

Grattis på åttaårsdagen! Idag hälsar vi på den här coola tjejen. Hon har varit ett favoritmotiv för min kamera. Här är en bild per år, från Lilla Lila 2016 till Stora V 2024.

Hälsar Farmor Razzi

Kors och tvärs, hit och dit

Det finns platser alldeles i min närhet, som jag länge velat besöka, men det har aldrig blivit av. Så var det med Hällabrottet och Yxhults huvudkontor. Men igår blev det verklighet.

Jag följde med mina SPF-kamrater på en "spontantutflykt" till den relativt närliggande orten. Vid Stenarbetsmuseet väntade Monika och Krister. De berättade och demonstrerade hur kalkstenen bröts och bearbetades. Krister drog igång skärmaskinen och hyveln, som tjänstgjort i över hundra år och fortfarande funkade. Monika var en mycket kunnig guide och visste det mesta om kalksten och marmor. Hon hade som hobby att leta upp platser där ornament och portaler från Hällabrottet hamnat och fota av dem. På Strandvägen i Stockholm finns det många portar som är smyckade med produkter från orten.

Yxhults huvudkontor är en veritabel arkitektpärla. TVs arkitekturexpert Martin Rörby skulle gå bananas om han inte redan gjort det över detta fantastiska hus, som stått övergivet sedan 2004. Ovan är en bild på ett golv, skapat med marmor från hela världen. Jag tog bilden från våningen ovanför. Styrelserummet och arbetsrummen i vackra träslag och den maffiga lampan över det stora runda bordet var så eleganta.

Dagen efter Annandag Påsk såg det ut så här! Fick ta i för att få upp dörren. Däckbytet som var planerat under dagen fick avbokas, men nu, en vecka senare är det gjort i alla fall! 

Sedan fick vi en riktig sommardag med nära 20 grader varmt och scilla, krokus och tulpanblad växte så det knakade. Men den sommaren blev kort. Redan dagen efter, igår, var det isande kallt i vinden. Aprilväder, kort sagt.

Ytterligare en utflykt har jag hunnit med sedan sist. Det var kyrkvärdsdagar i Stjärnholm, stiftsgården som ligger tre timmars bilfärd österut. Vi var ett sjuttiotal kollegor som lyssnade på intressanta föredragshållare, utbytte idéer, åt god mat, promenerade i parken, fick fina stunder i kapellet och kyrkan...Nästa är det tjugo år sedan jag blev kyrkvärd i Ramundeboda. 

Idag regnar det, ingen fönsterputs idag heller! Ha det så gott där ute!

Annandag Påsk och Första April

 God morgon!

Här är mina påskbilder i ett nötskal, eller snarare i ett påskägg. 

Det har varit en lugn och skön helg med sönerna och Eli på besök på själva påskaftonen. Pe fyllde år och uppmärksammades lite extra. Naturligtvis fick det bli några rundor Spite & Malice, kortspelet som kära svärmor lärde oss en gång. 

Visst ser hon ut som en ängel vår vackra Eli!

Jag bjöd på inbakad fläskfilé med scharlottenlök och champinjonröra till själva påsklunchen. Den blev supergod. Budapest- och hallontårta till kaffetåren.

Tidigare i veckan var Tivedspôjkera här och tränade. Det är alltid lika roligt när de kommer. På onsdag var det rush på Kupan. Många kunder kom och handlade. Det blev nog en bra kassa. 

Kungsängsliljan i collaget står för fina stunder i Ramundeboda kyrka. Först på långfredagen då jag och Arne var kyrkvärdar och sedan på Påskdagen, då jag bara kunde sitta lugnt i bänken och lyssna på Simon Präst och på kantor Per med kyrkokören.

Idag på Annandag Påsk ska jag faktiskt gå till frissan och fixa till frisyren. Lite stil får det allt bli nu när våren är på G.

Det lackar mot påsk

Vi är nu inne i stilla veckan, dagarna före påsk. Men så särdeles stilla kan man väl inte säga att det är. 

Årets påskbasar har gått av stapeln i helgen. Vi i diakonigruppen kunde nöjda konstatera, att tillströmningen var god. Folket flockades runt kaffeborden och lottköpen blev många. Det blir ett fint tillskott till fasteinsamlingen. Äppelkakan jag bakade klockan sex på morgonen var fortfarande ljummen när den hamnade hos en lycklig lotterivinnare. Det fanns massor med fina priser att välja mellan, alla skänkta av volontärerna i gruppen, som också bakat allt till caféet.

Lite lugnare var det vid Borasjöns strand, när Maken och jag besökte Sockenstugan, som redan har öppnat för säsongen. 

Mums, vilka goda och vackra våfflor som nye värdshusvärden ordnade fram. 

Igår fylldes Casselgården igen när månadens eftermiddagscafé gästades av min käre svåger Kurt-Ola. Det blev både Pugh Rogefelt och Evert Taube på programmet. Han avslutade med Sång till friheten av Björn Afzelius. Den sitter fortfarande i hjärtat.

Nu vill jag och häxan från Villefranche-de-Conflent önska en fortsatt fin Stilla Vecka och när den kommer 

En riktigt Glad Påsk!

Pärlbåtar och knappar

En vecka har gått sedan vi satt i det här ombonade vardagsrummet medan skymningen blånade över Undens is. Maken och K lät fingrarna löpa över tangenterna, en födelsedagsvisa till vår fina väninna.

På söndagseftermiddagen gick jag och några vänner på bio. Vi såg "Den sista resan", en film av Filip och Fredrik. Den kändes äkta och berörde mig, kanske delvis för att jag också är något av en frankofil. Filip och hans gamla pappa Lars bjöd verkligen på sig själva och sin relation. Starkast i filmen var när många elever i en videoinspelning tackade läraren Lars för att han "sett" dem och trott på dem. Då var tårarna nära.

På måndagen var det dags för PRO-vetarna igen. Eftersom vårt Laxå-lag vann förra årets första deltävling, hölls bataljen på hemmaplan i Casselgården. Den gången slog vi Kumla 1 med fyra poäng. Denna gång fick de revansch. Vi kom på andra plats, fem poäng efter Kumla 1. Frågorna var som sig bör svåra och handlade om allt mellan himmel och jord. Första frågan handlade om djur. Vad är en pärlbåt, en lyktbärare och en bengal? Klarar du det?

På Kupan var kommersen igång. Många kunder tittade in, fyndade och slog sig ner en stund vid fikabordet. 

En dam kom med två stora metallskrin. I dem hade hon sorterat knappar i alla regnbågens färger. Hon hade läst i NA om sygruppen som håller på att startas upp och ville skänka sin samling till den. Vilken skatt!

Det är inte så dumt att vara pensionär. Då kan man gå på föreläsning mitt på dagen. Efter "jobbet" på Kupan var det dags att ge sig iväg till Sydamerika. Ortens omtyckta spanska- och jumpalärare berättade i ord och bild om sina spännande resor på andra sidan jordklotet. Så himla behändigt sätt att ta sig upp till Titicacasjön och ut på klipputsprången på Dödens Väg i Bolivia. För mig svindlar det bara att titta på bilder.

Nej, dags att sluta för denna gång. Maken och jag ska alldeles snart ge oss iväg till den stora skogen Tiveden igen, för tredje gången denna vecka. Vi hörs!

En marsvecka i den lilla galliska byn

Det är lördag morgon i början av mars. Klockan är snart sju och det har börjat ljusna. Faktum är att man så smått börjar ana vår.

Jag tänker tillbaka på en helt vanlig vecka i den lilla galliska byn med omnejd. Så här kan den te sig:

Måndag

Landskapscirkeln om Skåne avslutades med god dryck och kanapéer. Tänk att redan före klockan 11.00 på förmiddagen dricka ett glas Skåne!

Detta hindrade mig inte att sätta mig i bilen och fara till flickorna V för en stunds umgänge, vårpromenad och gofika. (Obs: Det finns alkoholfri Skåne, så det så!)

Tisdag

Dags för den årliga träffen med lillasyster i La Stada. Lite småsnål vind, men värme inombords. Vi hann prata, shoppa och äta sushi innan det blev dags att sätta sig på tåget tillbaka till den lilla galliska byn.

Onsdag

På onsdagarna jobbar jag på Röda Korsets secondhandbutik Kupan. Denna dag utan min vapendragare A som var på besök hos barnbarnen.

Bilderna är från ett tidigare tillfälle.

Torsdag

Bokcirkel på morgonen tillsammans med kulturdamerna, så trevligt. Vi pratar om boken vi just läst och en massa annat också, förstås.

Mina fötter fick en välbehövlig behandling av duktiga Emma. Nu går jag som på moln igen.

Dagen avslutades med bankbesök i Kumla med min granne. När det var dags att vända kosan hemåt igen stod solen lågt, så det blev solglasögon på.

Fredag

Internationella kvinnodagen firades med ett gäng väninnor på Grindstugan. Jag beställde en Pizza Africana för ovanlighetens skull.

Frida Kahlo får vara med på ett hörn. Det var pusslet jag la på datorn på morgonen. Tyckte att den bilden passade bra den 8 mars.

Tjingeling!

Tupp, tupp, höna

Igår fick jag vårkänslor. Maken och jag besökte våra vänner på landet. En mild marssol bröt igenom molnen medan vi gick runt och hälsade på djuren på gården. I fårhagen kom den snälla baggen emot oss tätt följd av sina fruar med runda magar. Det blir tillökning om några veckor.

I hönsgården tog den ståtliga tuppen emot. Han övervakade godmodigt sina hönor när matmor slängde ut några nävar hönsgodis. Inne på köksbordet väntade godis för oss människor, ett stort fat med hembakade semlor till kaffet. Mums!

På hemvägen stannade vi till vid sjön. En tunn is låg fortfarande kvar, men snart så släpper den taget. 

Vilken skön årstid vi har framför oss!