Brevet från kolonien

Hejsan morsan! Hejsan stabben!

Så här under lite regniga sommardagar kan man roa sig med att städa lådor och skåp. Då kan det hända att man hittar guldkorn från det förflutna. Det gjorde jag och blev sittande ett långt tag, försjunken i minnen.

Här är ett brev till familjen i Västerås från en nybliven trettonårig Maggan på gymnastikläger i Malmköping. Jag skriver om myggbett, om våta gymnastikskor, om att försöka stå på huvudet, om kompisen som haft halsfluss, om långa köer på lägret för att ta ut pengar, en krona fick man ta ut åt gången och ett äpple kostade 50 öre.

Det var andra sommaren i rad som jag och mina kompisar gästade Malmahed. Och på lägret träffade vi nya vänner. Men visst var hemlängtan stor, i alla fall. Jag undrade i brevet: Har jordgubbarna mognat färdigt? Har rosorna slagit ut? Skriv så fort ni kommer åt.

Vi var indelade i kolonner, som marscherade till Södermanlands Regementes Paradmarsch bakom musikkåren. Tjusigt var det när vi hade massuppvisning på idrottsplatsen som avslutning på veckan. Då sjöng vi:

Låt oss vara kamrater här på Malmahed i några korta dar.

Tiden flyr snart och snart så har vi bara några glada minnen kvar.

Här vi leka, simma, göra allt med kläm

Och det nya för vi sedan med oss hem

till dem som ej fått va med här där glädjen ständigt gästen är.

MALMAHED!

Min släng av nostalgi har även yttrat sig genom att jag läst en gammal Wahlströmsbok Alla tiders Lotta. 

När bästisen och jag var 13 år var det en högtidsstund varje gång en ny Lotta-bok kom ut. Då tog vi bussen ner till Wennbergs Bokhandel nere vid Svartån och köpte ett exemplar som vi turades om att läsa. Nu har jag en lång rad Lotta-böcker i bokhyllan och denna var ett nyligen inköpt loppisfynd.

Den var roligt och rappt skriven, men visst märks det att tid har förflutit sedan den kom ut. Lotta refererar till Manolito, när hon vill beskriva en ung snygging. Vem minns Manolito idag? Sedan får Lotta 25 kr i en kuvert från sin snälla mamma och pappa för att hon målat om hela sommarstugan. Vem hade blivit själaglad för den summan idag? 

Men det som fick mig att reagera mest var: Lotta får i uppdrag att läsa tidningen för en äldre pensionatsgäst, Mrs Soft omkring sjuttio år, men pigg och trevlig. Lottas mamma säger: Men lite oartigt är det förstås att be mrs Soft som är så pass gammal att förpassa sig hit. 

Jag som identifierade mig med Lotta och hennes kompis Giggi har blivit en pigg och trevlig Mrs Soft, som inte kan förpassa sig hur som helst! Ack ja!

Ha det!

Djur och natur i Tiveden

Åtminstone två vackra julidagar får vi i år. En av dem, gårdagen, tillbringade vi i Tiveden. Vi tog med oss kaffe och äggmackor och for till Unden. Vägen var kantad med prästkragar. Väl framme var vägen kantad med bilar och båtkärror. Det verkar som det var många som fått lust att fiska. Efter lunchpausen gjorde vi en sväng in i nationalparken. Jag tog den hiskligt branta och hiskeligt smala skogsvägen rakt upp mot himlen och med utsikt över Vitsand. Som väl var mötte vi ingen bil på den sträckan. Men väl vandrare. Jag inser att denna "genväg" kommer vi aldrig mer att köra. Dagen avslutades med paj på egenhändigt plockade kantareller, kyckling, ost och bacon. Gott tyckte både Maken och jag. Och så fotboll på det, på TV förstås!

I söndags kom de här finingarna, Eli och Joy. De hjälpte till med lite sysslor både ute och inne efter att vi ätit gott på restaurang. Och så hann vi med några partier Spite & Malice!

Dagen innan var det Läsarsånger i Tivedstorps lilla missionshus, så som traditionen bjuder. Det regnade men det kom ändå bra med folk.

Kossorna i hagen bredvid gillade visst musiken. De flockades utanför fönstret med sina kalvar och vände sina stora koögon mot oss. Jag tyckte precis att de viftade i takt med svansarna i läsarsången Där som inga kossor dör.

Nu ska jag plocka fram lite lunch åt Maken och mig och sedan kanske vi gör en liten utflykt!

Ha det!

Hänt i veckan

 Go middag!

Idag regnar det, en dag lämpad för inomhusaktiviteter, såsom rengöring av badrum och bloggande.

Bilderna ovan är för någon vecka sedan när humlorna surrade som bäst i plymspirean och vresrosen. De allra första kantarellerna vid skogsvägskanten hade visat sina bleka hattar. De blev till varsin god macka till kvällsteet.

Det har blivit några utflykter sedan sist.

Igår tog systrarna Li och Ve med mig till Askersunds hamn, där vi njöt av strömmingsburgare med picklad rödlök och till efterrätt mjukglass med kolasås. Mums fillibabba! Efteråt frossade vi i färgglädjen på Kalles Trädgård. 

I torsdags åkte jag på bussutflykt med mina gamla arbetskamrater.

Vi besökte ett fantastiskt museum i Kungsör, Miniature Kingdom. Det var ett Sverige i miniatyr där man kunde hitta de mesta av svenska företeelser, hus och kändisar. Till och med det lilla hotellet Utter Inn i Mälaren utanför Västerås fanns med! Och moderna Ångkraftverket med spa och utomhusscen. 

Vår lunch intog vi på Systrarna på Gaggeska Gården på Vallby i Västerås (normalstort). Tänk diversehandeln fanns kvar, där jag som barn kunde köpa en strut karameller. Det gjorde jag nu också. Nostalgi!

Sedan blev det ytterligare ett museum innan dagen var över, Lasse Åbergs Museum i Bålsta. Lasse Åberg själv skrev dedikationer och fotograferades i den lilla museshopen.

Foto: Stefan Berglund

Det blåste väldigt på hemvägen. Vinden ruskade om vår lilla buss när vi åkte över de höga broarna. Vid Hjälmare Docka, där vi tänkt dricka kaffe, hade det blivit strömavbrott på det lilla caféet. Vi fick åka vidare till ett ställe där kaffeautomaten och kassaapparaten fungerade.

Jag kan inte klaga på sällskapslivet den senaste tiden. Vi har haft gäster och själva varit gäster, ätit gott och spelat brädspel, både Alfapet och Mahjong. 

Överst t.v.: systersonen med familj kom med tavla från Syster S, överst t.h.: onsdagskväll i Askersund
Nederst t.v.: Lunch hos Q (oj, oj, så mycket gott!), nederst i mitten: tuffingen I redo för avresa till Blomsterkullen, nederst t.h.: våffelcafé på Finnerödja Hembygdsgård med Tivedspôjkera.

Nej! Nu är det dags att göra något nyttigt! Hänga tvätt och handla får det bli.

Adjöken!

Hur mås det?

God morgon!

Long time no seeing! Här har det firats i dagar i sträck. Det har varit födelsedag, midsommar och bröllopsdag, som det ju alltid är den här tiden på året för oss.

Här bredvid är en liten replika av den bukett jag bar för 52 år sedan, gula rosor och blåklint.  Oj, vad den buketten skakade i mina händer när vi klev in över tröskeln till Badelunda Kyrka den där strålande sommardagen 1973.

I år har vi umgåtts med familj och vänner och varit själva också. På midsommarafton åkte vi ut till Unden med vår kaffekorg och njöt av den vackra omgivningen och på midsommardagen var vi i Skagershults gamla tjärdoftande kyrka och lyssnade på sommarmusik.

I onsdags kväll var vi på plats i Askersunds hamn och lyssnade på ett stort gäng som hanterade durspel, dragspel, gitarr, nyckelharpa och bas. 

Nej, nu blir det inte mer skrivet. Jag ska skjutsa Maken till vårdcentralen, där han tränar två gånger i veckan. Sist jag väntade där, fick jag sällskap av en bister skidvakt (se bilden ovan). Undrar just om han är där idag.

Morsning och Good Bye!

 

Fotbollssöndag

Go kväll!

Idag stod det om parkeringskaoset under Örebro-cupen i Nerikes Allehanda. Jo tack, jag vet! Vi var där!

Stora V har börjat spela fotboll och är en duktig målvakt i tjejlaget. Nu var laget anmält till den stora cupen i La Stada, ett av 726 andra lag. Man tror att 25.000 besökare kom för att se och heja under de tre dagar som matcherna varade. 

Laget hade en skön lägerplats med ett tälttak som skyddade från solen och hinkar med vatten som tjejerna doppade sina överhettade huvuden i. Det var nämligen rejält varmt. Lilla V var också med och hon försökte sig på att slå kullerbytta i gröngräset. Jag kommer ihåg när hennes storasyster var lika gammal som hon själv är nu. Hon provade också på att göra kullerbyttor.

Innan vi hittat en trång lucka i en grässlänt där vi kunde parkera och innan vi lokaliserat rätt lag i vimlet på den enorma gräsytan hade Laget spelat två av tre matcher. Det hade gått bra. Under den sista matchen var hejarklacken förstärkt med Farmor Maggan. De vann, tackade motståndarna för en god match och fick varsin "guldmedalj" om halsen. Så fint att i unga år få lära sig lagarbete och att vara juste även mot konkurrenterna.

Sedan vilade vi ut hemma hos Flickorna V. Det blev det lite soffhäng och eftersnack innan farfar och farmor åkte hem till sitt.

 

Kärt besök

Go´kväll!

Det är sent. Klockan är redan 22.45 och ännu är det inte riktigt mörkt ute. Det är en av dessa härliga sommarkvällar som man bara drömmer om under vinterhalvåret.

Vi har haft kärt besök av våra goda vänner från Körsbärsdalen, vid foten av Pyreneerna. De hade bilat i flera dagar med sin charmiga vovve Zacci för att hinna upp till barnbarnens skolavslutningar i Stockholm. Tur att Zacci gillar att åka bil! Vi hann prata minnen förstås och flera av dem hittar du om du trycker på etiketten Körsbärsdalen här på bloggen. 

Idag blev det en utflykt till Lusasken, eller Kristinehamn, tillsammans med tre vänner. Det har blivit något av en tradition att besöka Konstmuseets sommarutställningar och i år var det dags för Sven Fristedt att ställa ut sina härliga mönster. Stor igenkänning var det. Naturligtvis hann vi med att fika på ett riktigt gammeldags konditori, där det var svårt att välja bland alla bakverk. Picasso-statyn fick också ett besök. Skönt att sitta länge på terassen och se vågorna glittra i solen.

En morgon hittade jag två bilder i inkorgen. V hade fotat en apelsingul måne ovanför taken där hon bor i Storstaden. Och lillasyster L skickade bilder från Blomsterkullen, som nu verkligen gör skäl för namnet.

Själv bidrar jag med en bukett av den snabbt förgängliga skönheten Den Finska Rosen och önskar dig en god natt!

Vi har varit på Dal

Hej där!

Igår kom vi hem från en tredagars tur i Dalsland, eller på Dal som man säger där. Och vi det var deltagarna i landskapscirkeln vi haft under våren. 

Dalsland var ännu vackrare än jag föreställt mig. Just den här tiden på året blommar tjärblomster, lupiner och smörblommor efter vägarna. I år hade till och med midsommarblomster och prästkragar slagit ut i det ljusgröna. 

Höga furor och granar kantade kanalen där vi i sakta mak tog oss fram med M/S Storholmen, byggd 1869. Det var lugnt och fridfullt och fågelsången överröstade båtmotorn. Vi passerade röda stugor och syrenbersåer. I en strid ström stod en fiskare i våtdräkt och flugfiskade. 

Det var premiärturen för sommaren, men inte för båten som gjort den här resan mellan Bengtsfors och Håverud otaliga gånger. Vi passerade 16 slussar, som öppnades och stängdes av garvade slussvaktare, som tog sig från sluss till sluss hela vägen. Ibland var slussarna så trånga att det bara skilde några ynka centimeter mellan båtskrovet och slussväggen. Turen tog 4 timmar och i halvtid blev vi serverade en god lunch på nedre däck.

Väl framme i Håverud blev vi fotograferade och filmade av turister när M/S Storholmen kanade fram i plåtrännan och sedan i sluss efter sluss sänktes ner i nivå med Vänern. Carl-Otto med bussen väntade på oss och tog oss med till hotellet i Bengtsfors, där vi skulle bo i två nätter.

Efter middagens tre utsökt goda rätter kändes det bra att ta en liten kvällspromenad ner till den närliggande sjön Lelång. Solen gick ner i väster och på strandkanten fanns rester av bäverns framfart. 

Dagen därpå besökte vi först Baldersnäs, en ståtlig herrgård som ligger på en halvö i Laxsjön (välbekant namn för oss Laxåbor). Här imponerades vi av enorma träd och rhododendrondungar och kanske även av tre ärtiga sportbilar som kom infräsande på grusplanen framför entrén. Kaffe och morotskaka i solen var inte heller dumt.

Under Dalslandsbesöket har vi haft förmånen att lyssna till tre duktiga eldsjälar, som alla kunde sin sak. Den första var Kerstin på Dals Rostock, som kunde precis allt om örter och växter och vad de kan användas till. Den andra var Birgitta, som tog emot oss i blå regnkappa på berget i Bengtsfors och visade oss en präktig parstuga och Mor Kajsas lilla, lilla stuga som hade rymt en familj med fem barn plus getter och höns. Den tredje var Maria på Halmens Hus, som så levande kunde berätta hur Märta-Stina från Ärtemark lärde sig tillverka hattar och saker i halm. Hatten av för dessa duktiga damer!

Det är inte så dumt att kunna åka med på dessa bussturer, det är som att åka på skolresa. Vi får se mycket, vi får lära oss mycket och så har vi roligt.

Nu är vi hemma igen, även om bussen inte riktigt tog oss ända hem. Några kilometer innan slutdestinationen utandades den en suck (vi får hoppas att det inte var den sista) och stannade och vägrade röra på sig igen. Hjälp tillkallades och vi var hemma igen på utsatt tid.

Nu funderar vi på vilket landskap vi ska läsa om nästa gång. För ut ska vi igen, alla gånger!!!