Ett fyrfaldigt leve!!

Gott Nytt År!
Önskar er alla en riktigt trevlig Nyårsafton.

Vår första halva har vi tillbringat med söner, svärdotter och barnbarn i Staden. Joj gratulerades på sin födelsedag. För snart 34 år sedan kom han till världen, en och en halv timme före tolvslaget. Ett litet under som såg på oss med stora klara ögon, han såg så klok ut redan från början.

Visst ser han klok ut idag också? Här med sin lilla fina familj.

Grattis på födelsedagen önskar vi dej och ett underbart 2009!

Festligt minne

Klicka gärna på bilderna, så blir de större.

Årets sista dag. Innan jag måste göra iordning mig för firande i Staden och senare på Landet, så vill jag bara dela med mig av ett barndomsminne. Jag har precis haft mailkontakt med två av mina klasskamrater från småskolan, E-M och H. Roligt att få kontakt så här på äldre dagar. E-M stod just i begrepp att resa ner till sitt barnbarn i Monte Carlo och H hade just kommit hem från en tripp till Kina. De rör på sig!

Fotona är tagna på en maskerad som mamma och pappa ordnade för tjejerna i min klass. Familjen klädde ut sig till kung, drottning, prins (jag) och prinsessor (mina systrar) och villan utsmyckades till att likna ett slott. Mamma som var duktig på att rita och måla, tecknade vackert på uppspänt papp.

Vi dansade, åt korv och fiskade i fiskdammen. Dansen ägde rum i matrummet, lägg märke till den härliga fondtapeten till höger, typiskt 50-tal. Det är jag som är den långa prinsen i mitten av bilden, E-M är Singoalla, bästisen S är Eliza. Till vänster om mig skymtar Elisabeth, som numer är van att klä ut sig. Hon blev nämligen skådespelerska. Jag tror att vi gick i fjärde klass, eftersom min vän K inte skymtar på bilderna. Hon kom till klassen i femman. H är inte heller med på bilderna, men det beror på att han är kille!

Vilka föräldrar jag hade som bjöd på fantasi och glädje och som inte backade för lite omak. Det blev ett härligt minne för livet.

Katten också!!

Katten har varit lite krasslig i några dagar. Hon har inte haft någon matlust, varit slö och mått illa. Hon har helt enkelt inte varit sig själv, alls. Så idag gjorde vi slag i saken och bokade tid hos veterinären. Först fick vi låna en kattbur av en snäll granne och sedan hade vi full sjå att hitta Katten som gått och gömt sig i en annan grannes granna tuja. Hon anade väl oråd.

Det där med bilåkning var inte något vidare, tyckte Katten. Hon jämrade sig hela vägen åt husses körning. Efter en lång väntan kom hon så upp på undersökningsbordet och fick även röntga innanmätet. En infektion upptäcktes, men även en hagelkula. Hon har alltså blivit beskjuten! Men det var något som hänt för länge sedan och inte något som orsakade dagens illamående. Tänk sådada elaka människor det finns, ändå.

Doktorn skrev ut penecillin och rådde oss att bara bjuda Katten på kokt fisk ett tag framöver.

Annars har det varit en ledig dag idag och det vankas en till imorgon. Härligt. Kompisen L och jag har börjat planera nyårsaftonens middagsmeny. Det ska bli en smarrig 3-rätters, som vi brukar ha. Men först ska vi fira Joj, äldste sonen, som fyller just på nyårsaftonen.

Vi hörs snart igen!

Skaldjurscocktail med pilgrimsmusslor

Här kommer receptet på en god sallad vi åt härom kvällen när vi tröttnat på julmaten. Vi råkade ha ett paket djupfrysta pilgrims-musslor som vi inte vetat vad vi skulle göra med.


För 6 - 8 personer
300 - 400 g pilgrimsmusslor
500 - 700 g räkor (frysta, tinade med skal)
1-2 avokado
1-2 msk crème fraice
1-2 msk färskpressad limejuice
1 tsk wasabi
8 - 10 körsbärstomater
2 salladslökar
1/2 msk äppelcidervinäger
1 tsk honung
1 påse späda salladsblad (70 g)
1 lime
olivolja, smör, salt, peppar


Tina pilgrimsmusslorna om de är frysta. Skala räkorna. Dela och gröp ur avokadon. Mixa avokadon med crème fraice, limejuice och wasabi till en slät kräm. Smaka av med 1 krm salt och 1/2 krm peppar. Lägg i en skål och täck väl.

Skär tomaterna i klyftor. Strimla salladslöken. Blanda 2 msk olivolja, äppelcidervinäger, 1 tsk honung, 1/2 tsk salt och 1 krm peppar.

Blanda salladsblad, tomater och räkor med vinägretten och fördela i cocktailglasen. Stek hastigt pilgrimsmusslorna i 1 msk smör, 1 - 2 minuter på varje sida. Skär varje mussla i 2 bitar.

Lägg musslor och avokadokräm på salladen. Skär limen i klyftor och garnera med dem.

Nu hade vi inte precis alla ingredienser hemma, utan bytte ut efter tycke och smak. (Det går lika bra med selleri!)

Julen 2008 i ett nötskal

Julen är över för den här gången. Makens hostattacker börjar avta något i styrka. Kanske kan vi gå ut i solen i morgon. Sonen Pe är tillbaka hos sig. Det har varit trivsamt att ha honom här, men nu kallade Staden.

Pe och jag gjorde ett stopp på det stora Köpcentret. Det var totalt omgjort och trots att vi gick och tittade ett bra tag, så hittade vi aldrig Bokia där vi skulle köpa kalendrar. Det har blivit en riktig labyrint. Däremot hittade en f.d. arbetskompis mig. Fick en bamsekram och ett långt snack, roligt att ses.

Lägger med två bilder från julen 2008: En liten tomtenissa som morfar fotat och en snöig bänk i Trystorp.

Julen 2008: Host och hack, levande ljus och halleluja, Isabelle i röd velour och röd morgonrock i julklapp, pusselpyssel och TV-gluttande, skinka och pilgrimsmusslor, solpromenad och trängsel i köpstad....

Det var julen 2008 i ett nötskal.

Happy Birthday, Miss Jones!

Hipp, hipp hurra! Idag fyller min vän, Miss Jones, år. Önskar dig allt gott och ett fortsatt lyckligt liv!

God fortsättning!

Titt ut! Pe och lilla mamma på promenad i ekskogen på juldagen. Det var ett vackert vinterlandskap med snö, rimfrost och sol, bara att njuta.

Midnattsmässan var vacker och välbesökt. Det var bara en massa levande ljus i hela kyrkan. Jag fick höra julens sångtema igen: Cohens Halleluja framförd av Sandra under nattvarden, det blev ett fint "halleluja-moment". Hem och sov i tre och en halvtimme och sedan upp till julottan för medverkan i kören. Rösten höll. La på överstämman i Dagen är kommen. Hans sjöng som vanligt O Helga Natt, det gör han så bra.

Förutom promenad och mat, så blir det pusselknåpande. Jag gav mig och Maken ett pussel i julklapp, en trevlig jultradition har det blivit för oss. Nu ska jag gå och se om jag får till det sista på pingvinerna och om jag kan få till något mer på zebran.

God fortsättning på er!

Julaftonskväll

En ovanlig, men bra julafton har det varit. Jag väckte Maken och Pe med "Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd: God Jul, God Jul!", den sång som min mormor sjöng för morfar och barnen och som gått i arv till mamma och till mina systrar och mig.

Medan vi satt i vardagsrummet började det singla stora snöflingor utanför fönstret, som på beställning. Pe och jag packade med oss julklappar och mat och drog in till Staden. Hos den lilla familjen hade vi några mysiga timmar vid julbordet och runt den lilla huvudpersonen. Syster S hade skickat en julklänning, som förstås provades till största belåtenhet. En sötare tomtenissa får man leta efter.

Sedan hem till sjuklingen för julklappsutdelning och julbord i repris. Jag fick en så läcker röd morgonrock, härlig musik som fick håren att resa sig på armarna (Halleluja, Halleluja), böcker och film. Bortskämd, det är vad man är!

Ser du stjärnan i det blå?

Nej, det här går inte. Mina eventuella bloggläsare måste ju önskas God Jul. Ni kan ju inte bara hitta en telefon på sidan, även om den är nog så röd.

Maken blev tyvärr också drabbad av den elaka bacillusken och går därför på lågvarv. Han har känt sig något bättre idag och kokade och griljerade skinkan. Jag har städat och försökt ordna lite julstämning i huset. Sedan har jag åkt och hämtat yngste sonen i den närbelägna Staden och vi uträttade några sista-minuten-ärenden i utkanten av det stora Köpcentret.

Julen i år är mycket ovanlig. Dels kommer inte äldste sonen hem, dels kan inte Maken vara med imorgon på jullunchen för att han inte vill smitta ner lilla Isabelle och dels tjuvstartade vi tre julbordet ikväll. Vi smakade sillen (-Det är ju gott! sa sonen), den gravade laxen och den nykokade skinkan med dopp och en liten snaps till. Maken föreslog detta, eftersom jag imorgon inte kan taga mig en snaps. Ska deltaga i Midnattsmässan (kyrkvärd) och sedan i julottan (kören). Men innan dess ska det åkas in till Staden för att träffa barnbarn och alla de andra och senare blir det julmys hemma igen vid granen.

Och nu till årets varma julönskan: Önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Sköt om er och var rädda om varandra!

Vådan av för kort sladd

Vi har fått en ny telefonväxel på jobbet som innebär att vi klarar oss utan fasta telefoner, vi rör oss fritt med våra mobiler utan att sitta fast med en sladd. Ja, vissa kan sitta fast ändå.

Jag har just fått en sprillans ny mobil med en massa finesser som jag inte hunnit prova ännu. Jag har nätt och jämt lärt mig var jag skall trycka för att lyfta och lägga på luren. Igår var första dagen jag använde min fina telefon och jag hakade fast den i byxhällorna med den medföljande karbinhaken med rem.

Vid morgonens fikarast satt vi, hela fikagänget utökat med några personer från en annan enhet, runt bordet och hade det trevligt och åt praliner och drack kaffe. Plötsligt ringde min telefon, en ny ovan signal. I min iver att skynda mig svara kom jag mig inte för att haka loss telefonen först utan krökte mig som en märla för att nå ner till mobilen och höra vem det var. I luren hördes en sonober mansröst som på bruten engelska frågade efter en man som varit pensionerad i minst två år.

Mitt fikagäng stirrade på mig, jag såg nog ut som en kvinnlig Mr Bean, och det var en lättnad för dem när jag avlägsnade mig så att de kunde få skratta ut. På mitt rum försökte jag ivrigt slå i manualen för mobilen för att se hur jag kunde vidarekoppla medan jag artigt konverserade mannen som visade sig vara fransman. (Jag frågade. Tyckte jag kände igen intonationen.) Lyckades inte hitta rätt i manualen, men den vänlige mannen nöjde sig med att få ett namn och ett telefonnummer.

När jag kom tillbaka till fikahörnan skrattade de fortfarande och tackade mig, tårögda och rödkindade, för att jag förlängt deras liv. Ja, ja! Det var så lite så!

Ett gott år

Det är snart dags att titta tillbaka på vad som har hänt under 2008. Det är en fin tradition hemifrån. På nyårsafton satt vi ofta och talade om vad som hänt under året, mest om det som varit bra.

För mig har året varit gott. Det har inneburit en hel del resor: Lissabon, Skåne, Styrsö, Prag, Tällberg... och kära möten med släkt och vänner. Jag har hittat tillbaka till en del gamla vänner, minns särskilt en underbar försommarkväll i Kristinas trädgård.

Bilden ovan är från kompisen Chs och mitt absoluta smultronställe, dit vi återvänder varje år när det är dags för bokmässan. Men mässan har blivit allt mindre viktig. Nu är det mest ön jag längtar till.

Men allt det goda under 2008 toppas förstås av lilla Isabelles födelse. Jag kommer aldrig att glömma min sons hesa röst i mobilen på Alla Helgons dag: Grattis farmor!

Bröderna

Det här är min pappa Olof och hans storebror Gösta. Det var nio år som skiljde de båda bröderna åt. De växte upp i Amsta Skola utanför Kolbäck, där pappa Edvard var lärare och mamma Agnes lärarinna. Pappa beundrade sin storebror omåttligt. Lille Olle försökte imponera på klasskamraterna genom att äta mask, men stränga mamma gav honom dask inför klassen. När dammet rök om rocken, skämdes hon lite grann. Hon var ju trots allt hans mamma och det var pinsamt att rocken var så dammig.

Gösta blev först lärare som föräldrarna. Han var verksam i Lersäter och sedan i Ängelsberg. Han levde länge ensam men i London mötte han Eta, som blev hans fru på julafton 1951. När Eta dog i en svår sjukdom bara några år senare, sadlade han om och läste till präst i Uppsala. Han blev stiftsadjunkt på stiftsgården i Alskog, Gotland. Där var han navet i ett rikt kulturellt och andligt liv. Författare och konstnärer kom och gick som barn i huset. Den katolske munken, den grekiske ortodoxe biskopen eller ateisten, alla var de Göstas vänner som han älskade att debattera med. Jag och bästisen hade förmånen att få konfirmationsläsa hos honom en sommar, en sommar som har lämnat fina minnen.

Gösta dog i hjärtattack bara 60 år gammal och jag minns pappas förtvivlan. Jag har lärt mig beundra farbror Gösta mer när jag blivit äldre. Jag har insett vilken styrka han besatt: att kunna sadla om på gamla dar, sätta sig på skolbänken igen för att under några få år få ägna sig åt det han helst av allt ville. Han var en bra förebild, fabror Gösta!

Söt som marsipan

Har legat däckad nu i två dagar i en kraftig förkylning med feber, trots att jag fått influensaspruta. Men den sprutan biter väl inte på denna bacillusk. Hade trott att jag kunnat gå och jobba idag, men ser att det inte går. Får vara hemma idag också.

Har fått så söta bilder genom cyberrymden och kan inte låta bli att visa en av dem. Men observera: Detta är inte Isabelle! Men hon är söt ändå!

Julens godaste matbröd

Jag fick en fråga från Anna-Karin i Halmstad om jag kan dela med mig av receptet. Ja men visst, mer än gärna:

Hembakat vörtbröd på porter och must (4 bröd)

100 g margarin

2 flaskor porter à 33 cl

1 flaska julmust à 33 cl

2 dl mörk sirap

2 msk salt

3 dl russin

1 tsk kryddnejlikor

2 msk ingeföra

100 g jäst, 2 paket

2 kg rågsikt, 1 påse

• Smält margarinet, häll över porter, julmust, sirap, salt, russin, stött nejlika och ingefära och låt allt bli fingervarmt.
• Smula ner jästen i en bunke (jag använder assistent). Häll över den ljumma blandningen och tillsätt mjölet (jag kör växelvis vätska och mjöl).
• Kör degen blank och smidig tills den släpper bunken. Lägg över handduk och jäs i 45 minuter.
• Dela den färdigjästa degen i fyra bitar och knåda varje bit och forma till limpor. Lägg i varsin vagga av smörpapper i en långpanna och jäs under handduk i 30 minuter.
• Grädda i 35 - 40 minuter.

Lycka till!

Titta vem som tittade in!

Blev tvärförkyld igår kväll, så idag är jag hemma. Täppt i näsa, bihålor och öron.

Hann med en riktigt trevlig söndag innan det bröt ut. Hoppas bara inte jag har smittat ner några. Ja, Maken kommer väl inte undan, förstås.

Bakade ett lass lussekatter. Sedan ringde sonen och undrade om de kunde komma över en sväng. Va´kul! Så Isabelle, svärdotter och båda sönerna dök upp till eftermiddagsfikat. Lilla tufflan växer så det knakar. Hon är vaken mer nu och tittar efter ljus och ljud.

På kvällen medverkade jag i något som vi kallar Andrum, meditativa texter och skön musik. Denna gång handlade det om advents- och juletid. Å och jag hade själva skrivit de flesta texterna som vi läste och L spelade härligt och känsligt på orgeln. Hoppas att jag blir tillfrågad fler gånger, för detta tyckte jag om.

Nu blir det te och Alvedon! Måste bli bra till alla julfestligheter som väntar.

Julen är räddad!

Jag kan hälsa sönerna: Julbrödet är bakat och julen är räddad! Hela huset doftar av råg, kryddnejlika och ingefära. - Det blir ingen jul utan ditt julbröd, mamma! Brukar sönerna säga. Jag har bakat det sedan i mitten av 70-talet då jag hittade receptet i Allt om Mat.

Det blev en mysig Lucia-morgon med kaffe, lussekatt och tända ljus. Tittade på TVs vackra Lucia-tåg från Malmö. Ikväll blir det mer Lucia. Då kröns Laxås Lucia i Ramundeboda Kyrka och då ska jag vara där och "hjälpa till".

Maken och jag drog ut för att fotografera våra omgivningar i vinterskrud. Visst är det vackert? Kolla in albumet En vinterdag här bredvid.

Liten Lucia

Fullt med julesnö ute. Var lite sen i morse och halkade in på jobbet med en påse lussekatter precis innan Lucia gjorde sin entré. Jag blev allt lite rörd av barnen, sången och ljusen. Avdelningen hade knytis efteråt och det fattades ingenting på kaffebordet.

Har hittat en liten bild av en annan Lucia. Jag var väl i två - tre årsåldern, iklädd lucianattlinne och glitter, då min pappa förevigade mig. Jag ser väldigt allvarlig ut. Senare i livet blev jag vald av en fröken till Lucia i skolan för att jag var så lång. Lucia-följet blev mest symmetriskt om jag stack upp i mitten. Det finns ju olika kriterier för att bli vald till Lucia.

Nu ska jag snart göra Maken sällskap och titta på På spåret. Tuut, tuut!!

Ingen lussekatt!

En vanlig dag på jobbet har det varit, med pausjumpa i verkstaden och fikarast med kollegorna på jobbet. Orossignaler sipprar in: Atlas Copco lägger storvarsel, lussekatterna till Luciafirandet på fredag är indragna, det är alltför lugnt på vår ena verkstad...

Jag fick mig ett hjärtligt skratt idag, när en kollega berättade om sitt 3-åriga barnbarn: Morfar satt vid köksbordet och doppade en bulle i kaffet. Då spände barnbarnet ögonen i den stackars morfadern och sa strängt: Man får inte doppa! Är vi överens?? Ja, ungarna snappar upp saker och ting väldigt lätt.

Ikväll har jag sänkt ner mig i ett väldoftande bad. Inget är så skönt som det när man är frusen. Och så tänder jag ett ljus på badkarskanten.

Orgelbruus och smältvatten

Det kändes nästan lite som vår imorse när jag hastade iväg. Smältvattnet rann i rännstenen, det var riktigt fuktigt och milt och jag hörde fåglar, inga vårljud där men ändå. Min kompis A därnere i franska körsbärsdalen spejar in mimosakvistarna åt mig. Hinner det bli några blommor till i mitten av februari när Maken och jag dyker upp i dalen? A säger att det redan finns knopp - låter inte detta lite härligt hoppfullt?

I kyrkan var det orgelbruus. Nej, jag har inte stavat fel. Nya kantorn heter Bruus i efternamn. Kul, va? Idag slapp vi missöden som ihållande brandlarm och inlåst trumpetare som vi hade förra söndagen. Vi hade besök av en busslast trevliga människor och jag pös av stolthet när de beundrade vår vackra, varma och gamla träkyrka.

Min söta lilla tant och jag kurade skymning, sörplade kaffe och åt av min medhavda saffranssockerkaka, bakad förra lördagen med smör och kärlek.

In i dimman

Tät dimma utanför fönstret, olika nyanser av grått. Inne är det varmt och skönt. Jag stryker och varvar med datorn. Jag verkar aldrig komma ikapp med strykhögen. Det är ett evighetsgöra. Funderade just på hur många gånger jag strukit detta örngott som vi köpte på 70-talet.

Idag har vi inga speciella planer, imorgon är jag kyrkvärd på förmiddagen och sedan åker jag till min lilla tant, snart 91 år, som bor några mil härifrån. Hon behöver få lite besök då och då för att lätta upp sin ensamma tillvaro. Hon har slitit ut sina knän genom att ha knäskurat golv sedan hon var liten, så nu bär benen knappt. Och synen är det inte mycket med längre. För henne är det skymning hela tiden. Inuti är hon precis som förr, en pigg flicka som vill ha roligt. "Girls just want to have fun."

Farfar och Isabelle

För en månad sedan blev Maken och jag lyckliga farföräldrar till en liten Isabelle. Förra lördagen hälsade vi på och fick träffa den lilla igen.

Hädan efter blir inget sig likt.

Titt ut!

Det är jag, Maggan, som står till vänster och klappar katten i min farmors knä.

Nu är jag själv farmor med katt i knät, och snart har jag en liten tösabit som står bredvid. Mitt första lilla barnbarn föddes den 1 november i år, en så söt liten Isabelle.

Idag provar jag om det här kan få bli min nya blogg. Min gamla blogg, som jag skrivit i under ett och ett halvt år, har gjorts om i dagarna och verkar inte gilla mig längre. Den vrenskas och vill inte ta emot mina bilder utan kräver mig på nya ID och lösenord om och om igen.