Sköna maj välkommen!

Jaha, så är det dags för årets sånginsats, som Bengt Feldreich/Benjamin Syrsa brukar säga. Det är dags för vår Valborgsmässoturné med Mulhyttans Bygdekör.

Vi startar i den lilla byn Bälsås, i deras fina lilla samlingshus med scen och bardisk och allt. Där vi brukar vi bli bjudna på smörgås, hembakad tårta och kaffe. Efter våra frejdiga vårsånger händer det att vi får varsin ros.

Sedan åker vi vidare till Dormen, Baggetorp. På en stor åker eldar man en rejäl brasa. Byns eldsjäl, ursäkta vitsen, springer mellan elden, mikrofonen och fyrverkeriet. När applåderna tystnat får vi varmkorv med bröd.

Sista anhalten är centralorten Mullhyttan och deras hembygdspark. Där brinner det en liten eld på en flotte i dammen. Hembygdsföreningens ordföranden hälsar välkommen från scenen. Vi brukar varva med vårtalaren, i år blir det Sten-Ove från Hasselfors. När de sista tonerna klingat ut, blir det korv, även här.

Sedan far man mätt och belåten hem till sitt.

Så ungefär kommer det att bli ikväll, bara så att ni vet!

Körsbärsblom

Det är synd att man ska behöva sitta inomhus i åtta timmar sådana här dagar, när växtligheten exploderar i färgkaskader. Jag vill vara med, inte missa något. Företaget planterade japanska körsbärsträd på området för två år sedan. Igår slog de ut.

På lunchen hinner man ta en liten runda. Jag har en entimmeslunch, så jag hinner äta med mina kompisar och sedan ta en skön promenad, gärna längs den bruna ån.

Idag fanns det gott om kabelekor längs åkanten. I skogskanten växte drivor med vitsippor och harsyreblommor. Kommer ni ihåg hur man tuggade på harsyrans blad som barn?

Ikväll har det varit körövning igen. När vi kom ut, Ingalisa och jag, stannade vi till. En koltrast satt högst upp i den stora björken i prästgårdens trädgård och drillade toner klara som vatten. Vilken sångare!

Nu är det snart dags att krypa till kojs. Katten ligger redan ihoprullad i fotänden på sängen. Jag ska se om jag kommer något kapitel vidare i den bok jag läser för tillfället, men det är troligare att jag tuppar av innan dess. Vårtröttheten har satt in.

God Natt, mina vänner där ute!

Det är något konstigt med folk i år!

Jag förstår inte riktigt. I år fyller ungdomar 60 år. Idag har jag varit hos en gosse som har uppnått den aktningsvärda åldern. Han bor med sin fru, sin hund, sina höns och sina får så naturskönt så det svider i hjärtat.

Efter en underbar lunch tog vi en promenad och fick svara på tipsfrågor. Alla frågor handlade om födelsedagsbarnet. Skam till sägandes hade jag bara två av tio rätt, men nu har jag istället lärt mig lite mer om min arbetskamrat. Att han hade "mobiltelefon" redan 1993 till exempel.

Innan det lätta vårregnet drog över sjön, var det så här stilla och blankt. Ett av släktingbarnen vågade till och med doppa sig, fast det kan inte ha varit särskilt skönt.

Fjärden ligger blank som ett nybonat golv

Vad är det här för buske? Någon som vet?

Tillbaka efter några dagars seminarium. Förutom att ha vridit och vänt på ord som skulle kunna bli kärnvärden och lyssnat på intressanta teorier som kräver total koncentration, så har jag hunnit med att njuta av försommarvärmen. Under de här två dagarna slog björkarna ut, nästan så att man kunde se det med blotta ögat.

Utanför kursgården stod ett litet magnoliaträd, vars blommor vecklade ut sig, en efter en.

Imorse klättrade min kurskamrat och jag upp på bergets högsta topp och hade en vidunderlig utsikt över Baggensfjärden. På det blanka vattnet långt där nere simmade ejdrar och svanar och vid horisonten vimlade det av segel. Kappsegling eller bara lördag?

Sedan jag kom hem vid fyratiden har jag tvättat fönster och hängt upp nya, fräscha gardiner. Jag kände för att göra något praktiskt efter all tankemöda. Att man kan bli så trött av att bara tänka!!

Ett tvåfaldigt hurra!

Idag fyller Ärtan T! Kram på dig! Här ovan kikar hon fram med ett annat födelsedagsbarn, vars dag infaller på söndag.

Väskan är packad för min del. När drygt halva arbetsdagen är avklarad blir det färd mot kungliga Hufvudstaden för nästa seminarieomgång. Hemma igen på lördag eftermiddag. Från den här bloggerskan blir det alltså tyst och lugnt i några dagar framöver.

Take care out there!

Kompisar

Längs minnenas allé

Idag på förmiddagen återvände vi till våra gamla hemtrakter, i Ernst-landet. Efter att Maken genomgått sin rutinmässiga ögonbottenkontroll på lasarettet, åkte vi längs minnenas allé. Vi tittade på området där vi flyttat in som nygifta och upptäckte att de rivit huset. Skulle det inte ha bevarats åt eftervärlden?

Efter några år flyttade vi tvärs över sjön till ett gammalt mysigt hus i en härlig miljö med hästhagar och backar och med staden glimmande på avstånd. Det huset såg nyreparerat ut idag, nytt tak och nymålade väggar.

Eftersom det var lunchtid sökte vi upp den berömda golfrestaurangen. Den kan vi verkligen rekommendera. Lunchbuffén var riklig och fräsch. Till min stora förtret orkade jag inte med efterrätten. Det var många som sökt sig dit idag, även Sveriges förbundskapten i ishockey. Flickan i kassan hade ett vackert leende och hälsade extra innerligt på Maken. Hon verkade vara mycket bekant med honom och tyckte att det var roligt att se honom igen. Vem är hon? frågade jag lite förstulet. Ingen aning! sa Maken. När vi gick böjde sig Maken fram och frågade henne: Får jag fråga vem du tror att jag är? Är du inte Reidar? stammade hon förläget. Det är inte första gången som folk tror att Maken är någon annan än den han är.

Sedan har det blivit en eftermiddag på jobbet och en kväll med körövning igen. Här har jag öppnat skåpet bredvid sängen och vips är Katten där, nyfiken i en strut.

Det är inte bara blått i blåsippsskogen. Det blommar blått på fönsterbrädet också.

God Natt, alla där ute!

Äntligen goda nyheter

Förra veckan hade TV-nyheterna äntligen ett positivt inslag, mitt ibland allt elände om krig, kris och kriminalitet. Det handlade om några kvinnor från Samburufolket som för femton år sedan bildat en kvinnoby i norra Kenya för att undkomma kvinnoförtrycket. Några av kvinnorna hade helt enkelt fått nog av månggifte, misshandel och könsstympning.

Trots att de varit hotade och misshandlade många gånger under dessa femton år, har byn utvecklats och är nu en trygg och välmående plats för de barn som växer upp där. Småpojkarna får andra värderingar än de skulle ha haft annars.


Byn väljer ut tio kvinnor varje år som får åka runt i trakten och prata om varför man inte ska könsstympa flickor. Faktum är att flera av byarna har slutat med denna hemska sedvänja, sedan byns "missionärer" varit där.

Jag blev så glad av att höra denna nyhet att jag knappt hunnit lyssna klart innan jag sprang och berättade för Maken. Sådana här nyheter behöver vi många av!

En riktig klippa!

Gratulerar på födelsedagen!
Idag fyller min kompis C väldigt jämt. Här står hon bland klipporna på vår kära västkustö, dit vi åker en gång om året. Hon är en klippa själv, också. För mig och andra vänner, för sina älskade döttrar, för sina chefer och hela arbetsplatsen som hon styr tryggt och säkert... Hon älskar att debattera och blir aldrig svaret skyldig. Hon har gott om glimtar i ögonen, den tjejen!

Vi ses snart, C!

Eftermiddag i solen

En riktigt skön dag har vi haft det. Många timmar i solen på baksidan. På förmiddagen röjde jag hemma och lagade lunch. Maken deltog i städardagen som grannarna har en gång om året. Jag hade lite dåligt samvete att jag inte bidrog, men bara lite.

Efter lunch drog vi tjejer (I, Bellan och jag) iväg på en shoppingtur medans killarna bytte däck. Det blev bl a en söt liten fleecetröja till lilla fröken. Jag är så glad åt min svärdotter I. Vi sänder på samma våglängd.

Sedan avnjöts I:s goda kladdchokladkaka med grädde och kaffe till i trädgården. Tulpaner, påskliljor och scilla har slagit ut mot söderväggen. Ännu har inte rådjuren hittat till krokus och tulpaner, men det är nog bara en tidsfråga.

Jisses, tjejer!!

Måste skryta: Har två begåvade unga musikerkvinnor i familjen.

Kolla in Karin i långa röda håret i Dammit Darling: De spelar ikväll på en scen i Västerås. Det mesta av musiken och texten gör de själva.

Och kolla in Victoria in bandet Audrey. Ikväll spelar de på en scen i Barcelona, Spanien och om några dagar flyger de över till Japan för att spela.

Jisses vad man är stolt! Vilka tjejer!

Vår bästa tid är nu

Inser att det är just dessa dagar som jag längtat efter hela långa vintern. När de första blommorna dyker upp. Aldrig blir man så lycklig som över den första tussilagon, den första citronfjärilen, häggens svällande knoppar, sångsvanarnas rop i dammen, koltrastens silvertoner i den kyliga kvällen...

Och allt har bara börjat, allt ligger framför oss!

Outsider

Helt oemotståndligt!

Jag bara älskar sådana här outsiders!

Tack, Elisabeth, som tipsade!

Iakttagelser i naturen

Igår i Trystorp såg vi denna syn: En stor padda kravlade iväg över mossa och gamla löv med en mindre padda på ryggen. Vet någon naturvän vad detta vill säga? Är det en mor med sin avkomma på ryggen eller är det en hona med en mycket mindre hanne som åker snålskjuts på hennes rygg? Jag, som är obotligt positiv och romantisk enligt somliga, hoppas att det är det första förslaget, men jag anar att jag har fel.

På hemväg efter dagens vårpromenad tog vi en liten "genväg", Flygfältsvägen. Framför oss traskar plötsligt en fjolårskalv, av älgtyp, över vägen. Sedan kommer det en till. Och en till. Sedan stod de och tjuvkikade på oss inne bland torrgranarna. Ser ni de grå benen längst in? Älgkalv! Mattias Klum får passa sig. En ny naturfotograf har debuterat...

Längre fram efter vägen stötte vi på Miss Jones och Mr C, brunbrända och fräscha. De har haft en härlig och stärkande semester med mycket motion, sol och god mat.

Dagens vårpromenad förlades till Örebroarnas oas, Oset. Skönt med en fikastund i solen, lite igenkännande skratt (de där egenskaperna har jag ärvt av pappa....) och Isabelles skiftande ansiktsuttryck.

Nyfiken i en strut...
På vägen hem inhandlades också jord, frön och 25 st penséplantor. Penséerna har jag planterat i tre stora urnor, som jag placerat ut på lämpliga ställen i trädgården. När våren kommer kliar det i de gröna fingrarna.

Vårstället nr 1 - Trystorps Ekängar

Idag har vårt vårställe Nr 1 fått ett besök: Trystorps Ekängar. Maken, jag och Pe njöt av anblicken av blåsippsmattorna.

Pe i finrummet.

En uråldrig jätte, som lagt sig ner för gott.

En annan jätte står upp ännu och reser sin väldiga krona mot vårhimlen.

Finns det något ljuvligare än de första blåsipporna?

Imorgon blir det en annan vårpromenad i solens sken. Återkommer.

Brist på godis och karaktär

Nu står de där och niger i backarna, blåsipporna. Här är det första blåsippsfotot för säsongen. Det blir förmodligen fler. Jag kan inte låta bli.

Vi har haft en trevlig afton hos A i A-sund. God mat blev det, skön musik, glada skratt och det bästa av allt: Jag slog herrarna i Alfapet! Ganska rejält till och med.

Imorgon måste jag ge mig ut tidigt och köpa mer godis ifall det kommer påskgummor. Vi har redan ätit upp två omgångar. Snacka om dålig karaktär!

Nu: Marsch i säng!

Såg du månen igår kväll?

Igår kväll, efter skärtorsdagsmässan, blev jag helt förstummad av den vackra natthimlen. Månen lyste klart genom någon enstaka molnslöja, kanske åstadkommen av det sena nattflyget. Stjärnorna glimmade som diamanter i det svarta. Såg du samma måne där borta i PO66?

Jag kunde inte gå in och stänga dörren om detta utan tog med mig Maken ut. Vi åkte till närmaste sjö och såg månen reflekteras i vattnet. Långt ute drogs det upp en silversträng av vatten. Förmodligen en simmande fågel, snarare än en simmande älg. Ensliga rop av lom hördes tvärs över sjön.

Titta på Makens vackra bilder från vår upplevelse.

Lillasyster med ögon känsliga för grönt

Grattis, allra käraste lillasyster!

Idag är det Din födelsedag och jag hoppas att Du har en riktigt skön dag. Du betyder så mycket för mig. På bilden står Du i Ditt rätta element, i en blommande trädgård med rosor i famnen. Det var en dag i somras, när Du och jag besökte plantskolan. Vi tittade (och luktade) på lavendel, silverpil, mejram, vresros och gråpäron. Du har förverkligat en hel del av Dina trädgårdsdrömmar, men har nog mer på Din önskelista.

Kram från Din största storasyster!

Farmor rycker ut

Det kom ett SOS, jag menar SMS, från äldste sonen: Det vore väldigt bra om ni kunde komma över ett tag i eftermiddag/kväll.

Lilla hjärtat Isabelle har öroninflammation och är förkyld, liksom båda föräldrarna. Det blir mycket nattvak och pass och oro när en femmånaders baby inte mår så där jättebra.

Så jag slutade lite tidigare idag och så åkte Maken och jag iväg för att försöka stötta den lilla familjen lite. Isabelle var ganska pigg ändå och "sjöng med" i Imse Vimse Spindel och Vem kan segla. Däremot var hon helt främmande för Bä, Bä vita lamm.

Maken och Joy fixade kvällsmaten från restaurang Goddagens och sedan tog Maken och jag en riktigt skön långpromenad med Isabelle i vagnen. Hon sov så gott hela tiden. Vi gick längs den vackra svarta ån. Det duggade lite lätt. Vi passerade tjusiga patricierhus med egna ångbåtsbryggor och små kolonistugor pyntade med snickarglädje och med krokus i rabatterna.

Längre fram längs stråket tog de gamla träden vid. Vissa hade redan stora sprickfärdiga knoppar. Änder, gäss, knipor, skogsduvor, bofinkar, sädesärlor, koltrastar, kajor, starar var några av de fågelarter vi såg längs vägen. - Med en sådan här fin miljö vore det inte svårt att få till sin dagliga promenad, sa maken, som ordinerats promenader för sitt förhöjda blodsocker.

Vi kom tillbaka, stärkta av en skön promenad, och de unga föräldrarna hade fått en stunds paus från föräldraansvaret, den ständiga jouren. Lilla Isabelle sov fortfarande gott en lång stund efteråt. Hoppas vårt lilla Hjärta har gått igenom det värsta nu.

Våfflor och vårskrik

Long time, no seeing! Av olika skäl har det inte blivit något bloggande från min sida på ett tag. Men jag finns här, i alla fall. Gjorde en sväng till Götet för jobbets räkning förra veckan. Passade på att träffa en god vän i Kungälv på onsdagskvällen. Hon bjöd ihop en hel hoper av gamla arbetskamrater och det var jättekul att ses igen.

I helgen har det blivit våffelkalas hos min lilla Tant, 91 år. Jag tog med mig mix, grädde och sylt och satte igång att grädda och vispa. Själv klarar hon inte längre något sådant, eftersom hon inte ser just något. Vi fick besök av en annan liten dam, som bara skulle fylla 89. Rena ungdomen! Hon tyckte också att det var gott med våfflor, men min Tant tyckte nog att hon pratade lite för mycket och stannade lite för länge. Det räcker så bra med en besökare i taget.

Igår gick färden mot Hornborgasjöns södra ände och den stora trandansen. Över trettontusen tranor och massor med andra arter trängdes på sjöängarna. Luften fylldes med vårskrik. Det är en mäktig upplevelse att se dessa graciösa varelser flyga in med långa dinglande ben och ta mark med en mjuk gungning mitt ibland alla medresenärer.

När jag var tolv år deltog jag i en pristävling i Sveriges Radio och fick ett pris för en vers jag skickat in. Det skulle handla om trandansen. Så här löd mitt bidrag:

Den stora transdansen

När solen går upp över bergen

och himlen blir ljusröd till färgen

då sjunger var fågel och syrsorna spela

så muntert och glättigt uppå varsin fela.

Den stora trandansen ska just börja.

Alla är glada och ingen vill sörja.

Men en liten trana så ensam ses stå.

Varför är hon ledsen? Vad funderar hon på?

Hon tycker att ingen är så ful som hon.

Att fulare trana ej fanns på mon.

Men plötsligt ett ståtlig trankavaljer

så vänligt och glättigt uppå henne ser.

Han bjuder henne upp i en virvlande dans.

Sen inga bekymmer för henne mer fanns.

Hmm, lite tvivelaktig sensmoral! Speglar säkert "författarinnan" och hennes våndor inför att bli tonåring.

Sedan blev det besök i Varnhems imponerande kyrka, där väggarna dryper av svensk historia. På kvällen höll jag, Åsa och Katharina ett Andrum i Ramundeboda Kyrka: Rastplatser i livet. Åsa och jag läste meditativa texter och Katharina spelade mjuk, skön musik.

De senaste dagarna har jag spejat in en massa vårtecken: Tussilago, citronfjärilar, sädesärlor, lärkor, blåsippor, tranor, krokus, tofsvipor ...... Härligt!