För 35 år sedan, en och en halv timme före tolvslaget, föddes Joy! Han föddes på sin farmor Isabelles 60 årsdag och hon tyckte att han var den allra bästa present man kunde få.
Joy blev med tiden en reslig man, 2 m lång. Han är omtänksam och ansvarstagande och jag, hans mamma, är omåttligt stolt över honom.Nu har vi fest i Bloggborgen. Min svåger, Kurt-Ola Lindgren, har tagit fram gitarren och bjuder oss på Dan Andersson. Ljudet i datorn blir skrälligt och det beror enbart på min lilla kameras begränsningar. I verkligheten låter det härligt.
Vilken strålande vacker dag vi har. Jag tog ledigt från jobbet och det gjorde jag rätt i. Det är ju nästan brottsligt att inte gå ut och njuta av vädret en dag som denna.
De här bilderna tog jag vid vårt sommarparadis, Revelbadet. Furorna sträckte sig mot den blå himlen och det ångade om stammarna. Minus 17 grader stod det på termometern när vi åkte iväg.
Långt därute sitter det en vinterfiskare och prövar sin lycka. Somliga fångar fiskar, andra fångar ögonblick.
Varje jul lägger Maken och jag ett pussel, i år blev det Panda-pusslet Svenska Vilda Djur på 500 bitar. Vi började på juldagens eftermiddag och blev klara igår till lunch. Jag förmanar Maken varje år att inte gå upp och lägga några pusselbitar när han vaknar på natten. Det gjorde han nämligen till min stora bestörtning ett år. Det låg färdigt på morgonen, inte alls roligt. I år var det jag som var uppe och "tjuvlade" några pusselbitar. Jag blev väckt av Katten tidigt på morgonen, och kunde inte låta bli att fundera över lodjur och rävar.
Idag har vi haft besök av Lilla Hjärtat och hennes pappa. I den stora röda julgranskulan såg hon en "Bebi"! Vi har jagat runt, klättrat och spelat synt, så nu när hon och sönerna återvänt till staden, så är Farmor lite trött men glad.
Det är tyst och lugnt i huset. Hyacinterna och kaffet doftar. Ute faller julesnön, det är milt, någon minusgrad. Imorse var jag tidigt uppe, redan vid fem, eftersom jag skulle sjunga i kören på julottan. Det visade sig att jag även skulle vara kyrkvärd och jag fick läsa den vackra gammaltestamentliga texten.
Här blir han omklappad av Joy och Pe.
Här är hon i färd med att öppna den första julklappen, som kom från pappa Joys mostrar.
På kvällen var vi tillbaka i vårt lilla hus i "den lilla galliska byn". Mina julklappar bestod av filmer, böcker, änglar och ett presentkort på kläder. Härligt!
Det blå gryningsljuset letar sig in genom fönstret. Där innanför står jag och stryker, fortfarande i min röda morgonrock.
När vi åkte hemåt var naturen så vacker att Maken och jag beslöt oss för att ta en liten fotosejour medan sonen Pe satte på kaffet. 
Farfar tog fram synten och Lilla Hjärtat spelade av hjärtans lust. Hon avkrävde applåder efter varje stycke och publiken (jag, Farmor) klappade entusiastiskt. Månne det sätta några spår? Kommer vi att säga: - Ja, hon spelade ju redan vid ett års ålder! Inte undra på att hon kommit så långt.Ikväll har vi haft lite försmak av julen. Vi började med glögg och sedan samlades vi kring middagsbordet: sönerna, svärdottern, Maken och jag. Det blev ingen julmat utan Makens goda spättafiléer med räkor och härlig sås.
Min vän, PO66, ringde och vi planerade in ett besök i Körsbärsdalen i början av april och sedan en tur till Venedig. Så skönt att tänka sig att det kommer att bli vår igen!
Imorgon blir det besök hos god vän och julkonsert i Landskyrkan. Ytterligare ett smultron att trä upp på livets strå!
Luciamorgon! Tre ljus brinner i adventsstaken och änglaröster tonar fram från TVs utsändning från Växjö. Jag sippar på kaffet och skriver julkort. Maken löser korsordet i dagens NA.
Våra vänner, V och E, har nu farit tillbaka hem till sig. Det blev ett kärt återseende, inte bara för oss utan för många vänner och bekanta i byn. På julcaféet uppträdde V med härliga, ryska julsånger och avslutade med "Vilken underbar värld" tillsammans med vår klarinettspelande musikdirektör.
Här sjunger barnkören, utantill (!), juliga sånger och lilla Christina, snart tre år, ville stötta flickorna. Hon tittade noga hur de andra stod och försökte stå likadant.
Det har blivit middagar, både hemma och borta. Igår var det jullunch med avdelningen i Hasselfors. Åh, så gott. Det fanns lax i alla dess former och godast var nog den enbärsgravade som var så mör som smör. Idag hade jag matlådan fylld med assyrisk mat som V lagat åt oss. Tur att jag har stretchjeans! Eller kanske inte?
Igår var vi på julkonsert med vackra Sissel. Vi var väl en 700 personer*, kan jag tänka, som bänkade oss i Conventum. Tyvärr är det svårt att se allt som händer på scenen eftersom alla sitter i samma nivå. Det var tur att man hade två jätteskärmar bredvid scenen. Förutom Sissel och Odd, så var the Real Group och Orsa Spelmän med. Krister Henriksson var julvärd och så var scenen fylld av musiker av alla sorter. Vi bjöds på vackra sånger som Koppången och O helga natt varvat med svängiga polskor, norska visor och jazziga slagdängor. Jag tyckte nog det var roligast när vi fick sjunga med. Att höra 700 personer sjunga Nu tändas tusen juleljus, alla verserna, är mäktigt.
Det händer så mycket trevligt nu i december. Det är tid att träffa familj och vänner. Jag hinner inte med så mycket julpyssel, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det viktigaste är att hinna med varandra. Levande ljus, kaffe och pepparkakor och människor man tycker om - det är adventsstämning för mig.
Idag fyller Maggans blogg ett år. För precis ett år sedan skrev jag det första inlägget på blogspot, sedan jag tröttnat på krångel i min gamla blogg.
Vi gjorde naturligtvis en fikapaus på Nordpolen, det hör till traditionen. Idag blev det saffransbröd till kaffet och théet.
Företaget vi besökte har sina lokaler nära vattnet i det gamla München-bryggeriets tegelbyggnader.
Lunchen intogs på det här kända stället. Det blev fisk, förstås.
Efter vårt möte besökte vi Lisebergs Julmarknad. Jag var där för första gången en vinter och visst var det vackert med alla ljus. Tyckte lite synd om rentjuren som stod tjudrad i en för honom så annorlunda miljö. Jag tror inte att han trivdes i rollen som Rudolf.
Nu är jag hemma igen. En dag i Göteborg då och då räcker så gott för min del. 
Igår bjöds vi på julbord, det första för säsongen, på Finngården. Det är roligt att se hur man fejar och rustar på värdshuset nu. Nya ägare tog över i somras och vi håller alla tummar för att det ska gå riktigt bra för dem. Förr i tiden var Finngården ett känt ställe längs riksvägen. Fortfarande hänger idolbilderna kvar på väggen på dem som varit och uppträtt för värdshusets gäster: Sonja Stiernqvist, Tages, en ung Mats Ronander, Lasse Lönndahl, Ann-Louise Hansson ... 
Jag vet inte vilka det var som spelade den gången jag dansade omkull. Förmodligen var det inget fel på musiken, men mer på min mycket korpulente "danskavaljer" som knackade mig på axeln och bjöd upp. Jag märkte aldrig förrän det var försent att han var mycket svajig och det bar sig inte bättre än att vi dansade omkull. Som tur var ramlade han underst, annars hade jag blivit krossad. Det var något pinsamt att kravla sig upp och smita undan i något mörkt hörn.
Idag blev det sjukresa österut. Vi stannade till i Vingåker på den trevliga, lilla krogen Nivå och åt lunch. Den rekommenderas å det varmaste för maten är vällagad och god och lokalen är ljus och vacker. Dessutom är personalen vänlig och omtänksam. Detta var andra gången som Maken och jag besökte Nivå, och det var nog inte den sista.
Skymningen har för länge sedan sänkt sig över borgen och det är dags för mig att dra mig tillbaka till mina salar. Imorgon eftermiddag går färden mot öster och vår livmedikus och fältskär. Vi är tre madamer och tillika patienter som blir beledsagade av min make Konungen.
Nu har jag varit på mitt livs första release-party! Det utspelade sig på Kunskapens Hus i Laxå idag, alltså gamla Kyrkskolan som fick en rejäl ansiktslyftning för några år sedan. Jag var inbjuden som medverkande i produktionen 50 & 60-talets Laxå. Åh, så kul, men också åh, så hemskt det var att se och höra sig själv. Jag pratar väl inte så där? Och nu måste jag verkligen börja banta.
på ett hörn och se lite av dokumentärfilmarens vardag. Enar måste ha ett mycket roligt jobb. Det blev en mycket trevlig och innehållsrik DVD och jag ser fram emot att klicka fram fler filmsnuttar än de jag hunnit med ikväll.
Idag har jag namnsdag, Cecilia. Jag har skrivit det tidigare, men jag dristar mig till att upprepa det. Jag är döpt till Anna Margareta Cecilia. Anna efter mormor, Margareta efter prinsessan (?) och Cecilia efter farmor. Farmor sa: - Jasså, ska barnet få ett namn efter mig? Ta då Cecilia och inte Agnes. Hon gillade inte sitt tilltalsnamn själv.
Så har den här veckan förflutit. Novembermörkret har omslutit oss och den enda ljusglimten var en skön tjejträff i en ombonad sommarstuga. G bjöd avdelningens kvinnliga del på middag, ack så god, medan brasan sprakade i kaminen och stearinljusen brann.
Idag har vi haft besök av Trygghetsrådet. En trevlig dam berättade vad de kunde göra för oss om vi blir övertaliga, vi 58 personer som är utpekade att bryta upp och flytta till Sveriges framsida. Då kan vi få personlig coachning, kompetensutveckling och självförtroendeträning. Jag har jobbat på företaget i 30 år och har haft förmånen att prova olika yrken såsom orderpersonal, marknadsförare, chefssekreterare, inköpare och nu teknisk skribent. Just nu behöver jag ingen självförtroendeträning, men det är klart. Det kan gå fort utför.
Här kommer ytterligare en liten glimt från det förflutna. Det här är lekskolan eller barnträ som vi sa på den tiden. Jag står som tvåa från vänster och bredvid står min bästis Sussie. Flickorna i hängselbyxor var systrar och hette Agneta och Ingegärd.
I februari i år hade vi en härlig vecka hos våra vänner mitt ibland mimosan. Några av bilderna hittar ni i ett bildspel här bredvid.
Go´kväll!
Så är jag tillbaka på banan. I måndags började jag jobba igen och det var roligt att träffa arbetskamraterna. Trots att vi lever under hot, så är stämningen god emellan oss. Vi bryr oss om varandra. Förhandlingarna är nu avslutade i oenighet och det betyder att företaget driver igenom sitt beslut.
I pausen flockades vi kring bokbordet och äppelkorgen. Nu har jag varit på ganska många av dessa föredrag och de är oftast mycket givande och tankeväckande. Det är verkligen en mycket fin förmån som våra fackförbund ordnar gratis för sina medlemmar. Passa på att gå nästa gång.
Nu har jag stått på huvudet i chiffonjen igen. Fast det tog en stund att ta sig in i den tredje lådan, men med hjälp av Maken och en stekspade gick det till slut.
Kära pappa!
Tack, snälla människa, för att det finns någon som du! Vi sög i oss dina ord och jublade inombords när du uttryckte dina sanna, rättframma åsikter. Du har gett Civilkurage ett ansikte.
Det är fredag kväll i min bloggborg och jag roar mig med att tänka på hur mina vänner har det just i detta nu: