Vänort

 

Vi gjorde en rush till en förort för att hälsa på våra vänner V och E. Sedan de flyttade från vår ort för sju år sedan har vi haft deras ägodelar i vårt garage. Nu behöver vi garaget för det nya köket, som kommer om någon vecka eller två.

Nu bor våra vänner i en trevlig lägenhet, som de disponerar över alldeles själva. I många år har de fått bo inhyrda hos andra, först i en flyktingförläggning och sedan i oräkneliga andra boenden. Jag förstår deras glädje och lättnad nu när de har något alldeles eget.

Glädjen yttrar sig bland annat i mängder med prydnadssaker. Det glittrar och glänser precis över allt.

Som vanligt hade V lagat mat så det räckte till ett helt fotbollslag. Hon är en riktig matmamma. Igår hjälptes vi åt att göra lasagne dessutom.

Sedan rullade vi hem i dubbel bemärkelse, Maken och jag. I höst får vi återgälda våra vänners generositet och gästfrihet. Då kommer de till oss.

Mulet, kulet, illa vulet i de dödas vilorum...

Versen i rubriken har jag med mig från barndomen. Om man betonade andra stavelsen istället för den första, så lät det som om man talade latin.

Precis så mulet och kulet har det känts på jobbet de här dagarna. Öde korridorer, kylslagna rum, långsamt. Då var det extra välkommet när E från Kumla ringde och pratade bort en stund idag.

När jag kom ut ur huset efter åtta timmar sken solen varmt från en blå himmel. Då ville jag inte gå in och sätta mig inomhus. Istället åkte Maken och jag och tog oss årets första dopp. Så härligt!

Vi åkte till favoritstället för alla årstider, en udde kantad med riktigt gamla furor. Det var här vi en vinter såg de mäktiga spåren på isen, då en örn hade tagit en hare. Det var här vi var den novemberdagen när vi fick SMS att vattnet gått och Lilla Hjärtat var på väg. Det var här hon badade utomhus för allra första gången.

Här har familjen pimplat på isen, haft skridskoutflykt, grillat korv, klappat tallstammarna, gått på barrdoftande solstigar ... Det är nästan så jag skulle vilja ha ett enkelt litet pörte där vid stranden, med en trätrapp att sitta och dricka kaffe på....

Moster på besök

Så har jag börjat jobba igen. I måndags gjorde det rakt ingenting. Det var rena, rama höstvädret. Jag var ensam på avdelningen, det var kallt och ensligt.

Redan på tisdagen tog jag ledigt för då kom min moster och kusin åkandes. Åh, vad det var roligt att ses igen! Det blir inte så ofta som vi ses öga mot öga, men vi har mailkontakt istället. Jag är stolt över min 91-åriga moster som mailar, trots synproblem. Hon har aldrig varit rädd för någonting. Min kusin brås på sin mor. De är självständiga, trygga och starka kvinnor, med massor med humor och livsglädje.

Efter blåbärspajsfrosseri vid köksbordet och en massa nyhetsuppdateringar drog vi iväg till klosterområdet vid Bodarne. Bättre guide än Maken kan man inte ha. Sedan raskade vi av Laxå centralort också, innan det blev dags för en lång, härlig kväll med middag i flera timmar.

Idag, onsdag, har det varit en ny arbetsdag på jobbet. När våra gäster åkt i morse, kom rörmokaren och stängde av vattnet till köket. Diskmaskinen är utställd i hallen och nu diskar vi i grovköket. Det får bli lite provisoriskt i några veckor, men så är det ju när man byter kök. Skulle jag tro.

Hemväg

Tillbringade lördagen med yngste sonen Pe. Vi skurade, diskade, tvättade ... - sådant man måste göra ibland. Vi hade tänkt att gå på bio på kvällen, men valde att låta bli. Vi var för trötta och kvällen var för vacker.

Jag valde inte motorvägen hem utan tog små, bitvis slingriga vägar. Närke är bra vackert i sommarskruden. De blå bergen bildade en fin bakgrund till gula, böljande sädesfält, lövdungar och välmående gårdar.

När jag kom till den här lindallén var jag tvungen att stanna bilen. Jag önskar ni kunde höra surret av tusentals bin i trädkronorna och känna den sötaktiga doften från träden.

Nu väntar en fräsch sommarsöndag. Ha det gott!

Sista semesterdagen

Ibland vet man när det är sista gången. Igår var det min allra sista semesterdag någonsin.

Det blev en fin dag. På förmiddagen strålade solen från en blå himmel och fick rosor och vinbär att glöda. Fjärilar och bin sög nektar ut rosentrybusken. Unga familjen kom över och vi åt nybakad blåbärspaj på uteplatsen på baksidan av huset. Sedan gav vi oss ut i blåbärsskogen igen för att fylla på i den unga familjens förråd. Lilla hjärtat stoppade bären i munnen istället för i sin burk.

Efter lunch åkte de hem och Maken gav sig iväg på en tvådagars spelmansstämma. Det mulnade på, men det hindrade inte V och mig att ta en riktig långpromenad för att hälsa på M för att fira vår gemensamma namnsdag. Vi hann tillbaka innan regnet.

Kvällshimlen glödde utanför sovrumsfönstret när jag gick och la mig, så jag lät rullgardinen vara uppdragen. Jag ville kunna se himlen.

Blå bärplockare

Vi gjorde en liten paus i rustandet och gav oss ut i skogen igen. Vi hade hört från "Vardagsliv" att skogen var full med blå bär. Och det stämde!

Vi passade på att plocka medan det var uppehåll mellan skurarna och fick ihop en massa, stora fina blåbär, som jag nu sedan några timmar tillbaka sitter och rensar. Jag nyper bort skaften och sorterar bort blad och kart. Det blir så fint så!

Nej, nu måste jag fortsätta!

Sköt om er!

Emil - stryyp han!!!

Jag kom att tänka på den gamla historian alldeles nyss. Varför?

Jo, vi hade varit vid favoritkantarellstället, inte bara vi hade varit där förresten, och hittat en hel del småttingar. Jag kände för att ta en liten sväng till, så jag föreslog att vi skulle ta den ensliga skogsvägen vi åkt i älgjaktstider.

Sagt och gjort. Vid en enslig, långsträckt sjö kantad med näckrosor bad jag att få gå av och lyssna på skogens tysta sus och kanske se en bäver eller höra en fisk slå. Jag stod en stund vid sjökanten och skulle sedan plocka upp kameran ur backluckan så jag var beredd utifall...

Plötsligt bröts tystnaden av ett vrål. Det var inte björnhonan med sin unge som vrålade. Det var jag! Stora svarta ilskna myror kröp i massor både utanpå och innanför mina byxor. Och de bet!!! Jag stampade, borstade, klämde men de vällde fram. En veritabel myrattack av gerillamyror! Vi ruschade iväg med bilen, stannade någon kilometer bort och jag hoppade ur, både bilen och byxorna och dödade några myror till som förskansat sig till mina knäveck. Efter att ha skakat byxor och stövlar och gummimattan i bilen, vågade jag sätta på mig byxorna igen.

Precis då kom en bil körande på den smala skogsvägen. Sådan tur för mig att han inte kom någon minut tidigare. Tur för den bilföraren också, för den delen!

PS: Displayen på min telefon blev förstörd i attacken. Det ser ut som ett porträtt av en kanin. Ett dolt budskap??

Duett

Här är en bild från i morse då det var högmässa nere vid Bodarne Klosterruin. Britt-Inger och jag svängde till det med hjälp av Kalle på synthen. Det var fart och fläkt och regnmolnen kom av sig.

Nu skiner solen och vi ska snart ut i svampskogen, till vårt hemliga kantarellställe.

Ha det gott!

Kvällshimmel

Kastade en blick ut genom fönstret och såg att kvällshimlen brann. Jag var tvungen att gå ut och försöka fånga stämningen. Blågrå moln och rosaorange sky i väster speglade sig i vattenpussarna från det häftiga regnet för några timmar sedan.

Porträtt av den lilla galliska byn

Nu önskar jag er en god natt! Drar mig tillbaka med en bok som jag fått av mina söner. På återseende!

Caféliv i Sannerud

På bygatan

Vi hade allt tur med vädret idag. Precis över våra huvuden var himlen blå men runt omkring flockades molnen. Vi tog dock det säkra för det osäkra och satt inomhus när vi fikade på Sanneruds Café. Sockerkakan var fortfarande ljummen och kaffet var nybryggt.

Vi lät oss väl smaka.

Fiket är så charmigt inrett, väggarna är tapetserade med blommiga tapeter och möblerna har en robust och gammeldags stil. Ägarna säljer förutom kaffe och bröd även alster av Lena Linderholm, så här lyser den provencalska solen.

En stund efter att vi kommit hem vräkte regnet ner och åskan gick. Då känns det lite skönt att ha tak över huvudet. Idag har det inte blivit så värst mycket gjort åt utrensningarna. Idag har jag haft semester.

Rofylld utflykt till Rävgången

En gråmulen förmiddag blev till en strålande sommareftermiddag.

Maken och jag rumsterade om i garage och bod för att göra plats för nya flyttkartonger. Jag bokade kärra för att vi skulle kunna ge oss iväg till tippen med sådant som vi bestämt oss för att slänga. När Maken skulle hämta kärran visade det sig att den nya dragkroken som vi just fått monterad och besiktigad inte fungerade. Det blev bakläxa för bilverkstaden och uppskjuten resa till tippen.

Jag hade en träff i Örebro på eftermiddagen. Sonen Pe, en gemensam väninna Nilla och jag hade några sköna timmar vid Naturens Hus och Rävgången. Nilla hade packat med läckerheter: nybakad sockerkaka och smörgås med brieost och tomat och jag hade köpt svenska jordgubbar.

 Efter fikastunden promenerade vi längs Svartåns mörka vatten. Stundtals var vegetationen tät som i en djungel och man förväntade sig nästan höra en alligator plaska till med svansen och försvinna ner i det bruna.

En välvd träbro tog oss över till en vacker Hjälmarvik, fylld med näckrosor och sothönor.

Tänk att ha så här nära till naturen när man bor i en så pass stor stad som Örebro!

Ner genom kulturlagren!

Hå ja ja! Nu får jag lida för att jag och Maken inte har vett att slänga något. Vi ska byta kök i sommar och nu har utrensningarna börjat.

Jag har börjat att länsa vitrinskåpet i masurbjörk och har arbetat mig ner genom kulturlagren. Jag kom ända ner till sjuttitalets början, då vi slog ihop våra påsar. Här grävde jag ut orange keramik, glaskula i rep (som fiskarna använde), en ljuslykta upphängd med makramé och träkulor, en fondugryta, ett litet sött kreamikpar som vi fick på "mösexan" av våra kompisar...

Från åttiotalet har jag hittat en pippi av Rosa Ljung, en annan pippi från en marknad i Wien, ett theglas köpt i Köln, en pytteliten dalahäst, figurer av bränd playmolera som sönerna och jag tillverkade...

Nittiotalet präglas av glas från Laxå Glashytta. Här vimlar det av vinglas, whiskeyglas, skålar, svampar, ljuslyktor, troll... You name it.

På 2000-talet började jag samla på servisen Marianne, formgiven av Sigvard Bernadotte. Den trängs tillsammans med min samling av söta kaffekoppar i tunnaste porslin.

Ja jisses! När jag packat ner allt i alla dessa flyttlådor kan man undra hur det någonsin har fått plats. Ja, ja! Jag hör allt era förmaningar. Jag ska avyttra en del. Har packat en särskild låda för loppisfynd!

Vi grävde guld

Som moderna guldgrävare gick Maken och jag igenom lådor, skrin och askar i huset på jakt efter gammalt guld. Jag har till slut fallit till föga och lockats av de ständigt återkommande annonserna, där firmor köper upp guld från privatpersoner. Vi hittade en del, som vi kan undvara, som aldrig kommer att användas. Nu när vi står inför kostsamma uppdateringar av köket behövs pengar mer än guld.

Firman som fått mig "på fall" har en tecknad bild av en herre i vit skepparkrans som symbol. Jag vet inte om han ser så förtroendegivande ut. Jag tycker snarare det ser ut som om han har lösskägg. Det var lite spännande att närma sig rummet på det fina hotellet, där denna firma höll till för dagen. Skulle vi mötas av en herre i skepparkrans?

Nej, det var inga vita skägg som mötte. Det var två fräscha yngre personer som tog emot oss och våra guldklimpar. Det värderades, vägdes och vi kom överens om ett pris.

Sedan firade Maken och jag på Enellys med extra goda hamburgare och kände oss som riktiga guldgrävare i våra blåjeans. Läste nyss någonstans att det just var guldgrävarna som var de som först började använda jeans. Kaffet drack vi tillsammans med sönerna, som bor i staden vi besökte.

Nu blir det spännande att se. Kommer pengarna in på kontot som utlovat eller har vi råkat ut för sluga golddiggers?

Nytt besök på Blomsterkullen

Vi återvände till huset på blomsterkullen, dit min syster och svåger flyttat med sina djur. Nu blommade fläder, doftschersmin, rosor i trädgården, på ängen blåklockor, klöver, prästkragar och i skogen bredde en matta av skira linneor ut sig.

I hästhagen gick nu ytterligare en häst, en svart och vit-fläckig ponny som hette Domino och i sadelkammaren låg en kattmamma och diade sina tre, ljuvliga ungar.

Svågern hade råkat ut för ett mindre trevligt djur. En stor geting, typ bål-, hade stuckit honom i underarmen, som nu svullnat upp ordentligt. Armen och handen liknade en klubba. Inte roligt.

En promenad i skogen med hundarna med kantarellfynd och storslagen utsikt

Dygnet bjöd på skogspromenad, samvaro och besök i söta, lilla Kopparberg.

Kopparberg med fläkt från en svunnen tid

Kommer du till Kopparberg ska du besöka Swärdska Huset, en butik med så mycket läckra varor. Jag kunde inte motstå rosig gräddkanna, servetter och löpare i samma mönster. Dessutom en romantisk schal och ett linne.

Runt rådhuset och kyrkan är det som om tiden stått stilla. Solen lyste på de faluröda väggarna. En glasstrut i parken satte pricken över i:et.

Lunchdax

Efter en lång och trevlig lunch var det dags att säga Tack och Adjö för denna gång!

Dagens glädjeämnen

Kan man bli annat än glad när man hittar ett sådant här fint brev i brevlådan!! "Jag tycker du är snäll." står det. Gissar att det är lilla grannflickan Lilli som skickat det.

Idag är det en härlig, solig sommardag. Vi har planterat ett magnoliaträd, som jag fått av min vän Miss Jones.  Hoppas det ska trivas i vår trädgård, även om vi har en bistrare växtzon än vad det egentligen ska vara.

När jag alldeles nyss hängde lakan på torkvindan hörde jag ett ljud jag alltid förknippar med en solig sommardag. Det var ljudet från ett enmotorigt flygplan. Tänk att ett ljud kan få en att må så bra.

Det var några av mina glädjeämnen idag!

Har ni sett?

Nu har de kommit, de små gula, knubbiga läckerheterna. Vi genade över skogen på vår väg till A-sund och fick stanna gång på gång för att plocka.

Ikväll hamnar de på kvällsmackan.

Ovan där

Det var många begivenheter i trakten igår. Jag valde en av dem, att följa Maken till Tiveds missionshus för att vara med på allsång med läsarsånger. Tivedspôjkera spelade och vi sjöng så taket nästan lyfte på det lilla näpna missionshuset.

Helge berättade stolt att missionshuset är K-märkt, något som inte är så vanligt i länet. Det byggdes 1880 av Tivedsborna och har på senare tid rustats varsamt. Efter musikstunden drack vi gott kaffe vid Tivedstorp, innan det var dags att återvända till tjället.