Fest på Blomsterkullen

Jag fick en känsla av Carl Larssons målningar eller Skagenmålaren Kröyers Hipp, hipp, hurra! när jag såg ut över trädgården på Blomsterkullen. Under de dignande äppelträden vimlade glada människor, som alla var där för att uppvakta K-O, min dyre svåger.

Buffébordet under träden bågnade av mat och dryck. När vi precis bänkat oss under det vita tälttaket som var dekorerat med kulörta lyktor och vimplar, hördes fiolspel och sång. Där kom K-O:s goda vänner och grannar tågandes med en nyskriven visa. Kurt-Ola bjöd själv på visor till gitarr, något som han är så duktig på.

Lilla Hjärtat hittade genast nya vänner och hade inte tråkigt en enda sekund. Barnen jonglerade med äppelkart, åt sockerärtor direkt ur landet, spikade och målade. Inte ens en regnskur som kom lite senare på eftermiddagen kunde hindra dem från att skena omkring i trädgården.

Det var roligt att få träffa den yngre generationen av släkten, de unga vuxna, som jag inte ser så väldigt ofta. Det blev många fina samtal och glada skratt.

Jag är säker på att vi länge, länge kommer att minnas den här festen under äppelträden.