Jag fick en känsla av Carl Larssons målningar eller Skagenmålaren Kröyers Hipp, hipp, hurra! när jag såg ut över trädgården på Blomsterkullen. Under de dignande äppelträden vimlade glada människor, som alla var där för att uppvakta K-O, min dyre svåger.
Lilla Hjärtat hittade genast nya vänner och hade inte tråkigt en enda sekund. Barnen jonglerade med äppelkart, åt sockerärtor direkt ur landet, spikade och målade. Inte ens en regnskur som kom lite senare på eftermiddagen kunde hindra dem från att skena omkring i trädgården.
Det var roligt att få träffa den yngre generationen av släkten, de unga vuxna, som jag inte ser så väldigt ofta. Det blev många fina samtal och glada skratt.
Jag är säker på att vi länge, länge kommer att minnas den här festen under äppelträden.
3 kommentarer:
Härligt när man kan vara ute och ha fest - det är inte så ofta i Sverige. Men det har ju gått bra denna sommar!
Alltid trevligt med släktkalas.
Kram från Ingrid
Ingrid: Ja, i sommar har vi haft "tur med vädret" och kunnat vara ute. Ibland var det till och med för hett och man har fått leta upp den skuggigaste platsen i trädgården.
Kram, Maggan
Ja, det ser nästan ut som en tavla där du har dukat upp i trädgården.
Skicka en kommentar