På fredag morgon, för precis en vecka sedan, sa vi
Auf Wiedersehen till vårt hotell i Pretzsch. Herr Morgonstjärna, f.d. hotelldirektören, gav oss en färdknäpp och vinkade av oss med en tår i ögat. Han hade för dagen bytt ut Martin Luther-mössan mot en tomteluva.
Vi satte kurs mot Berlin, tio mil norrut. Att Berlin är en storstad (snart 4 miljoner invånare), det märktes genom att trafiken tätnade allt mer till att stå helt still. Det blev "stau" på grund av en olycka och vi blev en och en halvtimme senare än planerat.
Men i Berlin väntade en svensk guide på oss och hann visa oss runt, både till fots och per buss. Himlen var knallblå och träden i alléerna och parkerna skiftade i gult, grönt och rött. Vi hälsade på Marx och Engels, gick igenom Brandenburger Tor, såg resterna av Muren, som nu målats i regnbågens alla färger, och gick igenom minnesmärket för Förintelsen. Detta monument består av 2711 st mörka betongpelare i olika höjd och bredd som står med en meters mellanrum på 19000 kvadratmeter stor yta. Det kändes kusligt att gå igenom området och skönt att vara ute på andra sidan.
Lunch åt vi hos Jens på Gasthaus Krombach. Vi fick husets specialitet: currykorv med frites. Och sedan var det dags att lämna Berlin bakom oss och anträda hemresan.
|
Överst vä: Jag och resekompisen på bussen Överst hö: Vi stävar in mot kaj Nederst vä: Vi väntar på att få gå ombord i Kiehl, Nederst mitten: Solen går upp vid söndag frukost Nederst hö: Tössestugan, en röd, rar stuga med vita knutar, blev stället för resans sista lunch |
Hemma igen och ute ur resebubblan. Tack Anders, Per, Ingalill och Bengt och alla fina resekompisar förstås för en härlig resa!