Bus eller godis

Det plingade på dörren. - Äntligen, tänkte jag, och rusade dit för att öppna. Utanför stod sju stycken skräckinjagande monster och ett av dem väste fram: - Bus eller godis? 

- Godis, förstås! sa jag och hämtade vår jätteskål som jag fyllt till brädden utifall att... - Woaw, sa monstren och började gräva i skålen. Nu förstår jag vad som menas med uttrycket "grabbnäve". Granntösen var försynt och nöp sig ett geléhallon när jag höll fram skålen mot henne.

Men det blev en massa godis kvar, som Maken och jag inte kunde låta bli. Aj, aj - inte bra för oss. Vi får hoppas på nytt monsterbesök idag, annars blir det party för tandtrollen.
 

Ljus i mörkret

Igår fick vi ett kärt besök på eftermiddagen. Ett sådant där spontant, oväntat och alldeles underbart besök. Pe ringde när vi satt och åt en rätt sen lunch och frågade: - Vad gör ni? Kan vi komma över en sväng? Och någon timme senare stod hon i dörren, LL, med ett tandlöst leende. Två framtänder hade ramlat loss, en när hon åt gurka och en när hon en dag senare satte tänderna i en knäckebrödsmacka. 

Några mysiga timmar förflöt med fika, småprat och lek. Jag fick aldrig fram kameran, men det gjorde inget. LL målade av oss, hela gruppen, med farfar i soffan i centrum. Mamma i orange klänning har en rejäl bula nu. Bäbisen kommer om bara några dagar!

A pro på farfar, Maken har nu lagt en småjobbig vecka bakom sig med njurstensoperation och uppföljning. Fredagens besök på USÖ gick väldigt snabbt. Nu hoppas vi på snar bättring.

I en sal på lasarettet - stilla och sterilt väntrum

Annars så har jag varit på Skogskyrkogården och intervjuat inför pastoratets elbesparingsåtgärder i vinter. Ett vackert litet träd stod och lyste mitt i höstrusket. Det hade alla sina gyllne löv i behåll.

Önskar er mycket ljus och mycket värme, tro och hopp!!

Höstglöd - veckorapport från den lilla galliska byn

God morgon!

Idag är det den tjugonde oktober och frosten biter i gräset om morgnarna. Löven singlar ner från träden och lägger sig i tjocka, prasslande mattor på marken. Jag har några timmars workout framför mig, då jag ska räfsa undan lönnlöven från gräsmattan. Men inte än. Först ska jag på reportageuppdrag för Bodarne-Magazinet. 

Annars har jag "landat" efter den trevliga Tysklandsresan och allt har rullat igång som vanligt. En kväll hade vår föreläsningsförening besök av Ingvar Öhrn som berättade om bakgrunden till ortsnamnen i Närke, mycket underhållande. I Kupan surrar det som aldrig det. Vi har många besök och får in mycket fint att sälja. På bilden i mitten provar en kund en vacker kappa som vi just plockat upp.

En morgon ringde det på dörren och utanför stod en glad man och räckte över en enorm blombukett och en kasse. - Tack för hjälpen inför ESABs 80-årsjubileum, sa han. Lycklig blir man över en sådan gest!

Maken har fått sin njursten bortsprängd i veckan och nu ska det snart kännas bättre för honom.

Det var allt från den lilla galliska byn för tillfället.

Klart, slut!

Höstsol över Berlin - Tysklandsresan del 3

På fredag morgon, för precis en vecka sedan, sa vi Auf Wiedersehen till vårt hotell i Pretzsch. Herr Morgonstjärna, f.d. hotelldirektören, gav oss en färdknäpp och vinkade av oss med en tår i ögat. Han hade för dagen bytt ut Martin Luther-mössan mot en tomteluva. 

Vi satte kurs mot Berlin, tio mil norrut. Att Berlin är en storstad (snart 4 miljoner invånare), det märktes genom att trafiken tätnade allt mer till att stå helt still. Det blev "stau" på grund av en olycka och vi blev en och en halvtimme senare än planerat.

Men i Berlin väntade en svensk guide på oss och hann visa oss runt, både till fots och per buss. Himlen var knallblå och träden i alléerna och parkerna skiftade i gult, grönt och rött. Vi hälsade på Marx och Engels, gick igenom Brandenburger Tor, såg resterna av Muren, som nu målats i regnbågens alla färger, och gick igenom minnesmärket för Förintelsen. Detta monument består av 2711 st mörka betongpelare i olika höjd och bredd som står med en meters mellanrum på 19000 kvadratmeter stor yta. Det kändes kusligt att gå igenom området och skönt att vara ute på andra sidan.

Lunch åt vi hos Jens på Gasthaus Krombach. Vi fick husets specialitet: currykorv med frites. Och sedan var det dags att lämna Berlin bakom oss och anträda hemresan.

Överst vä: Jag och resekompisen på bussen Överst hö: Vi stävar in mot kaj
Nederst vä: Vi väntar på att få gå ombord i Kiehl, Nederst mitten: Solen går upp vid söndag frukost Nederst hö: Tössestugan, en röd, rar stuga med vita knutar, blev stället för resans sista lunch

Hemma igen och ute ur resebubblan. Tack Anders, Per, Ingalill och Bengt och alla fina resekompisar förstås för en härlig resa!

Besök hos sorberna - Tysklandsresan del 2

 Det blev en del farande på vattenvägar också, under vår Tysklandsresa. Under torsdagen besökte vi Spreewald, ett område där floden Spree har delat upp sig i 150 mil av smala kanaler, kors och tvärs under frodig vegetation. Här har det slaviska folket sorberna bott sedan tidig medeltid och språket sorbiska räknas som minoritetsspråk i vissa kommuner. Som Västeråstjej kände jag mig lite hemma här, där deras stora specialitet är att lägga in gurka.

Det var mycket fridfullt att glida fram på vattnet. Det var tyst, så när som på plasket från ekollonen och  kastanjerna som föll i vattnet när det släppte taget om grenarna. En stark man drev båten framåt med en lång stör. Hade han haft randig tröja och halmhatt, så hade man känt sig som i Venedig. Mitt i labyrinten av vatten och grönska låg värdshuset Wotschofska, där vi fick veckans godaste lunch: gulasch. 

Dagen innan kajkade vi runt på sjön i Wörlitz-parken. En ung man fick träna sina armar när han rodde runt sexton turister i taget. Här fick vi se hägrar, svanar och änder. Men vänta! De där änderna låg ju onaturligt stilla trots att vi kom riktigt nära. Och var de inte lite väl solblekta? Jo, den unge mannen medgav flinande att änderna var av plast, men att många turister blev lurade och fotade dem i tron att de var riktiga.

Riktigt gott var det att avsluta sjöturen med en våffla med körsbärssylt, glass och grädde.

Sjön suger!

Fortsättning följer.

Gäster hos Luther och hans fru - Tysklandsresan del 1

Wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen, diktade skalden Matthias Claudius en gång, och jag ska berätta lite om vad vi fick vara med om på vår bussresa i förra veckan. Efter två och ett halvt år skulle jag äntligen få komma ut och se mig omkring i Europa igen, denna gång i en del av Tyskland där jag aldrig varit; de östra delarna Brandenburg och Sachsen-Anhalt och miljonstaden Berlin. 

Med på resan var ett trevligt gäng pensionärer (en av oss hade fortfarande långt kvar till pensionsåldern men var väldigt trevlig för det). Vi blev upplockade efter vägen och Per som rattade bussen fick snirkla sig igenom diverse små orter i Närke och Värmland innan vi blev fulltaliga. Anders på Komfort Resor var vår excellenta reseledare och till sin hjälp hade han Karlstadparet Ingalill och Bengt, som stod för allt mys och pepp. 

Min reskamrat var B-I, en vän jag delar många intressen med, inte minst musiken. Vi tycker att det är roligt att sjunga och B-I är en överdängare på att lägga till en andra stämma. Och när det var musikquiz på båten, då satt vi på första parkett, både på resan dit och på resan hem.

När bussen rullade av färjan i Kiehl hade vi en bra sträcka framför oss. Vi åkte först på motorvägar, förbi enorma solcellsparker och vindsnurror så långt ögat nådde. Så småningom kom vi in på idylliska småvägar, alla vägar var asfalterade hur små de än var. Eftermiddagssolen lyste in mellan bokskogens stammar. Löven lyste som guldpengar.

Innan vi kom till vårt efterlängtade mål, hotellet i Pretzsch, så skulle vi prompt åka och titta på en sten. - Varför det nu då, nu när vi var trötta efter resan, tänkte jag. Men det visade sig att vid stenen väntade en skepnad med lång svart kappa och svart mössa. Visst var det väl Martin Luther? Där stod han och hälsade Willkommen och delade ut schnaps med sitt porträtt på etiketten. Och på stenen stod det inhugget "Vår Gud är oss en väldig borg" (fast på tyska förstås).

Nästa dag åkte vi in till pittoreska Lutherstaden Wittenberg. Det var där Martin år 1517 spikade upp sina 95 teser och grundade på så sätt protestantismen. 

Överst vänster: Vår grupp anländer till staden. På väggen på ett av de vita husen i bakgrunden stod det att Karl XII hade bott över här. Överst höger: Det vackra torget med Sankta Maria-kyrkan i bakgrunden. Där vigdes Martin och Katharina och där döptes sex av deras barn.
Nederst vä: Fru Luther, Katharina van Bora. I mitten: Vackra gårdar, längst därinne en Trabant Nederst hö: Luther själv

Fortsättning följer...

Vilket åttioårskalas!!!

Kön för insläpp, Askersunds Manskör i guldvästar och landshövding Maria Larsson på scenen, kompisarna Jonny Jangdin och Arvo Köster, ESAB från ovan med Albins lyft, Birger och Ingrid Titusson - ett kärt återseende efter efter 30 år

Vilken höjdardag det blev idag, dagen då ESAB i Laxå firade 80 år med Öppet Hus. Det var den första oktober 1942 som Elektriska Svetsningsaktiebolaget startade sin verksamhet i vår lilla kommun och sedan dess har mycket vatten flutit i Laxån.

Kön ringlade sig jättelång utanför porten, man skulle kunna tro att det var rockkonsert på gång. Under tiden kunde man prata med kögrannarna eller beundra de som vågat sig upp i korgen till Albins lyftkran för att få sig en överblick. Men efter en halvtimme hade jag passerat porten utrustad med karta, program och korv- och kaffekuponger. 

Oj så många välbekanta ansikten i vimlet. En del hade jag inte sett på mycket länge. Så roligt att få ses igen och prata minnen. Vissa av oss var mer intresserade av att se svetsmaskinerna och svetsutrustningarna. Andra studerade bilderna på den historiska utställningen extra noga.

För trettio år sedan var det Tage Schölin och jag som höll i den historiska utställningen och hamnade i Nerikes Allehanda.

Den sista november är det tio år sedan jag gick i förtidspension efter 33 roliga och omväxlande år. ESAB har gett mig många goa vänner och jag har fått lära mig så mycket - så här i backspegeln ser jag att jag inte kunnat haft en bättre arbetsgivare.

Tack till er som ordnade med denna höjdardag, Marie, Yvonne, Håkan, Susanne med fler! Den blev kanon!!!