Gott Nytt År!!

Vi har blivit jämngamla, nu, min son och jag. Så känns det i alla fall när han idag fyller 37 år. Vi har precis kommit hem från ett trevligt födelsedagsfirande hos den Lilla Familjen. I hade knåpat ihop ett riktigt god Budapeststubbe fylld med hallon och grädde.
Här är dom, sötnosarna!

Om tjugo minuter är det dags att fara till nästa fest. Så jag ber att få önska er alla en riktigt trevlig nyårsafton och ett Gott Nytt År!

Oplanerad och lyckad utflykt

Det blev en fin dag, denna min sista semesterdag för i år. Solen sken och det var några minusgrader. Varför inte åka ut och njuta av ljuset, tyckte jag.

Vi åkte ut till Fyrnäset med sina stolta gamla furor. En man kom roendes och när han drog upp båten på land såg vi att det var en gammal bekant. Han hade varit och sett till sommarhuset på ön mitt emot.

Vi behövde handla inför nyårshelgen och beslöt att göra det i Askersund. Varför inte ringa och kolla med A om han ville fika med oss först på det söta caféet Tutingen, tänkte jag. Sagt och gjort. Roligt att ses igen och prata ikapp. Jag åt en god varm smörgås med chèvre, valnötter och honung och ett apelsinbröd. Mums fillibabba!

Det blev en skön men kall promenad ut till Borgmästarholmen med en strålande utsikt över den lilla staden innan vi avslutade med inköpen på Coop.
Hemresan bjöd på en praktfull solnedgång. Maken fick stanna bilen så att jag kunde fota. Se bilder i collaget ovan.

Imorgon firar vi äldste sonens födelsedag och så nyår med goda vännerna. The same procedure as every year!

Berätta mera!

Min Lilla Tant fyller snart 94 år, en aktningsvärd ålder. Idag pratade vi några timmar på tu man hand. Samtalet kom att handla om Svartå-märra som var ett tåg som man tog sig in till La Stada med. Och om Svartå-Lotta som var en tam älg som fick mycket publicitet. -Jag hade massor med tidningsurklipp om henne, sa Min Lilla Tant.

Samtalet fortsatt med tidningar och nyheter. - När jag var barn satt jag på förstubron och lyssnade på de vuxna som berättade om allt möjligt. Jag satt tyst som en mus och fick höra mycket. Det var ingen som tänkte på att "små grytor har också öron".

Vi konstaterade att tiden flyger fram och när det var dags för mig att gå så önskade hon att vi kunde fortsätta prata. - Det är så mycket som jag skulle vilja fråga, sa hon, som liksom jag är nyfiken på livet. Nästa gång jag kommer fortsätter vi vårt samtal där vi slutade... Jag vill höra mer om hur det var när Min Lilla Tant var flicka, det tröttnar jag aldrig på.

Maggans årskrönika 2011 - en titt i backspegeln

När ett år har gått och ett nytt väntar tycker jag om att tänka tillbaka på vad som hänt. Det är otroligt mycket som händer ett år. Det är tur att jag skriver dagbok. Här nedan är bara ett litet urval:
Januari

• Teaterbesök i Västerås, "Mitt hjärta stannar här"
• Föreläsningsföreningen och Lokalreportern bjöd på Sigge Stark
• Förhandlingar på jobbet
• Min lilla tant firade sin 93åriga födelsedag

Februari

• Kurskryssning med Ärtan T och Unionen
• Tjejträff hos A
• -24 grader Celsius
• Tandläkaren gav mig två bedövningssprutor och jag tuppade av
• Rosa tulpaner och Amarone till minne av vår förlovning

Mars

• Kalla och Ingemarsdotter fixade svenskt guld på Skid-VM i Oslo
• Afternoon Tea på Fröken Brogrens veranda med syster L och sonen Pe
• 8 mars-firande med internationella väninnor
• Vinterdag vid Naturens Hus
• Teatermiddag i Lerbäck

April

• Påskbasar och loppis på Casselgården
• Födelsedagskalas i Västerås och i Laxå
• Blåsippspromenad i Trystorp en strålande vårdag
• Påskbuffé med Klanen hemma hos oss och sedan utflykt till klosterruinen
• Fick lammunge i famnen på Annandag Påsk, mjuk och svart
• Intensiiivt valborgsfirande med Lilla Hjärtat (se bild ovan)

Maj

• Snöblandat regn och mammografi den 3:e maj
• Sorgmantel och blommande hägg på lunchpromenad
• En vecka i Körsbärsdalen med utflykter till Lourdes, Pyrenéerna, Colliore, Perpignan...
• Morsdagsfirande i Åsbro

Juni

• Poesiafton i Sockenstugan (Jag vann 2:a pris i poesitävling!)
• Utflykt till Storskogen med I&M, liljekonvaljer, harsyra, skogsstjärna, daldocka, midsommarblomster
• Den 4 juni gol göken i väster
• Födelsedagsmiddag på Hasselfors Värdshus
• Systersonen O:s musikskolas sommarkonsert på Göteborgs Konserthus
• Resa till Irland med stenmurar, Rhododendronskogar, 200 m höga klippor, pubaftnar...
• Falsk ischias och ryggvärk satte in

Juli

• Systersonen O konfirmeras i Västra Frölunda, sjunger solo
• 3 besök på Akuten, 13 läkare, värk, sömnbrist, Spasmofen, Diklofenak
• EskilstunaParken besöktes en solig sommardag
• Katastrofen på Utöya: norske vännens dotter simmade för sitt liv och klarade sig.
• Min bästis S och jag firade våra jämna födelsedagar med besök i Arboga.

Augusti

• Fin Gotlandsresa: Visby, medeltidsdagar, kärt möte, saffranspannkaka, Fårö, rauker..
• Vindrutetorkarmotorn pajade i skyfall, blev ståendes med Lilla Hjärtat i bilen
• Kursstart, Technical English
• Lantlig och välbesökt marken i Sannerud
• Festligt firande av Ärtan T:s sambo
• Varsel på jobbet

September

• Hagelskur
• Besök vid kolmila
• Förhandlingar
• Tapas på Wobblers och biobesök
• FN-föreningen bjöd på trevligt Afrika-föredrag
• Bokmässa och ö-liv med vännen C
• Underbar kväll med ångbåten Wettervik på Vättern, avtackning av arbetskamrat

Oktober

• Tjejfest på Sikudden, champagne och kreolsk gryta
• Bokens Dag på Club 700 med Pe
• FN-kväll med pojkar från Afghanistan och Georgien bl a
• Andrum om Tacksamhet

November

• Allhelgonahelg med U och A
• Hittade gula kantareller en disig novemberdag
• B-I och jag sjöng duetter i kyrkan och på stort kalas på Casselgården.
• H fick älg på motorhuven en mörk kväll. Klarade sig undan bra.
• Lillasyster L och jag njöt av spahelg i Sätra Brunn (bilden)
• Första julkortet kom den 29/11 från söta syster S.

December

• Julluncher på Hasselfors Värdshus
• Fina Lucia-tablåer i kyrkan
• Stor julfest i omgjorda lagerlokaler, ståuppare, rockband och julmat
• Fick bl a Tranströmers samlade dikter i julklapp
• Lilla Hjärtat var lycklig tomtemor hela julaftonen.

Busiga Dagmar

Usch, den där Dagmar var inte trevlig. Hon har busat med oss i två nätter nu, skakat taket, vält soptunnor, knäckt träd... Jag kände mig liten där jag låg under täcket och trodde att vindskivorna skulle flyga iväg. Maken flyttade bilen till ett säkrare ställe och surrade vindspelet.

Nu har det mojnat och solen tittar fram lite försiktigt.

Julen, so far!

God fortsättning till dig som tittar in här!

Julen fortskrider lugnt och sansat. Vi hade en trevlig julaftonsstund hos lilla familjen i La Stada. Lilla Hjärtat var tomteflicka och var så lycklig att ha hela sin tjocka släkt omkring sig. Hon lekte bullbakande mamma till sina trilskande barn (Mormor, Moster och Farmor). Efter den goda julmaten och läcker jultårta åkte Pe, Maken och jag hem till "den lilla galliska byn".

Tomten hade minsann hälsat på här också. Jag fick böcker, härlig pläd, ängel, Svinalängorna som DVD-film, nattlinne, mössa och goa vantar. Oj, oj! Jag måtte ha varit väldigt snäll i år.

Tidigt i morse bar det av till kyrkan. Jag var kyrkvärd på julottan. Jag minns så väl när jag besökte julottan i Ramundeboda Kyrka för första gången. Kyrkan var överfull och julotta hölls både kl 06.00 och kl 08.00. Kyrkvärdarna, de manliga, var stiliga i frack och glacéhandskar och de kvinnliga hade folkdräkter. Kyrkan var endast upplyst av levande ljus och en herre i kören sjöng O Helga Natt med mäktig stämma.

Idag har det tunnat ut i bänkarna, många väljer att gå på julbön och midnattsmässa istället. Men den härliga stämningen är kvar, med levande ljus och O Helga Natt.

Idag har jag precis börjat lägga julpusslet, en intrikat undervattensbild med mycket blått vatten. Det ser ut att ta tid. Men det gör inget. Jag är ledig ända fram tills nästa år!

God Jul!

Den här sången sjöng mormor och sedan mamma och nu vi tre systrar varje julaftonsmorgon. Vi går runt i huset med ett tänt ljus och väcker upp de sovande med sången.

God Jul!

Före festen

Snart skulle vi iväg på företagets stora julfest. Det var i fredags flickorna på avdelningen samlades hemma hos mig. Vi pratade, drack glögg och gjorde oss fina.

Brödbak på gång

Amaryllisens vita jätteklockor suger åt sig det bleka vinterljuset. Snön som föll igår ligger kvar som ett tunt täcke.
Inomhus är det varmt och gott. Det börjar redan dofta av julbröden som ligger och jäser under bakduken. Dessa vörtbröd har jag bakat varenda jul i 30 års tid efter ett recept ur Allt om Mat. Pröva själv!

Igår tampades vi med alla andra julklappsköpare, förmodligen den allra sämsta dagen att välja för inköpen. Men vi fick tag på det mesta och kunde sedan pusta ut hos Lilla Hjärtat och Joy.

Det ser ut att kunna bli jul det här året också!

Längtan

Efter ett tredje Lucia-tåg, som bl a sjöng en helsvängig version av Det lilla ljus jag har, gick färden till Sannerud och I & M. Elden brann i spisen, ljusen brann och det doftade glögg i hela huset. Två timmar i trevligt samspråk försvann i ett nafs.
På vägen hem fick vi uppleva en häftig månförmörkelse. Månen var alldeles kopparfärgad och stod lågt i öster. Jag var tvungen att stanna bilen och försöka få en bild på fenomenet.
Ikväll har vi hållit Andrum i den vackra lilla träkyrkan. Våra begåvade musiker Weine och Jan-Kenneth spelade så härligt att en dam i församlingen suckade hänfört och mycket hörbart efter In the mood for love. Åsa och jag läste egna texter om Längtan. En del av min text var så här:

Längtan, det kan vara så mycket...

• Längtan efter ljuset och våren när det är som kallast och mörkast här hemma. Min vän A som bor vid foten av Pyrenéerna skrev häromdagen att mimosaträden knoppas och att det redan har fötts lammungar. Visst väcker det en längtan?

• Längtan kan vara att bli frisk. Tänk att få uppleva en dag utan smärta och utan trötthet. Så tänkte jag under min sjukdomsperiod i somras.

• Längtan kan vara en längtan efter en älskad person. Tänkt att få känna de där knubbiga barnarmarna runt halsen igen. Tänk att få höra: Farmor, jag älskar dig! viskat i mitt öra.

• Längtan kan vara att få fira jul tillsammans med dem man tycker om, längtan efter gemenskapen, julljusen, den goda maten.

• Längtan kan vara att få vara en kugge någonstans, att betyda något för någon, att få slippa vara ensam.

• Längtan kan vara att få uppleva saker, resa och se sig om i världen. Att bryta upp från den grå vardagen.

• Längtan kan också vara lugn och ro, att få slippa press, stress, jäkt och krav.

• Längtan kan vara att få leva ett fullödigt liv,att få vara den man är menad att vara.

Tidiga tåg

Luciatågen har rullat in redan, några dagar tidigt. I fredags morse skred ett Luciatåg fram i den långa korridoren på jobbet. Det var barn från en femteklass som lussade för oss. Lucian hade både pappa och farfar bland åhörarna.

Igår kväll kröntes Laxås Lucia i Ramundeboda Kyrka. Det var så vackert och stämningsfullt. Man kunde tro att det var änglar som stod framför oss och sjöng. På bilden längst upp till höger skymtar Laxås egen ängel, en träskulptur av en herrgårdsfröken från 1700-talet. Hon smälte väl in i skaran.

Idag är det söndag, den tredje advent. Då blir det mer besök i kyrkan för mig. Jag är kyrkvärd på högmässan och ikväll medverkar jag i Andrum. Temat är Längtan denna gång. Åsa och jag får hjälp av två duktiga musiker.

Men dessemellan blir det glöggparty hos tyska väninnorna i Tivedsskogen.

Så blir min söndag. Önskar er en skön söndag, också!

Julen står för dörren!

Jag har till slut fått inse att julen närmar sig med stormsteg. Det har varit svårt att få till någon julstämning när naturen runt omkring snarast påmint om tidig vår. Men nu i veckan har det singlat ner några snöflingor från skyn. Och metrologerna varnar för snökaos framöver.

Idag ökades julstämningen några grader när mina jobbarkompisar och jag tog en långlunch på Hasselfors Värdshus. Trevlig stämning och god mat!

Imorgon besöker Lucia oss på jobbet, lite i förtid. Jag har bakat en saffranslängd till kaffetåren efteråt.

Nej, nu ska jag gå och värma på glöggen. Det blir gott att sippa på den samtidigt som jag skriver julkorten. Nu får jag bara inse: Julen står för dörren!

Rik på stjärnor

Kommer ni ihåg dem, filmisarna? Vi samlade på dem, dessa tummade bilder av filmstjärnor. Jag hade en hel tjock bunt ombunden med en gummisnodd. Jag samlade på Brigitte Bardot, som jag trodde var världens vackraste kvinna. Jag sparade även på Pascale Petit och Mylene Demongeot, fast jag inte hade en aning om vilka de var och fast de hade svåruttalade namn.

Killarna hade också filmisar, men de sparade på Tarzan, Alan Ladd, Roy Rogers och Elvis.

På rasterna bytte vi filmisar med varandra och för veckopengen köpte jag ibland en förpackning filmstjärnor i tobaksaffären. Ju tjockare min bunt av Brigitte Bardot var, desto rikare var jag.

När jag och bästisen var sju, åtta år skulle man antingen hålla på Elvis eller på Tommy Steel. Vi höll på Tommy, som verkade mindre farlig. - Älvis är äcklig! skrev vi. Tommy Steel försvann snabbt ur rampljuset, medan Elvis fortfarande är en legend.

Några år senare skulle man hålla på Rolling Stones eller på Beatles. Då verkade Rolling Stones lite för avancerade för bästisen och mig, så vi höll oss till Beatles. Det var tuffare att gilla Rolling Stones. Bara för att imponera blev min första egenhändigt köpta LP-skiva Aftermath av Rolling Stones. Men om sanningen ska fram så var jag aldrig så förtjust i den. Jag gillade Lovin´Spoonful och Mamas and the Papas mer.

Det var en nostalgisk djupdykning så här innan sovdags!

God natt!

Kaffedoft

Ur min dagbok:

"Måndagen den 10 augusti 1970

--- För tillfället jobbar S, C och jag på kaffestugan i Sätra Brunn och vi slutar om en vecka. Vi har haft jättetrevligt tillsammans de här veckorna. Klart att det har varit förskräckligt jobbigt ibland. Kaffegästerna har svämmat över hela trädgården och vartenda bord har varit upptaget. Beställningarna har radat upp sig, medan vi otåligt väntat på att kaffebryggaren ska ha bryggt färdigt. Disken har tornat upp sig och porslinet har tagit slut. Men för det mesta har det gått bra och vi har trivts väldigt.

Vi har lärt känna en massa människor. En del av stammisarna är underbart gulliga, en del är enbart besvärliga. På kvällarna invaderas kaffestugan av ungdomar och man befinner sig för det mesta i händelsernas centrum."

Vistelsen i helgen fick mig att leta upp bilder och dagboksanteckningar från de två somrar som jag och mina kamrater jobbade på Kaffestugan på Sätra Brunn.
Nu tillbaka till nutiden:

Ikväll hade vi terminsavslutning på studiecirkeln i FN-föreningens regi. Våra träffar är alltid så gemytliga och så var det också ikväll. Dessutom hade jag den stora glädjen att vinna frågetävlingen i hård konkurrens och kom hem med kaffepaket och ost. Inte illa!

En fläkt från det förflutna

Nu är det kanske någon som likt min då tvååriga systerdotter haft lust att ropa: Gaga, hoho!?! Det gjorde hon när jag försvann ur hennes åsyn i ett folkhav för länge sedan. Jag har ju varit borta från bloggen en vecka, så kanske någon har undrat vart jag tagit vägen? (Fast det är nog lite inbilskt av mig.)

Men nu är jag tillbaka, stärkt till kropp och själ, för jag har varit på spa. I somras, då jag fyllde väldigt jämnt, fick jag ett presentkort av mina kära systrar med familjer. Och i helgen har jag utnyttjat det.

Lilla syster L följde med till Sätra Brunn igår. Vi fick ett stort hörnrum i Skogsgården och började vistelsen med lunch i Skragges Matsalar. En tjusig gentleman i 1700-talsmundering guidade oss sedan runt och berättade om hälsobrunnen. Sätra Brunn var den andra brunnen som startades i Sverige. Först var Medevi Brunn. Det hälsosamma, radioaktiva, vattnet skulle man dricka cirka 8 liter av per dag, något som inte rekommenderas nu för tiden. Vi tog oss en klunk, i alla fall.

Efter en simtur i 34 gradigt vatten med endast stearinljus som belysning blev vi behandlade med aromatiska oljor. På kvällen avnjöts årets första julbord. Det var mycket läckert och fast vi ansträngde oss att ta bara lite, så blev vi alldeles proppmätta.

Förmiddagen idag bestod av meditation, yoga och örtbad och inköp av diverse smörjelser. Sedan sa vi tack och adjö till Sätra Brunn för denna gång. För trettio år sedan sommarjobbade jag och min vän S i kaffestugan på brunnen.

Minnen från den tiden diskuterade vi över en god laxsoppa hemma hos just S.
Jag berättade när jag serverade några gäster kaffe i trädgården och råkade hälla bredvid koppen. Vinden tog tag i kaffestrålen och det hamnade i gräset bredvid. S berättade att hon ställt ut koppar till ett stort sällskap, men sedan glömt att hälla i kaffe utan gick ut med kopparkannan till sällskapets stora förvåning.

Men idag missade hon inte att hälla i kaffet.
Det blev en skön pratstund innan jag vände hemåt i mörker och blåst.

Lördagsgodis

Så var det dags att fira Maken tillsammans med de yngre generationerna. Konditoriets sista tårta för dagen inhandlades och så for vi till La Stada. Vi åt lunch på restaurang, ett ställe där det inte gör så mycket om en liten gäst leker Tyrannosarius Rex under bordet. Lilla Hjärtat är sedan länge inne i dinosarieepoken. Hon lät meddela att den här dinosarien åt kadaver, inte pizza.
Kaffe och tårta och uppvaktning blev det hemma hos den lilla familjen. Maken blev sååå bortskämd, rätt åt honom! Lilla Hjärtat spelade på gitarr och sjöng och så lekte hon med skuggflickan på väggen.
När Maken och jag kom hem igen, hoppade Katten upp i mitt knä och kurrade kärvänligt. Visst har hon ett sött litet ansikte?

Imorgon väntar ännu mer födelsedagsuppvaktningar, nu av de allra äldsta på vår ort.

Vi hörs!

Look alike

Är det någon mer än jag som har slagits av hur lika Julian Assange är försvarsminister Tolgfors? Det är knappt man kan skilja dem åt! Gissa själv vem som är vem ovan.

Det är lättare att se vem som är Mats-Ove i Täfteå och vem som är Håkan Juholt. Men nog är de lite lika, de också?

Ljuspunkter i novembermörkret

Äntligen fredag kväll! Veckan har varit innehållsrik:

• På måndagskvällen övade vi duetter i Skagershults kyrka, som har en finfin akustik.

• Maken fyllde år och vi firade med hans goda "spanska" gryta och ett rött Amarone Classico.

• Avdelningen åkte på FTI konferens i Karlstad och fick en hel del inspiration. Bilderna ovan kommer från det tillfället.

• FN-föreningen åkte till Karlskoga igår kväll och lyssnade på FN-soldater, en gammal och en ung, och deras upplevelser som soldater inom FN:s fredsstyrkor.

• Idag träffade jag svetsarvänner från Belgien och Holland, ett kärt återseende.

Nu väntar en skön fredagskväll!

Ha det så bra!

The times they are a-changing....

Den nye kantorn i byn kommer med nya, friska idéer. I söndags kväll var det dags för projektkören att bjuda på ett Bob Dylan-program, som de övat på under sex torsdagskvällar i höst. Förutom kören hade kantorn bjudit in sina musikervänner från Karlskoga, som kompade och solade med glans.

Den stora salen var nästan full med publik, en del åhörare var riktigt unga.
Knock, knock, knock on heaven´s door.

Det var lite ovant, men mycket skönt att sitta i publiken istället för att stå på scenen. Just nu är jag inte med i en enda kör. Däremot tränade B-I och jag tvåstämmiga sånger igår kväll tillsammans med K från H-fors. De ska vi framföra på söndag på ett stort födelsedagskalas.

A pro på födelsedagskalas: Idag fyller Maken år. Det firar vi lite lugnt ikväll och mer ordentligt på lördag tillsammans med de yngre generationerna.

Nu: Marsch pannkaka! In i duschen!

In i dimman

Det är en ledig lördag. Jag tittar ut genom sovrumsfönstret på andra våningen och ser den mjukgrå dimman svepa in trädtopparna. Jag får en plötslig lust att ge mig ut i naturen och föreslår Maken en liten tur.

Planlöst ger vi oss iväg. Vid Östersjön stannar vi och beundrar träden som avtecknar sig som välklippta siluettbilder mot det disiga. Under björkarna hittar vi en näve fräscha kantareller.

Vi åker vidare på okända skogsvägar. Vid Långsjön har några jägare gjort upp en eld. Jag påminns om att det kanske inte är så lämpligt att vistas i skogen under älgjaktstider, men allt är tyst och stilla. En orre står i givakt och låter sig fotograferas. Bävern har nyss varit framme och gnagt på björkstammarna vid bäcken. Hade vi suttit still ett tag till hade vi kanske fått se björnhonan med sina två ungar lufsa förbi.

Efter en liten stund är vi tillbaka hemma i köket och kan fräsa upp svampen till köttbullarna och lingonsylten. Det är inte dumt att ha naturen så nära inpå knutarna.

PS: Du kan som vanligt klicka på bilden för att få den större.

Novembertisdag

Idag får det bli ett "i-vimlet"-collage. Bilderna ovan togs i tisdags då det vimlades med besked.

På lunchen besökte avdelningen ortens bowlinghall för en omgång bowling med tilltugg. Jag är inte så framgångsrik precis. De flesta kloten snurrar ner i rännan, men jag fick till en strike i alla fall. Ceasar-salladen efteråt smakade gott.

På kvällen var det föreläsning i La Stada. TCO ordnar alldeles utmärkta sådana gratis för sina medlemmar. Under årens lopp har vi varit på åtskilliga. Denna kväll var det Lena-Maria Klingwall som satt på scenen och inspirerade oss med sina berättelser och med sin sång. Hon gav sina underbart kloka föräldrar äran av att hon aldrig känt sig annorlunda eller förhindrad, trots att hon saknar armar och har ett ben som är mycket för kort. - Att jag är den jag är idag är att jag fått och får så mycket kärlek!

Hemvägen gick på okända vägar ute på mörka Närke-slätten. Jag körde och hade en "notläsare" bredvid mig som upplyste om kurvor och raksträckor. Hon i baksätet satt knäpp tyst. Var hon trött eller var hon förskräckt? Fram kom vi i alla fall, till slut.

Nu är det bara en arbetsdag kvar på veckan och sedan väntar en skön och ledig helg!

Ha det gott!

Min Allhelgonahelg

Ovan skymtar några av ingredienserna i min helgpytt:

• Tre skrämmande ansikten dök upp i dörren på fredagskvällen. Trots uppsynen var de ganska beskedliga och gav sig iväg när de fått lite godis.

• Novemberkaktusarna blommar för fullt och sprider skönhet och glädje när det är som mörkast.

• Ljusen brinner på kyrkogården och påminner om de som levt här på jorden tidigare. Vi minns och saknar.

• Våra goda vänner kom på tillfälligt besök. Så roligt att få träffas och prata. Vanligtvis skiljer det många hundra mil mellan oss.

Ikväll håller Åsa, Jan-Kenneth och jag ett Andrum i Ramundeboda Kyrka. Det handlar om Hopp. Det är en stund för själen, då du bara kan sitta i lugn och ro och lyssna på text och musik i en vacker och varm träkyrka, endast sparsamt upplyst. Välkommen!

Hemma hos K

Härom kvällen var några vänner och jag hembjudna till K. Det var första gången vi besökte honom i hans nya, vackra lägenhet. För många år sedan tillhörde dessa lokaler Folktandvården, men är nu ombyggda till flotta våningar. Att det satt mycket tandläkarångest i väggarna märktes inte alls. Däremot satt det vackra tavlor där, bland annat på R som tonårsflicka.

Det är precis två år sedan som R gick bort. Naturligtvis var hon med oss hela tiden i vårt samtal under kvällen. Det blev många reflexioner, minnen och skratt. K berättade också mycket gripande om sina tidigaste år som finskt krigsbarn, som sattes på tåget mot en okänd framtid. Flickorna gick åt först, de fick gå av tåget tidigt. Själv hamnade K i Västergötland, medan andra "ovalda" pojkar fick åka vidare. K blev så småningom adopterad av de nya föräldrarna, eftersom den finska mamman dog. Sedan flera år har K kontakt med sin tvillingsyster, trots att de inte kan prata med varandra eftersom de inte har något gemensamt språk. Men språkbarriären har inte hindrat syskonen från att umgås, den yngre generationen får rycka in och hjälpa till att tolka.

Tack, K, för en härlig kväll!

Festlig söndagseftermiddag

Lilla Hjärtat tog emot i rosa tyllkjol, grön dinosarietröja och ett tjusigt diadem. Den ömma modern hade bakat en vacker tårta som matchade den lilla prinsessan perfekt. Tårtan var inte bara vacker, den var utsökt god också. Det tyckte mormor, morfar, moster, farmor, farfar och farbror och lät sig väl smaka.
Farfar vill ha en spelkompis, så Lilla Hjärtat fick en rosa gitarr av honom. Den spelade hon på oavbrutet. Bäst gick Imse Vimse Spindel. Mormor hade mycket lägligt presentat Lilla Hjärtat med en sångbok med just den visan. - Du får ta med dig din rosa gitarr när du kommer till oss nästa gång, sa jag. - Det vill jag gääärna och jag tar med mig hela familjen, svarade Lilla Hjärtat belevat.
Efter kalaset blev det bio på hemmaplan. Ingen av mina väninnor hade möjlighet att hänga med, så Maken "offrade" sig. Vi såg "Niceville", "The Help" är den engelska titeln. Tyvärr fick vi se filmen i fel format de första tjugo minuterna. Människorna var korta och tjocka och de amerikanska bilarna var väldigt långa. När formatet blev normalt, kunde jag koncentrera mig på handlingen. Filmen handlade om de färgade hembiträdena och deras villkor hos de "fina" familjerna i Jackson. Svårt att förstå att det var så här illa för bara några årtionden sedan. Förresten, så här illa är det säkert fortfarande på många håll. Filmen var varm, rörande, sorglig och rolig på en och samma gång. Kul att återse femtio- och sextiotalsmodet! Gå gärna och se filmen!