Lunchen intogs i en gammal restaurang som hängde som ett svalbo över en bred, grön å. Vi hade en fin utsikt över feta vita ankor och blommande buskar. Rätt var det var bröts vattenytan av ett rufsigt brunt huvud. Var det en utter?
Vägen tillbaka till Frankrike vindlade sig genom en vildmark av ekskogar, raviner och mäktiga höjder. På den franska sidan hamnade vi i en liten by där man tillverkade espadriller och vävde markisväv i starka färger. Här hittade A lite nya färgklickar till köket. "Solens tyger" hette fabriken och butiken, ett mycket passande namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar