Nu har vi varit och hälsat på våra vänner på Fikongränd i Körsbärsdalen. Gränden är smal och på det smalaste stället måste man gå på tvären om man råkar vara axelbred. Här har vi bott och mått bra i fyra dagar, synnerligen bortskämda av våra vänner A och U.Den första dagen gick vi upp kl 02.00 på natten hemma i Svedala. När vi tog mark många timmar och många mil senare, så lyste solen över gröna marker. Vallmoblommor glödde i vägkanterna.
Vi tillbringade resten av dagen hemma i byn. Vi gjorde ett ärende till apoteket för att få någon bot på min eländiga hosta. Därinne stod två expediter och några kunder och den manlige expediten log förbindligt mot mig och frågade vad det fick lov att vara.
- Jag hostar så förskräckligt, sa jag på min bästa skolfranska. Han ville försäkra sig om att han gav mig rätt medicin, så han bad mig hosta så att han fick höra ur det lät. Jag drog igång min hosta som låter som en gammal Austin med startsvårigheter. Expediten bleknade och en äldre herre retirerade förskräckt bakåt i lokalen. Jag fick min medicin och skyndade ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar