Ett slut och en början

Denna dag, min sista arbetsdag, blev inte en dag då jag kunde spankulera omkring med händerna på ryggen och ta farväl av kamrater och invand kontorsmiljö. Nej, på morgonen fick jag mail att jag måste införa en massa ändringar i en manual som jag trott varit klar sedan i början av oktober. Jag skrev så tangenterna glödde, fixade med bilder, ändrade i språk. Fem minuter innan jag skulle avtackas på eftermiddagen skickade jag iväg en fil, iordninggjord så långt jag kunde, till min efterträderska M, som får fortsätta att stressa innan det blir helt klart. Ja, jisses! Snacka om att jobba ända in i kaklet.

Men sedan kunde jag sänka axlarna, ledas in till väntande arbetskamrater, kaffe och tårta. Jag blev uppvaktad med vackra blommor, en fint halssmycke, tal och hyllningar. Jag lyckades hålla rösten någorlunda i kontroll. Den sprack bara när jag sa: - Jag är inte ledsen, fast det kanske låter så! Nej, tvärtom så är jag glad åt all värme som jag fått både under dessa dagar och tidigare. Det känns så gott hjärtat. Jag sparar på beröm!

Nu packar jag väskan och drar till Paris på en vecka. Jag ska träffa min chica väninna PO66, som kommer flygandes från andra hållet och landar tjugo minuter innan mitt plan tar mark. Vi ska strosa på Champs Elysee, skåla i champagne och uppleva det parisiska julglittret.

À bien tôt!

PS: Typiskt nog har min lilla ärta lagt av, så Maken får skjutsa mig till och från flyget. Skönt för mig, mindre roligt för Maken. Det snöar sakta och en svag sol försöker tränga igenom molnen. Det är så vackert.