En dag på marknaden

Åh, så roligt vi hade, Rosa och jag Viola, där vi stod som torggumor på marknaden i Sannerud igår. Det var ett perfekt marknadsväder, lite svalt och halvklart. Som tur var hade jag en lila fleecetröja jag kunde ta på mig, så jag höll värmen från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Vi sålde slut på exemplaren av vår bok Ett år med tanterna på Villagatan. (Förutom de jag har reserverat för de som tingat på.) Dessutom gick det en hel del tändsticksaskar, vykort och småtavlor.

Sannerudsmarken är den trevligast marknad jag vet, gammeldags, mycket hantverk, kaniner och höns. Människor har gott om tid och är glada att se varandra. Man går hit för att prata bort en stund och träffa bekanta. Man går längs den smala långa bygatan, kantad med bord, nyper i tygerna, får ett smakprov ur en honungsburk, tittar på när smeden smider, köper sig en kolbulle till lunch.

Britt-Marie Dahlberg har målat bilden.

Idag har jag ont i fötterna efter att ha stått hela dagen. Men det är sådant som går över. Damen i ståndet bredvid oss hoppas att vi skulle ses nästa år. Men då är jag nog tvungen att skriva en uppföljare: Tanterna kommer igen!

Funktionerer, funktionerer icke!

Morgonsol genom fönstret. Sensommar, mognad, trollsländor, fukt ...

Idag har jag ätit lunch med exkollegan A. Det blev sallad på Bowlingrestaurangen. Sedan har jag suttit och hängt hos Sören på bilverkstaden medan min lilla bil kollades upp. Hon har börjat bli lite nyckfull när det gäller blinkningen. Ibland blinkar hon och ibland inte. Jag har redan varit inne två gånger för att byta glödlampor men nu tror vi mer på kontaktproblem. Hoppas att dagens putsning av kontaktdon hjälpte.

Ikväll är det höstens första styrelsemöte för FN-gruppen. Igår var det dags för Röda Korsets styrelsemöte. Så nu rullar det igång igen!

Len och god squashsoppa

Håller denna blogg på att bli en matblogg?? Nu kommer nämligen receptet på den soppa jag lagade till idag när jag "ingenting" hade hemma:

Squashsoppa

600 g squash
1 liten purjo
några broccolibuketter
2 msk smör
2 msk mjöl
1 liter vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
1 äggula
1 dl mjölk/grädde
1 1/2 dl riven, lagrad ost

1. Skölj squashen, skala och dela i ca 1/2 cm tjocka skivor/bitar.
2. Skölj och skiva purjon.
3. Fräs dem i fettet i en gryta, utan att de tar färg.
4. Strö över mjölet och rör om.
5. Tillsätt vatten och smulade buljongtärningar.
6. Koka upp och låt koka i cirka tio minuter.
7. Lägg i de frysta broccolibuketterna mot slutet.
8. När grönsakerna är klara, tag grytan från plattan.
9. Blanda äggulan och mjölken och rör ner det i soppan.
10. Häll i den rivna osten och rör om.
11. Låt soppan sjuda upp.
12. Smaka av med salt och svartpeppar.

Det blir mer soppa än så här. Detta är vad som blev kvar när Maken och jag ätit oss mätta.

Smaklig måltid!

Dags för enkät - du hänger väl på?

Jag gör ett avbrott i strykningen och utmanar er att deltaga i en liten enkät. Jag börjar:

Vad läste du senast?

Jag har precis läst klart Det grekiska hjälmen av Jan Mårtensson.

Vilken film såg du senast?

Den senaste biofilmen var Grace som jag såg tillsammans med min svärdotter Em.

Vilket café/restaurang besökte du senast?

Igår, innan flyttbestyr hos Pe och Em, åt vi lunch på My Way på Ekersgatan 16.

Vilket var ditt senaste inköp (förutom livsmedel och förnödenheter)?

Det var på PO66´s och min shoppingrunda i södra Närke, se bild.

När skrattade du senast?

Det var nog igår kväll, åt Katten.

Vad åt du senast?

Honungssmörgås till morgonkaffet och tidningen.

Nu är det din tur!


Uppdaterat: Här är Em:s svar som hon ger på sin nya blogg.

Fröknäcke och äppelkaka

Jag satt försjunken i gamla minnen i ett försök att få lite ordning på mina papper. Teckningar, skrivböcker mm från både min och mina söners barndom påminde mig om förfluten tid. Specialarbetet om Paris på franska från sista ring i gymnasiet dök upp. En liten bok som Joy tecknat när han var fyra och ett halvt år berättade bl a om att pappa och han såg en helikopter när de åkte till dagmamman Ewy...

Nej, jag kände för att göra något praktiskt efter djupdykningen. Så det blev Gittes goda knäcke* igen, receptet finner du här, och sedan Min Lilla Tants goda äppelkaka:

Ann-Maries äppelkaka

100 gr margarin eller smör
1 1/2 dl socker
1 1/2 dl mjölk
1 ägg
3 3/4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
smält smör
socker och kanel

1. Rör ihop margarin/smör och socker.
2. Tillsätt ägget och mjölken.
3. Bakpulvret blandas i mjölet, som rörs i smeten.
4. Skala och skär äppelskivor som trycks ner i smeten.
5. Häll över smält smör.
6. Strö socker och kanel över.
7. Grädda i 50 minuter i 150 - 175 grader.

* Jag har precis läst ut Jan Mårtenssons Homan-deckare från 2013, Den grekiska hjälmen. Längst bak i boken fanns ett recept på fröknäcke, lite annorlunda än det ovan men förmodligen lika gott.

Möte med Karl-Johan och herr Kantarell

Solen visade sig igår, så jag lämnade strykbrädan och packade istället en ryggsäck med en termoskaffe och varsin skinksmörgås. Sedan drog vi ut i skogen.

Skogen närmast oss står nästan inte att känna igen. Stora ödsliga hyggen, ett parti var sotsvart efter en skogsbrand för några veckor sedan. Jag provade gå ut i ett område där vi förut hittat både svart trumpetsvamp och kantareller, men där var det nästan hopplöst att gå. Det var sankt, risigt och stora rotvältor hindrade min framfart. Dessutom såg jag ett gryt och påminde mig om den gången vi såg en demolerad myrstack alldeles i närheten. Bodde det månne en grävling i grytet eller ännu värre en björn? Det var skönt när jag lyckades trassliga mig ur den skogen, alldeles genomsvettig.

Vi satte oss vid den lilla sjön Skiren och drack vårt kaffe. Vita näckrosor guppade på sjön och det var tyst och lugnt. Sedan tog vi nya tag och åkte till vårt kantarellställe nr 1. Det lönade sig verkligen. Där var marken alldeles illgul av präktiga kantareller. En och annan knubbig Karl-Johan fick plats i svampkorgen också.

Hemma vid köksbordet tog det en stund innan skörden var rensad och klar och på kvällen vankades det varma svampsmörgåsar.

Jag var lika belåten som Katten, där hon slumrade på min mage. Fast jag spann inte, förstås!

Broderade hälsningar från det förflutna

Det är vardagsmorgon och grått ute. I morse lät Katten oss sova ända till 06.30, något som inte händer så ofta. Maken åkte till verkstaden för att åtgärda ett problem med bilen och jag tog fram strykjärnet.

Jag hann stryka några örngott, men så började jag stryka en vackert broderad påse att lägga nattkläder i. God Natt står det och initialerna EL. Då börjar minnena strömma över mig. EL står för Eta Lindskog, min ingifta faster som dog redan 1958 endast 52 år gammal.

Eta, Bruse och Gösta

Här står hon på trappen vid Bromsbo skola utanför Ängelsberg med den älskade katten Bruse i famnen och min farbror Gösta bredvid. Gösta träffade Eta "på äldre dar" i London. Hon var judinna och hette Neumann i efternamn.

När min syster S skulle komma till världen fick jag bo några dagar hos farbror och faster. Jag minns de engelska Penguin-böckerna, de små glasfigurerna, den blå marsskymningen utanför fönstret. Faster Eta berättade att så här års kommer tranorna flygande och lägger ljus i sängen. Och det var väl det jag spejade efter.



Idag plockar jag fram den broderade påsen och lägger i mitt nattlinne. Och samtidigt påminns jag om Eta, min musikaliska, vänliga och fina faster.





Farmor Agnes och jag

Ett annat broderi som får mig att minnas är den lilla sidenväskan. I den ligger en lapp som för mig är än mer värdefull än själva väskan. Där står nämligen: Denna väska ska Margareta ha efter sin farmor, med farmors handstil. Jag blir så rörd och glad att hon tänkte på mig och ville ge mig något fint som hon broderat.

Tyvärr gick farmor bort när jag bara var tre år, så vi fick inte ha varandra så länge. Hon var sjuklig de sista åren och hade det ganska besvärligt. Men jag har fått berättat för mig att hon tyckte att jag var hennes lilla solstråle.

Så har tankarna och minnena gått. Bäst att ta itu med resten av strykhögen!

 

PS: Minnsann hittade jag inte ett foto av Farmor, Bruse och mig i det allra första inlägget i den här bloggen.

 

 







Fest på Blomsterkullen

Jag fick en känsla av Carl Larssons målningar eller Skagenmålaren Kröyers Hipp, hipp, hurra! när jag såg ut över trädgården på Blomsterkullen. Under de dignande äppelträden vimlade glada människor, som alla var där för att uppvakta K-O, min dyre svåger.

Buffébordet under träden bågnade av mat och dryck. När vi precis bänkat oss under det vita tälttaket som var dekorerat med kulörta lyktor och vimplar, hördes fiolspel och sång. Där kom K-O:s goda vänner och grannar tågandes med en nyskriven visa. Kurt-Ola bjöd själv på visor till gitarr, något som han är så duktig på.

Lilla Hjärtat hittade genast nya vänner och hade inte tråkigt en enda sekund. Barnen jonglerade med äppelkart, åt sockerärtor direkt ur landet, spikade och målade. Inte ens en regnskur som kom lite senare på eftermiddagen kunde hindra dem från att skena omkring i trädgården.

Det var roligt att få träffa den yngre generationen av släkten, de unga vuxna, som jag inte ser så väldigt ofta. Det blev många fina samtal och glada skratt.

Jag är säker på att vi länge, länge kommer att minnas den här festen under äppelträden.

Gittes goda knäckebröd

Jag lovade ge receptet på knäckebröd som jag bakat till denna härliga födelsedagsfest. Här kommer det:

Gittes knäcke

2 dl majsmjöl
1/4 dl solrosfrön
1/2 dl linfrön
1/2 dl pumpakärnor
1/2 dl sesamfrön
2 1/2 dl kokande vatten
1/2 dl olja
flingsalt
Ca 1 timme i 150 grader C varmluft

1. Blanda alla torra ingredienser.
2. Häll över kokande vatten och oljan och rör till en jämn massa.
3. Klä en plåt med papper och klicka över massan.
4. Platta ut den med en plastklädd hand så tunt du kan. Ska täcka nästan en plåt.
5. Strö över flingsalt och platta in det i massan.
6. Skär i bitar innan gräddning eller bryt efter att den svalnat.

Det blir jättegott, både som det är och med t ex bredbar ost på.

À table!

Snart dyker min syster S och systerson O upp. Bordet står dukat och det doftar gott från squashgratängen som just tagits ut från ugnen. Till efterrätt blir det blåbärspaj och vaniljvisp.

À table!* lärde jag mig att ropa när jag var aupair i Grenoble i Frankrike och lagade mat åt två små gourméer. Den ena var åtta år och den andre var fyra år, men så små de än var, visste de när en brie var lagom mogen. Jag fick lära mig den hårda vägen. Mer än en gång serverade jag misslyckade rätter. Inte visste jag att de frysta franska fiskblocken måste saltas ur först. Till exempel.

Den här gången är jag dock säker på att anrättningarna är lyckade!

* À table! betyder Maten är klar! Come and grab it!

Besök från Körsbärsdalen

Så har vi haft besök av våra goda vänner, U och A från PO66. De är ute på en liten Sverigeturné innan de återvänder till Körsbärsdalen igen.

Herrarna, som båda är biltokiga, besökte VW-museet i Pålsboda och vi damer begav oss ner till A-sund med omgivningar. Vi gick in och ut i de små bodarna i Hamnmagasinet, åt god glass på kajkanten, handlade lite till lyst på rea ...

 

Blommig dagbok köpt på Stjärnholm och armband köpt på Stockshammar. Juniängeln fick jag i present från A.



Minsann träffade vi inte på epsilon i en av butikerna. Roligt att PO66 och epsilon fick träffa varandra "in real life" och inte bara via sina bloggar.

Efter en vandring i slottsparken, kaffe på slottscaféet och en tur på små lantliga grusvägar var vi hemma igen, en stund före herrarna.

Nu har våra vänner åkt vidare, men det dröjer inte särskilt länge innan PO66 och jag träffas igen, denna gång i Venedig.


Nästan som på ett julkort

Det är full aktivitet runt fågelhuset morgon, middag, kväll. Igår morse hade ryktet om härliga solrosfrön nått två rödbröstade domherrar och deras något mer dämpade hona. Det var roligt att se inflygningarna och skärmytslingarna kring landningsbanan. Det tycker Katten också. Hon är en mycket intresserad fågelskådare.

Snart mogna

Foto: M Swenson 2014-08-10

Druvorna mognar sakta bakom de kraftiga vinbladen. De blir söta och goda. Och många.

Idag regnar det. Det är ganska skönt att få en liten paus från sol och värme. En dag då man kan tillåtas skrota omkring inomhus.

Foto: M Swenson 2013-08-17

Den här solrosbilden får lysa upp istället för solen idag.

Igår hälsade jag på Min Lilla Tant. Skönt att se att hon mådde bra och var glad. Vi åt fruktsallad som jag hade med mig och pratade om Venedig, dit jag ska åka om en månad. Där har MLT också varit. Hon har gått över de små stenbroarna och hon har beundrat glaskonsten från Murano. Jag lovade komma tillbaka med rapport från min resa.

Nej, nu ska jag göra något nyttigt!

Ha det bra!

Liten blir stor

Sommar någon gång på åttiotalet

Måste bara dela med mig av den här bilden som jag hittade när jag egentligen letade efter en annan bild. Jag blir så glad när jag ser den. Det är min äldste son som står där, med busig och pigg uppsyn. Det är honom jag kallar Joy här i bloggen. Det var ett smeknamn han fick av en liten kusin som ännu inte kunde prata rent.

Joy är en vuxen man nu. Han fyller fyrtio år på årets sista dag. Jag tror att han känner av en viss åldersnoja. När jag tittar tillbaka på mina år, så var nog 40-årsåldern den allra mest stimulerande åldern. Det var full fart både i familjen och på jobbet.

Glöm inte att njuta av sensommaren!

Mycket av det goda

Igår fredag var jag inte nyttig det allra minsta. Jag socialiserade precis hela dagen och kvällen.

På lunchen träffade jag min nyklippta vän T-S. Vi brukar träffas var sjätte vecka när hon är i byn och klipper sig hos frissan MP. Det blir antingen en måndag eller en fredag. Resten av vardagarna tillbringar T-S i ett bergrum utanför Göteborg, där hon ansvarar för museiverksamheten på Aeroseum. Vi har alltid en massa att prata om. Förr i tiden pratade vi varenda dag, flera gånger om dagen, eftersom vi var kollegor på samma företag. Vi konstaterade att det är trettio år sedan nu som vi lärde känna varandra.

Lunchen blev lång och inkluderade eftermiddagskaffe på uteserveringen. Sedan fick jag sno mig för att hinna med nästa möte.

Maken och jag var bjudna till våra trevliga grannar Ve och Iv. Iv hade stått vid grillen i flera timmar och Ve hade gjort salsa, sallad och världens godaste äppelkaka. Deras son Ro, utbildad bartender, serverade flinkt goda drinkar. Ja jisses, jag är fortfarande mätt tolv timmar senare.

Idag har vi i alla fall gjort lite nytta. Vi har åkt till återvinningsstationen och slängt skräp och nu försöker jag stryka lite i värmen. Jag har nog lite av Martin Luther i mig, i alla fall. Nu tar jag tagelskjortan på!

Full av ruelse tecknar jag

Eder förtrogna

Hundgodis

Biblioteken är väl ena riktiga guldgruvor?! Igår fick vi sätta ut de gåvor och blommor vi fått till hembygdsföreningen i bibliotekets skyltfönster. Jag hade även skrivit ut och ramat in collaget från lördagens jubileum. Sedan kunde jag inte låta bli att titta igenom de utgallrade böckerna som låg till försäljning i entrén.

Då hittade jag bland annat denna skatt: Hund i Paris av Inga Borg med helt underbara målningar. Den var nog avsedd som barnbok, men jag bara älskar den, även om jag är till åren kommen! Jag läser sakta och tittar omsorgsfullt på alla detaljrika bilder. Godis för en Paris-älskare!

PS: I morse, när jag i godan ro satt och läste tidningen på nederbotten, utbröt en väldig kalabalik på övervåningen. Maken var oskyldig till bullret, för han låg och sov. Det visade sig att en oförvägen talgoxe klämt sig in genom fönsterspringan på några centimeter. Katten hade fått syn på den och i jakten på fågeln vält prydnadssakerna framför fönstret. När jag kom upp i sovrummet låg Katten och stirrade på fågeln mellan sina tassar. Den var redan illa tilltygad. Maken fick ett abrupt uppvaknande och fick rycka in för att få ut fågeln. I det läget valde jag att dra mig undan och låta mannen ombesörja utforslingen. Inte jämlikt! Jag vet! :DS

Novisen vid spisen

Här står jag i köket. Vispen och skålen finns kvar, fyrtio år senare.

Jag lovade ju att komma tillbaka med ett exempel på ett icke så lyckat försök i köket. Den här berättelsen skrev jag på skrivarkursen för precis ett år sedan och den är nästan alldeles sann:

Hastbullar blev kastbullar

Jag la dröjande tillbaka telefonluren. Svärmor hade just meddelat att hon var i antågande. Hon skulle komma med tretåget och göra en kort visit, innan hon fortsatte sin resa söderut. Maken var bortrest på kurs och väntades inte hem förrän om några dagar.

Jag var nygift och novis vid spisen, medan min svärmor var en erkänt duktig och effektiv husmor. Hon var föreståndare för ortens vävstuga och hon kunde dessutom på nolltid trolla fram de mest läckra rätter och bakverk av vad som fanns i skafferi och kylskåp. Herregud, jag måste ha något hembakat att bjuda henne på! Jag ville ju visa mig från min bästa sida. Nu var goda råd dyra!

Med darrande fingrar letade jag fram senaste numret av den damtidning jag prenumererade på. De hade börjat med en bakskola som hette ABC för nybörjare och där fanns ett recept på hastbullar. Perfekt!

Jag läste receptet noga och tog fram alla ingredienser som ingick. Jag blev lite bekymrad när jag såg att bakpulvret knappt skulle räcka. 2,5 dl stod det i receptet. Men om jag bankade ordentligt på den upp och nedvända burken kanske det blev tillräckligt.

Jag reflekterade lite över att det skulle behövas så mycket bakpulver, men eftersom det var frågan om hastbullar, så krävdes det kanske lite extra energi. Dessutom var ju receptet skrivet för nybörjare, så då borde det vara utprovat och riktigt.

Med fart och fläkt snodde jag ihop bullarna. Jag skulle precis hinna! Men när jag tog ut plåten från ugnen såg bullarna bedrövligt bleka och platta ut. Bäst att smaka, tänkte jag, och bet försiktigt i en bulle. Tvi, tvi!! Det smakade vedervärdigt! Jag spottade och fräste och sprang ut i trapphuset med plåten och tippade ut de misslyckade bakverken i sopnedkastet.

Precis när jag kommit tillbaka in i lägenheten igen kom svärmor, elegant som alltid, i trappen.

Vid kaffet och Mariekexen berättade jag om mitt nesliga nederlag och hon brast ut i ett hjärtligt gapskratt som varade i minst fem minuter.

I damtidningens nästa nummer beklagade redaktionen tryckfelet i receptet. Det skulle naturligtvis ha varit 2,5 tsk bakpulver och inget annat.

Jag fick mig en rejäl minnesbeta: Lita aldrig blint på tidningar och ett skratt kan vara nog så gott till kaffet!

Augustihelg

Ännu en het sommardag, och här sitter jag och knappar på datorn. Är jag inte riktigt klok?

Bilden ovan är ifrån igår. Precis när vi gått ut från Vandrarnas Kapell i Tiveden, där Tivedspojkarna medverkat i en gudstjänst med läsarsånger, så föll regnet mjukt och varmt. Solen lyste igenom regnets draperi och lät regndropparna glittra i lövverket. En välbehövlig kort dusch som gärna skulle få ha varit lite längre.

I lördags firade hembygdsföreningen 60-årsjubileum på Casselgården. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Maken, som är ordförande, höll ett anförande och sedan fick tre trotjänare utmärkelser av förbundet. Representanten från distriktet berättade hur mycket den frivilliga arbetskraften inom hembygdsrörelsen är värd. Det är häpnadsväckande många miljoner som läggs ner.

Laxå-profilerna Bosse och Tero spelade upp en dialog mellan en Antoinitermunk och en vandrare. Det var en tablå ur Bodarnespelet, som har spelats på klosterplatsen några somrar. Jag kände mig genast förflyttad till medeltiden, men rätt som det var glimtade lite nutid fram.

Sedan var det min svåger Kurt-Olas tur. Han höll ett fint visprogram som började med Frödings Strövtåg i hembygden. När han sjöng Ferlins I folkviseton, så blev jag tårögd för i ögonvrån såg jag hur Pe och Em tog varandras händer. Den texten är så underbar.

Och tårtbuffén blev lyckad, den också. Min tårta fick med beröm godkänt. Skönt för mitt dåliga självförtroende när det gäller bakning. Jag ska senare berätta för er om ett mindre lyckat bak jag gjort i min husmoderskarriär.

Sedan kunde vi pusta ut med middag i trädgården. Vi satt kvar länge den kvällen. Det var ljummet och skönt. Solen hade gått ner för länge sedan innan vi gick in i huset igen.

Ha en skön augustivecka, kära vänner!