Tunga fjät

God morgon!
Hoppas att er Lucia-dag blev fin. Här är en Lucia-morgon för länge sedan, då jag uppvaktade min farmor Agnes på sängen. Farmor var på besök och fick sova i bäddsoffan, den som jag senare hade som egen säng i flickrummet. På den här bilden är jag nog lika gammal som LL är idag,

Här förskottslussar hon när hon provar sitt nya lusselinne. Igår fick hon använda det på riktigt på förskolan, det fick jag se på hennes mammas instagramfoto.

Dagarna rusar fram mot jul. Jag skriver julkort och julbrev, slår in paket, bakar julbröd. Men det är en hel del kvar innan julen får komma.

Årets julbröd blev bra, trots att den gamla hushållsmaskinen börjar strejka. När jag smulat sönder jästen och börjat hälla i den ljumma degvätskan, ville den inte knåda. Maken, som halkat och slagit sig ordentligt, fick mödosamt och smärtsamt förflytta sig till köksbänken och hjälpa mig igång med eländet. Tur, för en sådan här rejäl deg knådar man inte manuellt.

Årets andra julbord åt vi i veckan hos glada Ghuncha. Trevligt att få träffas och prata och skratta medan man njuter av gravad lax och ris à la Malta. Dagen efter skulle jag träffa diabetessköterskan, så det var väl inte så lämpligt att äta stor middag då. Men till min stora förvåning och glädje var värdena riktigt bra! Lite högt blodtryck bara.

I dagarna kom tredje omgången av mina bloggböcker. Nu har jag 12 böcker med mina blogginlägg med början från den 5 december 2008 till den 20 november 2019. Roligt att ha.

Nu ska jag sätta på kaffet och hämta in tidningen. Sköt om er, därute!

Torgmadam och julkorist

I år hölls Laxå julmarknad under en dag istället för två. Tyvärr bidrog inte vädret med någon vidare julstämning, men vi andra försökte så gott vi kunde. Tanterna Viola och Rosa var på plats som vanligt och hade pyntat sitt marknadsstånd med lyktor och röda äpplen. Rosa (Britt-Marie) sålde almanackor för nästa år och julkort och Viola (jag) sålde boken På utflykt med tanterna på Villagatan och trevliga bilder på vår lilla ort.

Förutom att vara marknadsgumma var jag även körsolist. Vi i Bodarnekören klev upp på scenen klockan ett och rev av ett antal julsånger. Anna och Malin sjöng varsin solosång och jag sjöng första versen på Nu tändas tusen juleljus alldeles själv. Det gick bra. Senare på dagen sjöng fyra herrar från Åtorp, Nysund Gents Quartet, sina vackra sånger.

Så här kunde det ha sett ut!

Efter att ha stått på torget i sju timmar var jag alldeles genomfrusen. Fötterna kändes som isklumpar. Gissa om det sedan var skönt att glida ner i skumbadet hemma och samtidigt smutta på en whisky. Rätt! Det var det.

Lycka

Världen har fått en ny liten människa att tycka om. För en vecka sedan föddes Mella Meliha och igår var Ve och jag och hälsade på. Så härligt att få hålla henne och försiktigt klappa hennes fjuniga nacke.

Så glad jag är att få vara en liten del av familjen. Det ska bli så spännande att få följa Mellas fortsatta utveckling. Spädbarn ger ett sådant hopp. Jag önskar bara att hennes mormor och farmor och hennes fina mostrar snart ska få hålla henne också. Just nu befinner de sig långt borta i en annan del av Europa.

Sol och rimfrost

En liten glugg i vintermörkret har det varit några dagar. Igår skyndade vi oss ut för att fånga några solstrålar. Det skulle bli omslag i vädret igen, sa väderpresentatören på TV. Bäst att passa på medan solen strödde glitter på grenar och gräs.

En tunn hinna is hade lagt sig på sjön närmast land. På stigen längs Fyrnäset syntes spår av hare och av husse och hund. Eller var det av varg? Efteråt fick jag höra av en som bor i trakten, att varg hade vant synlig i grannskapet nyligen. Tur att jag inte visste det innan. Då hade det inte blivit någon solskenspromenad på Fyrnäset.

Se upp i backen!

Här rustar vi för första advent. Lilla Lila har hjälpt mig att göra i ordning adventsljusstaken och provat sitt sitt nya lucianattlinne. Hennes snälla föräldrar köpte även en pulka åt henne, så det blev full fart i backen. - En gång till, ropade hon!

Inte långt därifrån strök älgfamiljen förbi, det såg vi på fejan. Älgkalvarna hade kanske också tyckt att det skulle varit kul att åka i backen.

Igår kom snön tillbaka för andra gången i november. Och solen också. Prima vinterväder.

Någon har fått kalla fötter?

Trevlig första advent på er!

I väntan på Advent och på snön

Genom dis och dimma for vi igår på motorvägen. På vissa ställen, där Närkeslätten bredde ut sig, vältrade dimman över oss och man såg bara några meter framför sig. Vi var på väg till tandläkaren i Kumla, 😁, för min årliga genomgång. Inga hål och ingen tandsten!! Efter lite nöjesshopping i den väldiga Maxi-butiken spurtade vi tillbaka och så uppsökte jag en vän fotvårdarinna. Man ska vara rädd om sina fötter, var det någon som sa en gång.

Idag blir min bil omskött. Det blev en tvåa sist på besiktningen, så då passar vi på att både låta laga och serva pärlan.

Nu på förmiddagen har vi förberett inför advent, i alla fall på övervåningen. Rosenslingan på vänstra bilden köpte jag i Paris, när lillasyster L och jag var där för länge, länge sedan. Gardinerna hängde i svärmors köksfönster. Gardinkappan i högra fönstret virkade jag för över fyrtio år sedan när vi bodde i Karlskoga. Och geneverkruset drack vi ur .... (nej, det minns jag inte! Skojar bara) Snacka om återbruk, eller hur.

Det är något i luften som surrar!!

Allt sedan mina kära barnbarnsflickor var hos oss har ett litet sprött larm ringt halv fyra på eftermiddagen och halv fyra på natten. Ljudet har hörts i mitt "datarum" tillika gästrum. Jag har gått omkring och lyssnat i alla väderstreck men det har varit omöjligt att förstå varifrån det har kommit. Maken kunde inte hjälpa mig. Han kan inte höra ljudet alls, det ligger på fel frekvens.

Det var klockan till vänster som ringt två gånger per dygn ( i en timme i sträck) under tre veckor

Jag letade och letade. Till slut tömde jag alla lådorna i min lilla byrå och ställde fram de små reseväckarur jag hittade. Precis för en kvart sedan började det ringa igen. Men det var inte någon av de fyra uren jag hittat som ringde. Nej, nu sjuttsingen skulle jag få stopp på oljudet. Jag drog fram en låda under sängen och nu hördes ljudet plötsligt klarare. Och där, äntligen, låg det lilla uret och larmade. Puh, vilken lättnad när jag efter tre veckor kunde få tyst på eländet. Tjejerna har säkert lekt affär och sålt klockor för glatta livet och lyckats ställa en av dem på väckning.

Oljudet förde det goda med sig att jag fick rensat i de spännande byrålådorna. Nu får man väl hoppas att det börjar ringa någonstans inne i den stora klädgarderoben. Den borde nämligen rensas rejält, den också!