2020-11-26

Tröst i novembermörkret


Det är lite tungt nu. Novembermörker, coronaisolering och dessutom har Maken fått ytterligare ett cancerbesked, en valnötsstor tumör i tjocktarmen. Sjukvården har dragit igång med åtgärder, så tumören ska väck, när vet vi inte än.

Men man får göra vad man kan för att lysa upp i mörkret. Vi har redan hängt upp adventsstjärnor och satt fram adventsstakar. Det har jag tyckt varit tabu tidigare. Inte förrän advent - aja baja! Men nu är det ett annat läge. Maken har dekorerat trädgården med ljusslingor. Nu kan småfåglarna se vad de stoppar i sig från fågelautomaterna. 

Några julklappar har till och med blivit klara. En kom från min syster S i Västra Götaland, jag har tjuvkikat och slagit in den igen. Jag kommer att bli så glad på julaftonen!

Jag har kunnat försvinna in i Kulla-Gullas värld, ett fattig-Sverige så som det såg ut i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Egentligen inte alls länge sedan. Då var det skillnad på folk och folk. Barnhemsbarn och torparungar var inte mycket värda. Kulla-Gullas rättvisepatos och medkänsla vek aldrig från henne och naturligtvis slutade hela serien så bra som den ska. Tack MO för lånet!

Kissen i den gula mössan la min vän M ut på Facebook idag, som en godmorgon-hälsning. Jag blir så glad av att bara se på bilden.

Nu lyser solen in genom rutan. Kanske dags för en promenix?

2020-11-17

Torsk på tallrik och kungligt nöje



Maken har fyllt år, men det blev inte lika festligt som det brukar vara. Han går på diet för en besvärlig undersökning i veckan och coronan har tagit fart lite extra, så tyvärr har vi fått vänta med barn- och barnbarnsbesök. Men vi tröstade oss med torskrygg med äggsås och ett gott vin till det. Den paisleymönstrade skjortan, inköpt på ortens förnämliga klädaffär, fick han i present av undertecknad.

Idag kom vår fina väninna Ve med en vacker amaryllis till Maken, stora vita klockor och knoppar. Orkidéerna i köksfönstret har fått konkurrens!

Min granne MÅ inspirerade mig att baka saffransbullar. Jag hittade ett bra recept med kvarg, smör, mandelmassa, kardemumma och tittade på youtube hur man fixar till snurriga snurror. Man kan lära sig mycket på nätet. Bullarna blev jättegoda. Tyvärr måste Maken vänta med att smaka. Nu är det bara flytande som gäller. Tur att det finns frys.

Vi konsumerar The Crown på Netflix för närvarande. Är bara inne på andra säsongen än. En välgjord serie med både skvaller och historiska inslag. Vilka miljöer, vilka kläder! Princess Margret har just träffat Tony Armstrong-Jones och journalisterna är som gamar. Hur ska det gå? Ja, det behöver vi ju inte undra.


 

2020-11-14

Utflykt till vägs ände


Veckans fredagsutflykt gick till Limstensgruvorna, där vi aldrig varit men som vi hört talas om. Vi hade med oss Carl Anders Lindsténs bok om Sevärdheter runt Örebro och kaffetermosen. Den lilla kartskissen i boken hjälpte oss bara delvis. Vi fick fråga hjälpsamma Mullhyttebor om vägen innan vi hittade den lilla oansenliga parkeringen i trollskogen. Vägen dit gick förbi röda stugor, uppför höjder, ner i dalar. Sjön Multen låg helt stilla och blank i gråvädret.


Vi följde barrstigen uppåt från parkeringen tills vid såg de lodrätta schakten, där man fram till i början av 1800-talet brutit kalksten. Maken funderade på om det kunde vara så att kalkstenen som brändes i Ramundeboda kunde ha kommit härifrån.


Det måste vara vackert på våren här, med all den kalkrika jorden, där blommor trivs. Vi får återkomma då. 


Eftersom vägen tar slut här, vände vi och åkte tillbaka en bit och stannade till vid Sixtorp, där vi drack vårt kaffe. Klockan var bara tidigt på eftermiddagen, men ändå började det blåna på himlen. Blå skymning över skog och sjö.

Innan jag sätter igång med dagens sysslor måste jag berätta att vi haft fina lunchgäster i trädgården, steglitsar som ser ut som små papegojor nästan. Suddigt bildbevis:

Karin på Åland har just lagt in kanonfina bilder och information om den fina fågeln. Kolla här.

Trevlig helg!


2020-11-12

Ljuspunkter

 

Lunchdags i trädgården, bofinksbilden är lånad från nätet

En dryg vecka har gått sedan jag satt på övervåningen och hörde Tivedspôjkera öva på nedre botten. Det var då som mailen och smsen duggade tätt med budskapet att alla sociala aktiviteter ställdes in på grund av den ökande smittan. Jag tänkte då i mitt stilla sinne - Är det månne fartygsorkestern jag hör spela? Olycksbådande.

Sedan dess har vi hållit oss i skinnet. Jag har bara handlat, besiktigat bilen och klippt håret - annars har jag hållit mig i och runt huset.

Vad gör jag då, förutom de hushållsnära tjänsterna?

Jo, jag läser. Bland annat den nya boken av Viveca Sten, Offermakaren, som utspelar sig i Åre. Väldigt bra skriven. Den är spännande genom alla fyra hundra sidorna. Jag varvar annan litteratur med Kulla-Gulla-böckerna, som jag fått låna. Då förflyttas jag till ett annat Sverige, så som det var för 100 år sedan. 


Jag kollar på miniserien The Queen´s gambit på Netflix om schackgeniet Beth. Härliga 50-tals och 60-tals miljöer och musiken! The end of the world spelades i senaste avsnittet och den slungade mig tillbaka till tiden det begav sig.

Fåglarna i fågelautomaterna underhåller också. Lite roligare att titta på än bullarna i microvågsugnen.


Igår förmiddag ringde det på dörren. - Vem i all sin dar kan det vara? Utanför stod inte några försenade Halloween-spöken som ville ha godis, utan två seniorer som räckte över två kassar - med godis! Gissa om jag blev glatt överraskad. En värmande omtanke från SPF - snacka om medlemsvård.

Man får ta till vara alla ljuspunkter i mörkret!
Kram


2020-11-07

Håll i, håll ut, håll avstånd


Gårdagen bjöd på ett helt underbart solskensväder. Maken och jag beslutade oss för att ge oss ut i omgivningarna, för att lapa sol och eventuellt hitta några trattisar. Vi åkte till det ställe där vi för många år sedan hittade våra allra första trattkantareller, när Maken snubblade och stod på näsan. Där, med blicken endast några centimeter ovanför marken upptäckte han de jordbruna, små svamparna med gula skaft. 

Men igår hade vi ingen större svamplycka. När vi strosat runt utan att hitta något förde oss vägen upp på en höjd med en alldeles storslagen utsikt. Och minsann därifrån upptäckte vi en svamp, det ståtliga vattentornet i Laxå. Vi blev sittande en bra stund där i solen och njöt av både utsikten och det medhavda kaffet. 

I måndags pratade jag med min väninna i Frankrike, PO66, och hörde om deras "reconfinement", som innebär att de inte får lämna bostaden i mer än en timme om dagen och inte befinna sig mer än en kilometer bort. Allt för att hålla coronasmittan i schack. Jag berättade att jag i veckan skulle gå på körövning, eftermiddagsbio bland annat, föga anande att nedstängningar skulle drabba även mig.

Redan dagen därpå, när Tivedspôjkarna tränade i vårt vardagsrum och jag satt framför datorn på övervåningen, så blev jag varse att tumskruvarna drogs åt även i Örebro Län. Det var på Facebook jag läste kommunalrådets anmodan att inte besöka bibliotek, möten, butiker, bio, simhallar mm och bara träffa dem man bor med. Nu ramlade mailen in som berättade om inställda begivenheter. Det blev till att sudda i kalendern. Under tiden strömmade tonerna från undervåningen upp och jag fick associationen av att höra fartygsorkestern spela. 

Resten av veckan har flutit på med trädgårdsarbete, städning, läsning mm. Besiktigade min lilla grå pärla, som dock inte passerade utan anmärkning. Det blir till att åka till verkstaden på måndag morgon. Jag fick besök av en jättestor husspindel. Plötsligt låg han där, bara en meter från mina bara fötter på köksgolvet. Han lät sig bäras ut i ett stycke hushållspapper, det var Maken som fick agera hjälte.


Nu väntar en helg utan planer. Det är Fars Dag på söndag och det hade varit så underbart om vi skulle kunna ha fyllt huset med barn och barnbarn. Men vi får väl fortsätta längta.


2020-11-03

Julklappstips

Målad av Britt-Marie Dahlberg

Utdrag ur boken På utflykt med tanterna på Villagatan från 2017. Text: Margareta Swenson och Bild: Britt-Marie Dahlberg 

"Laxå - mitt emellan metropolerna

Det vilade något mycket fridfullt över Villagatan, denna förmiddag i augusti. Inte en kotte var ute och rörde på sig. Jo, men vänta! Där sneddade Katten över gatan och smög sig in under staketet till Tanternas trädgård. Det var väl dags för förmiddagsgrädden, kan tänka.

Gulla, Viola och Rosa kom just ut på förstukvisten. De hade bestämt sig för att ta sitt kaffe på Laxå torg istället för hemma i trädgården. - Vi behöver se lite folk, sa Gullan. - Ja och känna på stadens puls, sa Viola.

Laxå ligger exakt mitt emellan Stockholm och Göteborg, 25 mil åt vardera hållet. På ena sidan tätorten går Västra Stambanan och på andra sidan strömmar trafiken på E20. Samhället byggdes upp när järnvägen var nu, men två vackra gamla herrgårdar minner om brukets storhetstid för flera hundra år sedan.

Tanterna och Katten slog sig ner under parasollet på torget. Från sin plats hade de full utsikt över Postgatan i vars ände tågstationen och resecentrum ligger. Tåget från Stockholm hade just släppt av sin last med resenärer, som kom gåendes med sina rullväskor och ryggsäckar längs gatan. Lisa på Modebutiken hade varit på inköpsresa och hade väskan full med de läckraste underkläder. Hon vinkade glatt åt Tanterna, innan hon svängde in på Tavernagatan. Rosa var en stamkund och skulle säkert snart komma in i butiken och köpa sig något laxrosa.

Bagarmästare Bengtsson hastade förbi och lämnade ett svagt doftspår av nybakade bullar efter sig. Han var på väg till biblioteket för att lämna igen boken "7 sorters kakor", det var sista inlämningsdagen. Fröken Kvist kom just ut från blomsterhandeln. Hon hade köpt sig en praktfull, violett krysantemum, som hon visade för Tanterna. Men sa samtidigt - Den här får du inte tugga på, Katten! Den är giftig för dig. - Å ja, tänkte Katten, kaffe är väl minsann också ett gift, men det verkar ingen ta någon notis om. Men jag lapar hellre grädde än käkar krysantemum, jag går på LCHF-diet.

- Vilket folkliv, sa Gullan

- Allt man behöver för livets nödtorft finns här i Laxå, sa Viola

- Men nu behöver jag kåldolmar och lingonsylt, sa Rosa. Kom så går vi hem och äter lunch."

Det här var det sista kapitlet, ett uppslag, i boken På utflykt med tanterna på Villagatan. De tidigare kapitlen beskriver, med glimten i ögat, tanternas utflykter i trakten runt Laxå, illustrerade med Britt-Maries levnadsglada bilder. Den passar för alla åldrar. Om du är intresserad att skaffa boken, den kan bli en trevlig julklapp eller en födelsedagspresent om du inte behåller den själv som en "coffe table bok", hör av dig till mig. Jag har ett litet lager kvar. Priset är 100 kr. Porto tillkommer om den ska skickas.



2020-11-01

Sista veckan i oktober



Minns de kära som gått bort, det gör vi året om, men alldeles speciellt en dag som igår, Allhelgonadagen. Jag putsade silverljusstakarna på mormor Ruts sybord, letade fram bilder på våra föräldrar och tände ljusen. Så gjorde mamma Barbro varje Allhelgona. Då blickade mormor och morfar, farmor och farfar ner på oss från porträtten på chiffonjén. 

Minnesstunden igår i vår vackra träkyrka var stämningsfull. I år hade man delat upp den i två omgångar, för att undvika trängsel. Trettio ljus tändes på altarringen till minne av de som gått bort under året. Och nästan lika många skulle tändas två timmar senare. 

Vi har börjat mata småfåglarna. Talgoxar, blåmesar, nötväckor och skator köar flaxande runt fröautomaterna. Till och med blyga herr och fru Domherre har gjort ett besök. Några korta promenader har jag fått till i veckan och även besök hos Alida på Mathildas Mode. Hon firade tvåårsjubileum som butiksägare i veckan. Naturligtvis blev det några inköp, vad trodde du?

Idag är det Lilla Hjärtats födelsedag. Det är nu tolv år sedan hon föddes, den där mörka, men välsignade allhelgonadagen. 

Några av alla mina bilder på Lilla Hjärtat, tjejen med attityd.

Ha det gott!

Maggan

PS: Blir sugen på en kopp te, efter att ha lagt det här pusslet. 


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...