2018-10-16

Familjehelg kryddad med flamenco

Klockan är bara halv sex på morgonen och här sitter jag och ugglar framför datorn. Mobilen ska väcka mig klockan sju, ifall jag skulle slumra in, ifall min egen skärmsläckare går in. Jag blev väckt strax efter fyra då ett sms kom in med svar på en enkät jag ställt till församlingstidningen Bodarne-Magazinet. Och sedan gick det inte att somna om.

Många intryck från den gångna helgen i Uppsala snurrar runt i hjärnan. Det har varit en helg med många goda samtal med människor vi har varma relationer med men som vi träffar allt för sällan.

Överst: Gitarrfestival i Konserthuset, höstsol över mig, Svägerska och Svåger. Nederst: Besök på butiken Studio 54 där jag fyndade vackert plagg, spatsertur med Svåger, Lillebror och Storasyster. Än blommar det i rabatterna

Från fredag eftermiddag till söndag förmiddag umgicks vi med vackra Svägerskan och hennes rare make. Vi blev bortskämda och ompysslade med god mat och dryck och med ett festligt besök på konserthuset. Där var det stor final på den årliga gitarrveckan, där Göran Söllscher spelade tillsammans med en ensemble från Murcia Fantasia para un gentilhombre. Minnesbilder från en annan tid strömmade mot mig, en tid då jag var aupair i Grenoble hos den gitarrspelande Jo och hennes två barn. Då lyssnade jag ofta på en LP med Rodriguez.


Resten av söndagen tillbringades tillsammans med mina kusiner, på en stor, luftig balkong högt ovanför marken. Det är sällan vi ses, men så roligt det är när det äntligen blir av. Vi hjälpte varandra att minnas vårt ursprung och bakgrund. Vi la pusselbit efter pusselbit. Och ändå är det många bitar kvar!


Vi härstammar alla från denna kvartett syskon: Storasyster Anna-Greta, lillebror Bengt, lillasyster Barbro (min mamma) och storebror Sven. Alla kusiner kunde inte vara med, men det blir förhoppningsvis fler sammankomster.


Igår var det stor samling i Casselgården. Två chefstjänstemän informerade seniorer om vad som händer och sker i kommunen och Britt-Inger och jag lättade upp det hela med att sjunga duett till Pers ackompanjemang på pianot. Det blev några gamla schlagers, de satt bra!

Nej, nu är det dags att sätta igång dagens sysslor! Ha det gott, ni därute!

2018-10-12

Yipeeee, det är fredag!

Torget om natten och kyrkparken om dagen

Jaha, så har det blivit fredag igen. Förut, när jag jobbade, så infann sig en sprittande fredagskänsla: Yipeee, det är fredag! Nu är man mer sansad och konstaterar lugnt att veckan har svirrat förbi.

Denna vecka har innehållit "jobb" på hembygdsarkivet, lunchträff med kompis, jobb på Kupan, sångövning x 2, föreläsning om Chile och Påskön på Kunskapens Hus, styrelsemöte hemma hos mig, trädgårdsstädning, jobb vid datorn, dammsugning, muffinsbakning etc.

Nu kommer helgen med utflykt till våra släktingar i Uppsala. Det ska bli jättekul!

Ha det gott, ni med!

2018-10-08

Sol över Svennevad


Vet ni vad? Det var sol över Svennevad! Det bar nästan lite emot att kliva in i kyrkan och öva, men det gjorde vi i alla fall, vi fyrtio körsångare från olika platser i södra Närke.

Anna Stadling var höstens artist i Läkarmissionens konsertsatsning. Hennes röda hår lyste ikapp med lönnlöven på andra sidan kyrkfönstren. Anna var för mig en ny bekantskap och hon gjorde ett mycket fint intryck. Hon var positiv, ödmjuk, närvarande. Inga divalater där, inte!  Här är ett smakprov på hennes egenkomponerade musik.

Vi fick stående ovationer av publiken, cirka 300 tillresta konsertbesökare, när väl konserten var till ända. Jag skulle kanske behövt någon övning till för att känna mig bombsäker, men det var en härlig känsla att ingå som en liten kugge i musikhändelsen.


Och över alltihopa lyste Moder Sooool!

2018-10-07

En höstlördag i Klockarbacken


God morgon!
Har ni sett så vackra färger naturen bjuder på just nu? Jag måste snart gå på fotojakt med kameran, innan löven dråsar av träden. Men SMHI lovar varmt och vackert väder i veckan som kommer, så då!

Denna helg är tämligen uppbokad. Igår smög jag iväg i gryningen för att hämta Babs och köra oss till den lilla söta staden A-sund. Där var det Rådslag för kyrkans internationella arbete hela dagen. Som bordsgranne hade jag en glad och frejdig dam med ursprung från Irak och tvärs över bordet satt en musikalisk och språkbegåvad dam från Hallsberg. Kvinnorna övervägde i samlingen, men det fanns ett och annat manfolk också. Vad pratade vi om? Jo, vi pratade om det internationella hjälparbetet i allmänhet och julkampanjen En flicka är född i synnerhet. Unge Xerxes och fler med honom hade varit i Jordanien på studiebesök och kunde rapportera om upplevelser vid Jordanfloden.

Idag är det dags för Läkarmissionens konsert med Anna Stadling  i Svennevad. Vi i kören sjunger upp oss några timmar först, men klockan 17.00 börjar det!


Igår, den 6 oktober, skulle pappa Olle ha blivit 103 år, om han hade levat. Tänker på honom ofta, inte bara på hans födelsedag. Här står han i sjömanskostym i fotografens ateljé tillsammans med pappa Edvard, storebror Gösta och mamma Agnes.


Av den lille buspojken blev det en väldigt fin och bra pappa, som jag är glad över att ha fått ha.

Just nu läser jag boken Aldrig en av oss av Yvonne De Geer, som adopterades in i adelsfamiljen och som fick veta på sin tioårsdag att hon inte var en adelsfröken "på riktigt". Ibland får man glimtar av livet på en herrgård här i närheten, Bålby, och det gör det hela än mer intressant.

Skön söndag, på er!

2018-10-02

En vecka senare...


Var det bara en vecka sedan som vi möttes där i den sammetsmjuka kvällen i Rüdesheim? Otroligt! Då gick man ledigt omkring i kortärmat utan att frysa.

Nu haver man förflyttat sig till norrut och det är höst med röda löv, svamp och frostnupna gräsmattor. Delar av Bodarnekören övar inför söndagens konsert i Svennevad med Läkarmissionen och Anna Stadling. Det blir mycket Johnny Cash-toner som kommer att ljuda i den stora stenkyrkan. Kom och lyssna vetja! Det börjar kl 17.00 men kom i god tid innan.


Em och jag har hunnit gå på bio också. Vi såg filmen Unga Astrid, som Alba August gör så bra. Relationen till den lille sonen Lasse var rörande. Och Maria Bonnevie som Astrids mamma är bedövande vacker. Men det är något i relationen Astrid/redaktören som skorrar falskt.


Nej, nu är det snart dags att göra sig i ordning för dagens pass på Kupan.

Adjöken!

2018-09-29

Högt uppe på berget... - reserapport 3 och sista delen


För precis en vecka sedan, förra lördagen, hängde och dinglade jag i en korg högt ovanför vinodlingarna vid Rüdesheim. Vid foten av linbanan nere i den lilla staden trängdes en massa människor som alla skulle forslas upp på toppen. - Det går aldrig, tänkte närkingen i mig.


Två storvuxna tyska reseledare tittade sig oroligt omkring: - Var är gruppen? Wo ist die Gruppe?

Men vår grupp höll ihop och matades två och två upp på berget av Paternosterbanan. Där uppe väntade ett ekotempel och ett svulstigt monument, Niederwaldmonumentet, med Germania tronande högst upp, likt Frihetsgudinnan. En bit bort hördes "klippetiklopp" och fram ur skogen kom två vackra körhästar dragandes på en vagn.


De som ville, orkade och kunde tog apostlahästarna ner till staden. Först var det en massa branta trappor och sedan gick man bland vinrankorna. Solen lyste milt och skönt. Ibland snodde man åt sig en druva, de var söta och goda. Efter halva vägen slog vi oss ner och tog en vätskepaus. Ingen dålig rastplats med utsikt över Rhenfloden och byn Bingen och dess vinfält på andra sidan.


Vi har haft en fantastiskt fin vecka, som lämnar kvar många goda minnen att plocka fram när det blir bistert här hemma. Våra tre reseledare, värdinnan Lotta, reseledaren Lars och busschauffören Lasse är värda all uppskattning. De har varit toppen! Omtänksamma, kunniga och trevliga! Vi kunde inte få bättre! Tusen tack!

Idag har Maken och jag gått en sväng i skogen. Se vad vi hittade:


Nu ska det bli svamplasagne, är det tänkt!

Auf Wiedersehen!

2018-09-27

Apfelstrudel och Umpa Bumpa - reserapport del 2

Överst: Torget i Bernkastel, Regnpaus för blåsorkestern
Nederst: Vackra hus och torg i Bernkastel, Gröna Moselfloden från bussfönstret, Alfred Posts skylt

Efter två dagar med hett högsommarväder slog det om. Fredagens väder blev som under en normal svensk sommardag, lite grått och lite dugg omväxlande med solglimtar. I år har vi ju inte haft det normalt i Sverige.

Vi bytte flod och bussades över till gröna, sköna Mosel, Maken och jag har ett minne av den söta lilla staden Bernkastel Kues, där vi landade på väg hem från Provence någon gång i forntiden. Då stod ett litet musikkapell på det pittoreska torget och spelade glättig Umpa Bumpa. Torget kände jag igen. Det kantas av vackra korsvirkeshus och i mitten står en brunn översållad med blommor. Men orkestern syntes inte till. Men i grannstaden Cochem satt musikanterna under ett tak och väntade på att regnet skulle upphöra. Vi tog också vår tillflykt till det caféet och inmundigade en smarrig Apfelstrudel till kaffet.

Överst: Druvor som växer på sluttningen ovanför Rüdesheim, Alfred häller upp
Nederst: Vandring från Niederwald till Rüdesheim, Rosévin från Prasser, Rast för trötta fötter, darriga ben och torra strupar

Hemma hos Alfred i Kues bänkade vi oss för en lektion i vinframställning och provning av hans fina viner. Alfred är vinbonde och tillika vice borgmästare och talar dessutom en alldeles utmärkt svenska. Han framhöll naturligtvis Moselvinerna och menade att de var de förnämsta. Medan familjen Prasser, vinodlare i fem generationer i Rüdesheim, menade att Rhenvinerna har den finaste kvaliteten. En nybörjare som jag kände inte någon större kvalitetsskillnad, utan köpte med mig smakprover från båda vinhusen.

Skyltfönster i Bernkastel: You are a Masterpiece! Make art.
Fortsättning följer ....

Tschüss!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...