Ciao, ciao!
Jag är hemma igen efter en vecka i vackra Toscana. Landningen blev "hård". Tillbringade en dag på akuten med infekterad vad och fick penicillin jag inte tålde. Jag var våldsamt magsjuk hela natten, urkramad som en disktrasa. Nu, efter byte av medicin, mår jag bättre och kan börja smälta alla intryck av resan i söder. Hänger du med på turen?
1 september - Äventyret börjar
Resan började klockan tre på natten med buss genom Mellansverige. I Strängnäs gick solen upp och de sista passagerarna på bussen. Vi blev en nätt grupp på 27 personer, personer som vi, T-S och jag, undan för undan lärde känna och uppskatta.
Vi flög från Arlanda direkt till Pisa och där väntade vår guide Lena, som skulle hänga med oss hela veckan i Toscana. Att det var varmt det märktes så fort vi klev ur planet. + 33 grader C stod det i displayen på turistbussen. Skönt att den hade air condition!
I San Rossore, en jättestor park med vackra gamla träd, fick vi ett första smakprov på det italienska köket. Sedan åkte vi vidare till Montecatini Terme och vårt hotell, där vi skulle bo resten av veckan.
2 september - Lite grann från ovan
Den här dagen var vikt åt fria aktiviteter. T-S och jag laddade våra vattenflaskor och tog solhattarna på och gick ut på upptäcktsfärd. Bergbanan från 1898 drog oss upp högt över staden. Där på berget låg den gamla staden med sina gränder, torg och kyrkor. Vid en av byns uteserveringar åt vi lunch och drack dagens första Prosecco.
3 september - Stadsvandring i Sankta Katarinas fotspår
Tidig avresa från hotellet till vackra Siena. Här mötte guiden Bodil upp och lotsade in oss i staden. Vi var utrustade med "hörisar" och kunde höra henne berätta om Sankta Katarina vars kranie och finger fanns att se i Basilica di San Domenico. Bodil berättade om kapplöpningen Palio, en urgammal sed då olika kvarter i staden tävlar med varsin häst på det enorma torger Piazza del Campo två gånger om året.
Restauranger och barer kantade torget och på en av dem slog vi oss ner och intog dagens lunch. Och ja, det blev en Prosecco till.
Nästa stopp blev staden med det svåra namnet; San Gimignano. Den är inte mycket större än Laxå, har cirka 7000 invånare. Vi knatade upp för backen och in genom stadsmuren, varifrån man såg långt ut över det böljande landskapet. Staden är känd för sina höga klocktorn (ca 12 kvar), sitt vita vin Vernaccia, saffran och skinka. Här finns en världsberömd glassfabrikör. Kön var lång till hans butik men vi lyckades komma åt varsin bägare. Man fick äta glassen snabbt innan den rann bort i hettan.
4 september - Höjdarkonsert under bar himmel
Fredagen var "utflyktsfri". T-S och jag gjorde en liten tur i staden. Jag hälsade på Puccini, som satt staty på en bänk. Han föddes i grannstaden Lucca och blev ju en berömd operakompositör. På kvällen fick vi uppleva en fantastisk konsert i Il Tettuccio en tempelliknande byggnad, delvis utan tak. Föreställningen hette "Callas forever" och tre operasångare sjöng, för allt vad tygen höll, "hits" från olika operor. Jag hittade en inspelning av just vår konsert. Här skymtar några ur vår grupp fram. Violinisten, en ung flicka med blank hästsvans, imponerade stort på oss. En världsstjärna i vardande.
5 september - Besök på högt belägen vingård
På lördagen var det marknadsdag i Greve, en liten stad i Chiantiområdet. Vägen dit var vacker. Cypresser växte stolta i landskapet med bergskedjan Appeninerna i bakgrunden. Det första vi gjorde var att på Lenas förslag besöka den anrika charkuteributiken Falorni, grundad 1806. Där hängde korvar och skinkor i täta led i taket, men det fick bli Pecorino-ost och kryddor i kassen hem. På marknaden hittade jag en mysig klänning. Yes!!!
På slingrande vägar tog bussen oss upp till vingården Castello di Albola, 600 m ö h. Där serverades det en trerätters meny med tillhörande, mycket goda, viner. Vi fick en guidad tur i vinkällaren, där fanns inte bara tunnor och dammiga flaskor utan även vacker konst. Den dammigaste flaskan var från 1951, mitt födelseår, men den hade passerat sitt bäst-föredatum - den var odrickbar, sa guiden. Hmmm. Men det dyra och mycket goda dessertvinet, det köpte jag med mig hem. Någonting att smutta på och minnas Toscana en bister vinterkväll i Svedala.
6 september - skön söndag hemma i Montecatini
+35 grader C idag också. Vi spenderade en del av dagen i termalanläggningen Il Tettuccio igen, där vi varit på konsert. Tittade på en konstutställning, beundrade vackra golv och pelare och åt lunch, skinka och melon.Vi smakade också på vattnet från en av de fyra brunnarna. Det kostade en euro extra vid entrén, det var det inte värt. Tror inte jag blev något friskare av det.
På eftermiddagen blev det sköna dopp i poolen vid hotellet, underbart att kunna svalka av sig sådana här heta dagar.
7 september - Lutande torn och avslutningsfest
Ja, nu har jag sett lutande tornet i Pisa med egna ögon. Check på det! Jag tror det var den allra varmaste dagen den veckan. På kvällen hade vi en riktigt mysig avslutningsfest på Farm il Poggio. Det kändes som man var på fest i den lilla galliska byn hos Asterix och Obelix, bara det att trubaduren, i det här fallet en hon, fick fortsätta sjunga och spela.
Som du förstår av ovan, har det varit en mycket lyckad resa. Ett mycket bra hotell Manzoni med serviceminded personal (tack Manuel!), trerättersmiddagar varenda kväll, bra upplägg med utflyktsdagar varvat med lediga dagar (tack Lasse!) och ett gäng mycket trevliga resenärer som det var lite trist att skiljas ifrån. Ett stort och varmt tack till Lena som berättat om allt vi såg och om hur det är att bo i Italien. Hennes kärlek till Italien smittade av sig på oss andra. Själv fick jag ovärdelig hjälp av henne just när jag behövde det som mest. 💓 Till sist varmaste tack till min käre Make som bjöd mig på resan och till Joy, sonen, som såg till att jag kunde göra verklighet av drömmen.
