2017-10-18

Glimtar av höst


Den här idyllen lockade mig att fota idag när jag var ute på min "brevbärartur". Här bor ett rart äldre par, som tidigare hade ett duvslag och en tam svan som bodde på en vassrugge i dammen. Ibland när jag jobbade på ESAB gick lunchpromenaden till dammen och då kunde det hända att svanen kom majestätiskt simmande, som en grann fullriggare. Idag var det bara gräsänder som skar vattenytan.


Blad faller tyst som tårar .... I vår skogsdunge bakom huset har många löv släppt taget. De som håller sig kvar lyser klart citrongula när solstrålarna träffar dem.


Ljus fascinerar. Här är ljusbåten i Ramundeboda kyrka. Söndagens Andrum är över och de flesta ljusen i båten har brunnit ut, men några flämtar fortfarande. Temat för kvällen var Vila. Jag läste bland annat Anna Perssons dikt Vila:

Nu djupnar tiden,
Nu dröjer skuggan,
Det spelar i vinden och vattnet är klart.

Mognad i ljuset,
tung är myllan,
Känslan svindlar och själen får ro.

2017-10-15

Farmorslycka


Lycklig den som är farmor! Lycklig är jag som kunde ta LH med mig på shoppingrunda i fredags i den stora gallerian. Vi tjejer hade en mysig stund tillsammans med inte alltför mycket folk som trängdes i butikerna.

LH provade kläder i provhytten utan knot och vi fick med oss ett helt lass. Sedan tittade vi i farmors favoritaffär, bokhandeln, där vi bara bytte ut den felköpta kalenderinsatsen mot en som passar. Naturligtvis kollade vi runt i LHs favoritaffär också, leksaksaffären, för att planera för den stundande nioårsdagen. Men vi köpte inget. Nu.

På LHs förslag tog vi varsin kall och god smoothie när vi hade fikapaus. Vilken bra idé, både gott och nyttigt.


LH gillar huvtröjor. Det ser man på det här collaget. På den översta bilden är hon bara 4 månader och på den undre bilden är hon sex år och nu ska hon alltså fylla nio!

Jag fick en fantastisk presentation när jag hämtade henne vid fritidsgården. - Kom och träffa min farmor! Det här är min farmor! sa hon och slog ut med armen som den värsta konferencier. - Hur gammal är du, frågade en av kompisarna. Jag fick riktigt tänka efter innan jag kom på att jag är sextiosex år gammal. - Det är min farmor med, sa kompisen. Det verkar vara en vanlig ålder på farmödrar.


Det här är min farmor, Agnes, vid julbordet 1951 hemma på Skogsvägen. Jag är ett halvår och sitter i pappa Olles knä. Här var farmor sjuttio år. Hon skulle få leva i tre år till. Man kan se på hennes blick att hon tyckte om sitt barnbarn.

Idag rinner min näsa och jag hostar och nyser. Men jag är inte smittad av barnbarnsbaciller. Hoppas bara att jag inte delade med mig bacillusker till henne, min stora, vackra, trevliga barnbarnsflicka.

2017-10-13

Den som gör en resa har något att berätta


Kvällshimlen var eldröd och färgade de regnvåta plattorna framför Kunskapens Hus. Klart jag tog fram mobilen och förevigade stunden.

Det var andra kvällen i rad som jag styrde stegen mot hörsalen i vårt lilla samhälle. I onsdags kväll hade Föreläsningsföreningen besök av Mats Grimfoot som tog oss med till Kambodja. Tänk så praktiskt att kunna sitta där i bänken och ändå tycka sig knata runt i trettio graders värme bland urgamla tempelruiner eller fara fram på det bruna vattnet förbi flytande byar och marknader.

Foto: Mats Grimfoot
Synd att inte fler tog tillfället att följa med. Är föreläsningsföreningarnas tid månne förbi?


Igår var det författarinnan Anita Hammarstedt som bjudits in av ABF till Kunskapens Hus för att berätta om sitt författarskap. Hon började skriva när hon gick i pension efter ett yrkesliv som ekonom på Postgirot och har hunnit skriva fyra böcker. En av dem följde med hem. Hade ni trott något annat?

Igår var det även dags att skaffa mig min höstlook (eller höstlock). Satte mig i frisörstolen hos MP efter lunch och två timmar senare så jag ut så här:


Ha nu en trevlig fredag den 13:e! Själv ska jag ut och åka på motorvägen. Håll tummarna!

2017-10-09

Helgen som just gått

Överst till vänster: En skata sitter på taket på vårt hus och beundrar solnedgången. Överst till höger: Judi Dench och Ali Fazal i filmen Victoria och Abdul. Nederst till vänster: Mina körkompisar och jag efter lyckad sångstund. I mitten och till höger: Intryck av ljusfestivalen och väntan på bussen under gatlyktan.

Helgen har gått i ljusets tecken. I fredags kväll var vi ett gäng som besökte Grästorp, en kommun lika stor som vår. Vi ville se deras Ljusfestival och den var verkligen festlig och häftig. Jag tror att Lilla Hjärtat skulle ha gillat den upplevelsen. Det fanns spännande stigar att gå och mycket att upptäcka, både i skogen och i Nossan, ån som flyter genom parken.

Igår sjöng vår kör och barnkören i Finnerödja kyrka. Det blev en mycket ljus och härlig stund. Lilla Fanny, två och ett halvt år, dansade i gången med ett pappburk på huvudet och fick prästen Simon att fnissa. När vi körde hemåt höll solen på att dala. Den belyste de gula och röda höstskogarna med ett starkt brandgult ljus. Det var synnerligen effektfullt mot den hotfullt åskblå kvällshimlen i öster.

E-M och jag hann precis slinka in på bion som började klockan 19.00. Vi såg en mysig och trevlig film om vänskapen mellan drottning Victoria av England och Abdul Karim, en sann historia från 1887. Kulturkrockar kryddade berättelsen och fick oss att skratta. Film gör sig bäst på bio!

2017-10-06

I tidningen

Björn Palmqvists trevliga tidningsartikel om boken Hästminnen. Artikeln var införd i gårdagens Länsposten.

Här länkar jag till inlägget om tillfället när vi blev intervjuade.


Ge en sol till jordens barn...

Bilderna överst och nederst i mitten är från P4 Örebros hemsida. De två ytterbilderna kommer från min mobil.
Carina Galanou Ipsonius från P4 Örebro kom till Laxå torg igår. Det var dags för Kommunkampen när det gäller insamlingen för Världens Barn. Och det gick riktigt bra. På bara en timme skrapade vi ihop 20.909 kr mot förra årets 12.542 kr. Vilket lyft! På mittenbilden nedan är det jag som knövlar ner veckokassan från Kupans försäljning i bössan.

Idag fortsätter insamlingen. Hoppas att det blir mer prassel än skrammel i bössan. Världens Barn behöver oss.


Det blev en mysig avslutning på torsdagen. En kväll med poesi, te och sympati medan elden sprakade i den öppna spisen. Det måste vi göra om!


2017-10-04

På turné med Tivedspôjkera


Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne.
Är det ingen som kan säga var vi e?

Jo då, det kunde GPS-mannen, som ledde oss denna regniga måndagsmorgon till Salem. Tivedspôjkera med Anna-Greta hade fått en spelning där på ett medlemsmöte för PROare. Vi blev otroligt väl omhändertagna av värdparet, även vi "spelarhustrur". Det blev både lunch, kaffe och middag hemma i det ombonade uterummet med utsikt mot en vacker skogsbacke.

Spelningen gick jättebra, det tyckte den månghövdade publiken, och jag fick till och med sälja några exemplar av På utflykt med tanterna på Villagatan. Hemresan skedde i mörker i tät trafik och i värsta busvädret med hällregn, blåst och risk för vattenplaning. Tur att Maken är rutinerad. Jag hade inte vågat köra en meter.

Nu står en ros på vårt köksbord som ett minne av utfärden. På fatet framför skymtar druvor och tomater från våra egna odlingar. Det lär få bli marmelad av de gröna.

Ha nu en skön onsdag!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...