Se med mig mot bleka, blåa skyn

Duva på Styrsö 2013 Foto: M Swenson

I många år åkte min kompis CN och jag till bokmässan i Göteborg och bodde på vackra Styrsö på helgen. Kontrasten mellan halvdagen i minglet med böcker och kändisar på mässan och friden och havsluften på ön var slående. Bilden ovan är från hemresedagen i september 2013, då vi drack morgonkaffet på balkongen i Halsvik och hade en åskådare sittande på telefonledningen framför oss. 

Åskådare hade även min käre svåger K-O igår, då han berättade om Dan Andersson och sjöng hans vemodiga, vackra visor. 

Kurt-Ola Lindgren framför visor till gitarr.

Han började med Gässen flytta:

... Gå och drick en fläkt av höstens vindar

Se med mig mot bleka blåa skyn

Kom och stå med mig vid hagens grindar

När de vilda gässen flyga över byn

Och sedan blev det kaffe med hembakt kaffebröd, som flinka damer fixat. Populärast är ju lotteriet, som gav en bra slant till Världens Barn.

Förresten, nu är keramikskålen hemma, den som jag köpte på Karlskoga Konsthall. Nu står den i hyllan, med locket på.

Nu lägger jag också locket på!

Adjöss!

Tager du ...

 Ja se det var ett riktigt fint bröllop det! Bruden var strålande vacker. Brudgummen stilig i sin lila fluga och matchande näsduk i bröstfickan. Kantorn spelade en hårdrocksballad så fingrarna glödde när brudföljet trädde in i kyrkan. 

Brudens kompis sjöng så vackert så att man fick en klump i halsen och prästen pratade innerligt om brudparets väg som lett fram till kärleken.

En kärleksfest var precis vad man behövde så här när mörker och kyla kryper allt närmre. Tack för att vi fick vara med!

Längs kanalen

Jag har sett den här vyn blänka förbi varje gång vi passerat det lilla samhället Svartå, kanalen som leder fram till ett ståtligt rött hus. Men jag har aldrig stannat till förrän nu, när jag varit på Sur-Annas Hembageri och köpt bröd för första gången. 

Jag parkerade bilen en bit bort och promenerade sedan längs kanalen tills jag kom fram till huset, som kallas Slottet. Det är inte brukspatronen som bott här utan arbetare och deras familjer, stod det på en skylt. Här bodde de fint, högt uppe på en kulle. Nu är det Hembygdsföreningen som har fått tagit hand om huset, stojet efter alla bruksbarn som bodde där har tystnat.

Jag vände och gick tillbaka på vallen längs kanalen. Passerade täppor, där höstblommorna blommade för fullt. I en av de röda längorna bodde Min Lilla Tant, som jag skrivit om och som har en egen etikett här i bloggen. Då var hon ung fru till pappas kusin O och mamma till min syssling Å. Hon har berättat om den tama älgen Svartå-Lotta och om när kungen, Gustav VI Adolf, kom på besök. Då var hon med i mottagningskommittén. 

Idag ska jag vara med om ett bröllop, minsann. Det hör inte till vanligheterna. Det blir nog en liten glimt av det här i bloggen.

Trevlig lördag, på er!

Hösthälsning

God morgon eller snarare God förmiddag!

Slänger iväg en liten hälsning utan att ha något särskilt att förtälja. Snart har september månad passerat. Dagarna är "randiga" som jag brukar säga, sol växlas med regn, det skiftar snabbt. Ena dagen är den milt och skönt, 23 grader i solen, och den andra är det gråkallt. Lönnarna börjar glöda i höstfärger och längs Casselgatan står de japanska körsbärsträden på rad i sprakande rött.

Trots alla aktiviteter som inte låter sig göras i dessa Corona-tider (vad jag är trött på det ordet!), så lyckas jag ändå fylla veckorna. Maken och jag har våra turer till sjukvården, som bryter tristessen (nu raljerar jag!). Körövningarna har börjat lite försiktigt, vi sitter med fyra meters avstånd från varandra och sjunger enstämmigt. Det har varit ett SPF-möte med föredrag om Monica Z, jag har varit hos frissan och så har jag gjort en intervju för ett kommande nummer av Sydnärkenytt. Förutom de hushållsnära tjänsterna, förstås. De tar ju aldrig slut. 

Jag fick en så härlig bild av min Lillasyster L. Hennes tre barnbarnsflickor sitter på rad i alldeles nya "äppelsockor". 

Tre kusiner på rad på farmors kökssoffa. Foto: Irre

Det fick mig att tänka på bilden av mina jobbarkompisar och mig, när vi fått hemstickade raggsockor av Chefen. Vi hade en fin samvaro, som man visst kan sakna ibland.

 Nu ska jag baka en mjuk pepparkaka för kommande evenemang. 

Höstliga hälsningar

Maggan

PS: En omtänksam vän som läst mitt blogginlägg lånade mig samtliga Kulla-Gulla böcker, så nu har jag att läsa. Dessutom en kanna full med Aroniabär, som vi fryst medan vi letar fram ett bra recept. Har du något?

Strövtåg i hembygden

Jag brås på min kära pappa, jag älskar utflykter. Han manade alltid på familjen att hoppa in i bilen och så körde vi ut för att ströva i någon vacker skog, spatsera vid sjöängarna vid Mälaren eller åka skidor på Badelundaåsen. Min make suckar vid minnet: - Vi skulle jämt åka till Kalles Kulle på Björnön när jag var hos er. Ingen rast och ingen ro.

Nu är det jag som manar till utfärder. Den strålande vackra fredagen vände vi kosan västerut. I Hova, på nya restaurangen BriQ, åt vi en fräsch lunch. Jag tog rotfruktssoppa, färskostfylld lax och knaprig äppelpaj med vaniljsås.

Vi fortsatte vår tur och åkte småvägar, nu österut. Vi åkte genom gammelskog där avtagsvägarna ledde till platser med mystiska namn. Vad sägs om Lilla Pjungserud? Vad ligger bakom ett sådant namn? I Undenäs gick jag runt den mäktiga domen, Undenäs kyrka, för att leta efter Constansias grav, hon som var oäkta barn till Erik XIV. Men jag gick bet. 

På vägen hem stannade vi till i den fina lilla Tivedsbyn Sannerud och provianterade i handelsboden.

Efter en mellandag i hemmets lugna vrå, ryckte det i utflyktsnerven igen. Jag hade sett på Facebook att Karlskoga Konsthall hade en samlingsutställning som verkade intressant. Så snart var vi på väg, norrut denna gång.

Karlskoga Konsthall ligger inrymd i det lilla vackra tingshuset mitt emot kyrkan. År 1897 vann Nobels testamente laga kraft här, enligt en välputsad skylt i parken. Det fanns mycket fint att titta på i hallen, konsthantverk av skilda slag. Vid torget hittade vi sushistället Daisuke för dagens lunch. 

Karlskoga har vuxit rejält sedan vi bodde där, för fyrtio år sedan. Det kunde vi konstatera när vi åkte Kosiá ner förbi alla flotta villor med utsikt över Möckeln. 

Nej, nu väntar morgonkaffet och tidningen!

Adjöss!

Receptet på smördegssnurror

Det här behövs:

En rulle smördeg (jag hade färsk)

Spenat 250 gram (jag hade fryst hackad)

Ost 200 gr (jag hade en rulle getost)

Lök 1 st (jag hade rödlök)

Vitlöksklyftor 2 st

Peppar

Flingsalt

Ägg 1 st

Så här gjorde jag:

Fräste spenaten i smör för sig och löken och vitlöken för sig och blandade sedan ihop dem i en panna.

Skar bort det vita "skalet" på getosten, delade den i mindre bitar, mosade och pepprade den. Blandade i den i den avsvalnade spenatröran.

La ut fyllningen på hela smördegsplattan, rullade ihop den från långsidan och skar 1 cm tjocka bitar. La rundlarna på smörpappersklädd plåt. Penslade med uppvispat ägg och strösslade på flingsalt. 

Gräddade i mitten av ugnen 225 grader 15 - 20 grader.

Det blev jättegott! Passar till förrätt för fyra personer eller som lite fredagsmys för bara 2 - 3.

Prova!

Om ögon, böcker, konst och blommor

 - Du har glaskroppsavlossning, konstaterade ögonläkaren torrt. Jag slog händerna för munnen. Glaskroppsavlossning! Det lät otäckt - trillar ögat ut nu, tänkte jag. Han höjde ögonbrynen, förvånad över min reaktion. - Det är åldersbaserat, sa han. - Det har var och varannan äldre människa!

I våras fick jag nya linser inopererade, eftersom jag hade gråstarr. Plötsligt kunde jag se fåglar i trätopparna och läsa skyltar långt bort. Fantastiskt! Jag har varit närsynt sedan barnsben, men nu kunde jag betrakta omgivningen utan vare sig månadslinser eller glasögon. 

Men så, för någon månad tillbaka fick jag en grå dimslöja som la sig över synfältet på vänster öga. Kanske efterstarr, tänkte jag, och bad om att få komma lite tidigare till efterkollen, som var planerad till oktober för ett annat synfel. Tänkte att de kanske kan fixa suddet med laser. Men nej, detta gör man inget åt. Det får jag leva med.

Trots sudd läser jag mycket. På Kumla Antikvariat köpte jag bland annat två ungdomsböcker; Kulla-Gulla (som jag aldrig läst förut) och Unga Pepita (som jag hade ett svagt minne av). Ur den senare boken trillade ett bokmärke ut, redan ur andra uppslaget. Läsarinnan hade nog tröttnat tidigt. 

Igår gick jag med i en bokcirkel för allra första gången. Ett gäng trevliga damer, jag känner alla. Vi satt i en fyrkant i en rymlig skolsal med högt i tak. Solen lyste in genom fönstren. Nu ska vi träffas var fjortonde dag och diskutera det vi läst. Skönt att komma igång med något regelbundet, där man kan träffa andra likasinnade. 

Tips till dig som är i Göteborg ibland:

Min syster ställer ut på Ateljé Hörnan mellan den 24 oktober och den 19 november. Hon har alltid målat och tecknat - har haft en kort väg mellan hjärnan och handen. Hon var bara två år när hon blev en sensation i min lekskola, eller barnträgård som vi sa på den tiden. Hon var där på besök med mamma och gjorde en detaljerad teckning av en boxare, som fick ungarna att flockas runt henne. Sedan dess har hon gått på Västerås Konstskola, på Gerlesborg, på Konstindustriella i Göteborg. 

Den här tavlan fick jag när jag fyllde år. Den föreställer mig som sexåring.

Den praktfulla pelargonen har fått flytta in. Undrar hur länge den håller sig så praktfull? Vid bodväggen står en gul ros och lyser - en "late bloomer".

Sköt om er och njut av septemberdagarna!

Mer firande

Några timmar innan Café Sockenstugan vid Borasjön stängde för säsongen var vi där: födelsedagsbarnet E-M, Ve och jag. Solen lyste men det var lite kyligt, så vi valde att sitta inne i storstugan och dricka kaffet. Sedan tog vi en runda runt området. Då var det skönt att jag hade tagit med min skotska cape, inköpt 2018 i en lite butik vid The Royal Mile i Edinburgh för de sista slantarna av reskassan. Den värmde. 

Hösten har definitivt klivit över tröskeln. Igår klippte jag ner plymspirean, "skördade" tomater och persilja, stoppade några månadssmultron i munnen och bar in den röda solstolen och strandleksakerna i förrådet. Idag är det helgrått och regnigt. Skönast då att hålla sig inomhus.

Ha det!

Firanden och ungdomsminnen

Födelsedagarna står som spön i backen. Kalas på kalas. I onsdags överraskade vi Ma, som trodde att hon var på väg till en stillsam fikastund på motellet, när hon plötsligt blev indragen på ortens fina Kina-restaurang. Supplies, supplies!

Här poserar vi, "doaflickorna" och födelsedagsbarnet.

Ma fyllde 50 år, hör och häpna! Med sig hade hon sin käre dalmas. Lyckan lyste om dem.

Dagen därpå firades en tjej som fyllde 70. På grund av Corona-risken var vi ett litet nätt gäng hemma hos jubilaren.

Här är jubilaren och två av hennes vackra barnbarn.

Prat, skratt och trevlig gemenskap och en supergod smörgåstårta bjöds det på. 

Imorgon ska en annan väninna firas. Det kanske blir rapport på det vid ett senare tillfälle.

Brev från Maggan, 19 år

Jag har hittat en mapp med mina brev från Grenoble hem till familjen i Västerås, 1970 - 71, när jag var där som au pair och student. Rolig läsning för mig 50 år senare. Jag skriver väldigt uppriktigt om mina våndor med barnen jag passar, med mitt hektiska nöjesliv, alla intryck, men också om hemlängtan. Tror att jag delar med mig till er också. Här är ett utdrag från brev skrivet den 27 oktober -70:

Plugget har hållit på i över en vecka nu. Ni skulle se min lärarinna. Vid första anblicken blir man nästan rädd. Hon har ett bombastiskt sätt och en röst som dånar. Hon kan ha sagt något strängt och alldeles efteråt lyses hennes hästansikte upp av ett hjärtligt leende. När hon ska förklara ett ord för oss, berättar hon hela historier och illustrerar det hela med rörelser. Vilken inlevelse! Föreställ er henne kutande fram och tillbaka i klassrummet, vridande på höfterna och föreställande en gångtävling. Hon fordrar mycket av oss, men är samtidigt förbaskat inspirerande.

Det var Madame Eichenbon, det. Jag kom att gilla henne mycket.

Maggan 19 år vid Medelhavet 

Anfäkta och anamma!

 Anfäkta och anamma! Vad sjutton är älgflugor bra för? Hårda, envisa, luriga och äckliga! Igår, när Ve och jag varit på en solig skogspromenad för att plocka lingon, trillade det ut tre stycken älgflugor ur mitt korta hår när jag kammade mig. 

Foto: M Swenson o V Mindeva

Förutom dessa kryp var det härligt i solen. Lingonen växte i stora klasar, mörkröda, stora och det var bara att förse sig. Plockade med lite vit renlav också till adventsstaken. Bra med framförhållning. A pro på julen, så har jag redan beställt från två duktiga jultidningsförsäljerskor. OK, det låter tidigt men rätt vad det är har vi julen över oss.

När det gäller odjur är det alltid någon som har något ännu värre att berätta: En Tivedsbo berättade nyligen att han tyckte att det kittlade så konstigt i örat när han hade tagit på sig sina hörselkåpor. Han rev av sig dem och upptäckte att det var en tvestjärt som flyttat in i där. En kompis från A-sund hade tittat en kloakråtta rätt i ögonen när han kontrollerat ett avloppsrör under villan. Huvva!

Gårdagens eftermiddag avslutades behagligt med att jag utnyttjade Makens födelsedagspresent till mig med en fotvårdsbehandling hos fina Emma. Nu går jag som på moln.

Till sist:

Fick ett vykort från min syster S, som skriver att hon tänkte på mig när hon såg det här motivet och texten:

Hon köpte det i Björkekärrs kyrka när hon var på en liten spontanutflykt. 

Ha det nu så bra, där ute! Idag blir det en ny, vacker dag att njuta av!